Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Produktivitet vid bostadsbyggen, av Mejse Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
TEKNISK TIDSKRIFT
ej gått fram i lika snabb takt som inom många
andra industrigrenar är välbekant. Ett studium
av tillgänglig statistik från några svenska
industriers produktivitetsutveckling de senaste
generationerna visar en kraftig stegring av denna.
Ur Tarras Sällfors skrift
"Rationaliseringsverksamheten i Sverige"2, har jag beräknat hur
många gånger produktionen per arbetstimme var
större 1943 än 1920. Av följande tabell framgår
bl.a., att tillverkningen av två byggnadsmaterial,
cement och wallboard, ligger högt:
Cement ........................... 6,6
Konstgödsel....................... 5,7
Wallboard ........................ 3,7*
Margarin ......................... 3,4
Järnmalm ........................ 3,0
Stenkol ........................... 2.7
Trämassa ......................... 2,7
Papper och papp .................. 2,1
Tändstickor....................... 2,0
* Avser perioden 1929—1943.
Statistik från bostadsbyggen är i många
avseenden bristfällig. Att med samma säkerhet som
ovan bedöma produktivitetsutvecklingen vid
bostadsbyggen är därför ej möjligt. Några
siffer-serier motsvarande de ovan nämnda har ej
kunnat anskaffas. Bredvid dem skall här blott
anföras, att enligt en utredning av Danielsson—
Jacobsson3 skulle antalet erforderliga
arbetstimmar per m2 lägenhetsyta för att uppföra
bostadshusets stomme kunna illustreras med följande
serie:
1883 1913 1926 1939
25 12,5 11,6 11,0
Dessa värden är beräknade från uppgifter,
avseende blott ett bostadshus för varje år. Även om
detta utvalts med omsorg och så att det är typiskt
för bostadsproduktionen under sitt byggnadsår,
kan dock antalet nedlagda arbetstimmar skilja
sig ganska väsentligt från ett representativt
medeltal, såsom även skall visas i fortsättningen.
Trots dessa reservationer vågar man dock ur de
anförda värdena dra slutsatsen, ej blott att
produktiviteten under förkrigstiden utvecklats
långsammare vid bostadsbyggande än inom de ovan
citerade industrierna, utan även att utvecklingen
i den mån den överhuvudtaget förekommit gått
mycket långsamt. Däremot ger värdena uttryck
för kraftig produktivitetsstegring årtiondena
omkring sekelskiftet. Nu må dock bemärkas, att vår
kännedom om förhållandena för sekelskiftet är
än mindre än då det gäller dagens frågor.
Slutsatser bör därför dras med försiktighet.
Undersökningsmetod
På vart och ett av 89 byggnadsobjekt i
Stockholm har jag bestämt det sammanlagda antalet
arbetstimmar för murare, träarbetare och
grovarbetare. Blott de arbetare, som varit anställda
direkt hos byggaren har medtagits.
Bergsprängare och pålare har uteslutits för att minska
störningar från växlande
grundläggningsförhållanden.
Arbetstiden har därför ställts i relation till
produktionens storlek. En svårighet vid
bestämningen av denna har varit att den successivt ändrat
karaktär under åren 1935—1950.
Nybyggnadsverksamheten har flyttats ut från den inre staden
till dess ytterområden. Samtidigt därmed har
hustyperna ändrats. I mitten på 1930-talet var
varken Södermalm, Kungsholmen eller Gärdet
utbyggda. Här uppfördes nya bostadshus,
vanligen i sex till åtta våningar. Visserligen hade
man börjat bebygga ytterområdena med
trevåningshus och på Traneberg och i Hammarby
uppfördes även en hel del sådana, vanligen som
smalhus. Dessa hus byggdes dock till stor del av
mindre byggare, i de flesta fall med en
organisation, som medfört, att man ej sparat
avlöningshandlingar och kostnadsuppgifter längre tid än
tio år.
Från trevåningshus, byggda under åren 1935—
1939, har jag därför kunnat erhålla uppgifter
från blott elva objekt, trots att jag tillfrågat
nästan alla byggare, som var verksamma de nämnda
fem åren. Då detta material ansetts väl magert
för att ensamt representera hela
nybyggnadsverksamheten av bostadshus i Stockholm åren
före krigets utbrott även om jag inskränkt mig
till flerfamiljshus, har jag kompletterat det med
uppgifter från sammanlagt 17 objekt om fyra till
åtta våningar. För byggnadsåren 1940—1950 har
jag i högre grad byggt på uppgifter från
trevånings lamellhus. Att denna typ valts
sammanhänger naturligtvis med att den är den
vanligaste4.
Att ta hänsyn till alla de olikheter ifråga om
utformning och kvalitet, utrustning m.m., som
givit de skilda byggnaderna deras individuella
karaktär och som samtidigt inverkat på använd
arbetsmängd har ej varit möjligt. Tillgängliga
uppgifter, såväl vad avser husets utformning i
detalj som nedlagd arbetsmängd och kostnader,
har ej varit så detaljrika och specificerade, att
en omräkning till exakt likadana hus kunnat
genomföras. Det har därför varit nödvändigt att
söka dra slutsatser ur mer överslagsmässiga
värden. För varje undersökningsobjekt har jag blott
tagit hänsyn till byggnadens storlek och mätt
denna med byggnadsvolymen, som beräknats
enligt fastighetsnomenklaturens5 normer.
Arbetsinsatsen har, som ovan framhållits,
angivits med antalet arbetstimmar för de hos
byggaren direkt anställda murarna, träarbetarna och
grovarbetarna. Antalet arbetstimmar per m3
byggnadsvolym har betecknats med volymtid
(h/m36). Arbetstid för andra på byggnadsplatsen
sysselsatta arbetare är alltså ej medtagen varken
för installatörer, såsom rörarbetare och elektri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
