Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1951 - Masugnsprocessen moderniseras, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828
TEKNISK TIDSKRIFT
ju högre tryck, man använde, desto bättre skulle
resultatet bli. Han föreslog, att man skulle börja
med ett topptryck på 0,7 kp/cm2 och sakta gå
upp till 2 kp/cm* "eller betydligt mer". I
smält-zonen blir trycket givetvis åtskilligt högre på
grund av tryckfallet i beskickningen. När
ståltillverkarna tänkte sig sin "hippopotamus"
under två atmosfärers topptryck, som kanske skulle
fordra ett tryck på 4—5 kp/cm2 vid formorna,
bleknade de. Masugnar med 8,5 m
ställbotten-diameter och 30 m piphöj d är visserligen inga
leksaker, men Fortune14 anser underligt, att man
icke använt åtminstone en masugn för
kontinuerliga experiment i fullstor skala.
Då emellertid produktionen av tackjärn icke
kunde drivas upp tillräckligt, drog War
Metal-lurgy Coinmittees medlemmar efter stark
påtryckning från anhängare av Averys idé ett djupt
andetag och beslöt att göra ett försök med en
tryckmasugn. I april 1944 sattes en av statens
nybyggda masugnar i Cleveland under tryck.
Ingen av de av experterna förutsagda
katastroferna inträffade, och siffrorna för
tackjärnsutbyte och koksförbrukning började röra sig i den
riktning, som Avery förutsagt. Efter blott fyra
månaders drift måste emellertid ugnen blåsas
ned på grund av mekaniska svårigheter.
Nu var dock isen bruten. Republic Steel satte
i gång nya försök med samma masugn i juli
1946, och den har sedan körts oavbrutet i flera
år. Efter en tids drift kunde man överblicka
resultatet och lär då ha funnit14, att produktionen
av tackjärn gått upp 20 %, att
koksförbrukningen per ton tackjärn gått ned 15 %, att
sotmängden i de avgående gaserna gått ned till 33 % av
den ursprungliga och att tackjärnets svavelhalt
blivit lägre. Nettoresultatet blev en besparing av
1 $/t tackjärn. På grund av den minskade
sotbildningen kunde man använda finkornig malm,
varigenom det blev möjligt att utnyttja anrikad
malm utan sintring. Pipans eldfasta infodring
har visat sig hålla tillfredsställande.
Republic Steel hade vid 1948 års utgång ändrat
om hälften av sina masugnar till tryckdrift (fig.
2) och ämnade göra detsamma med resten, när
detta blev praktiskt möjligt. Vid samma tidpunkt
hade emellertid blott en enda firma i USA följt
Republics exempel; de flesta ansåg, att det inte
lönade sig. Kostnaden för ändringen exklusive
eventuell utökning av kompressorkapaciteten var
icke hög, blott 70 000—125 000 $, vilket är
ungefär 1 % av kostnaden för en ny masugn.
Omkring 40 % av USA:s masugnar kan enligt
Fortune ändras om utan anskaffande av flera
kompressorer. En höjning av dessa ugnars kapacitet
med 15 % skulle ge 4 Mt/år tackjärn, dvs. öka
USA:s totala produktion med 6 % för en
kostnad av ca 10 M$. Under kriget ökades landets
tackjärnsproduktion visserligen med 25 %, men
detta kostade 200 M$ och en väldig massa stål.
De resultat, som hade erhållits med
tryckmasugnar vid slutet av 1948, ansågs visa", att om
0,7 kp/cm2 topptryck ger gott resultat, så skulle
1,5 kp/cm2 ge ännu bättre, och nästa steg ansågs
därför vara att höja trycket till 2—2,5 kp/cm2.
Enligt Fortune torde nästan alla USA:s
masugnar tåla 0,7—1,5 kp/cm2, men ytterst få håller
för 2 kp/cm2. Härav drar man slutsatsen, att den
traditionella konstruktionen måste överges.
Masugnen får ej längre se ut som en jättestor
kokskamin utan måste byggas med stor precision.
I början av 1950 hade Republic Steel tillverkat
sammanlagt över 4 Mt tackjärn i fem
tryckmasugnar. Janeceks8 sammanfattning av fem års
erfarenhet vid arbete med tryckmasugnar tycks
visa, att man varit alltför optimistisk 1948. Ingen
masugn torde ha körts längre tid med mer än ca
0,8 kp/cm2 topptryck, och svårigheterna att
använda ett sådant har tydligen varit större, än
man först trodde. I Cleveland har man t.ex. varit
Fig. 2. Anordningar vid tryckmasugn’*: fr.v. t.h. masugn, sotavskiljning och luftförvärmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
