Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Stadsgas som bränsle för verkstads- och metallindustri, av Ingmar Eneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1057
Stadsgas som bränsle
för verkstads- och metallindustri
Civilingenjör Ingmar Eneborg, Stockholm
Stadsgasen har visat sig vara en lämplig
värmekälla för verkstads- och metallindustrierna, där
ju värmebehandling av skiftande slag
förekommer vid tillverkningsprocesserna1. Om dessa
industrier är belägna inom gasverkens
distributionsområden, har det legat nära till hands att
ta stadsgasen i sin tjänst. Allt större del av
gasverkens produktion går numera till industrier.
Som exempel kan nämnas en stad som Västerås,
där numera större delen av gasverkets
gasproduktion levereras till industrier, bland vilka
verkstads- och metallindustri taga huvudparten.
Även i orter som sakna gasverk användes ofta
gas av sådana industrier. Man är då antingen
hänvisad till generatorgas eller s. k. flytande
(kondenserad) gas.
Anledningen till att man väljer gasen framför
andra energikällor torde bl.a. vara de tekniska
fördelar, som gasdriften erbjuder. Visserligen är
priset per värmeenhet stundom högre för gas än
för andra bränslen, men gasdriften medför
många fördelar, som är av större betydelse än
själva energikostnaden, och som gör, att
gasdriften blir ekonomiskt fördelaktig. Så blir t.ex.
verkningsgraden vid en gaseldad apparat vanligen
högre än vid apparater för andra bränslen,
genom att brännaren kan utformas så, att värmet
tillföres just på den punkt, som skall värmas.
Vidare kan nämnas fördelen av gasens
driftsäkerhet samt att snabb och säker automatisk
reglering kan anordnas med relativt enkla medel.
662.764 : 662.95
Speciellt vid härdning ställes höga krav på
likformig temperatur i ugnen och noggrann
temperaturreglering. Härvid kan man utnyttja
gasdriftens fördelar: möjlighet till dels automatisk
temperaturreglering, dels åstadkommande av
jämn ugnstemperatur genom uppdelning av
gas-brännaren på ett antal lämpligt placerade
brän-narmunstycken.
Temperaturregleringsanordningen kan bestå av
en termostat, som reglerar inställningen av
spjäll i gas- och luftledningen till brännaren. På
detta sätt kan temperaturvariationerna
begränsas till några få grader. Vid ugnar för höga
temperaturer är det ofta lämpligt att använda
avgaserna till förvärmning av förbränningsluften.
Genom ett sådant förfaringssätt kan
eldningsekonomien avsevärt förbättras.
Vid gaseldade flamugnar för glödgning, härdning
och smide (fig. 1) kan ugnsatmosfären regleras
så, att reducerande eller neutral atmosfär
erhålles, vilket är en av gasens fördelar framför andra
bränslen. Förbränningsgaserna innehåller C02,
N2 och H20 samt vid luftöverskott 02. Syret
verkar vid ifrågavarande höga temperaturer även i
små kvantiteter i allmänhet starkt oxiderande på
den glödande metallen. Även vattenångan verkar
oxiderande i det att aktivt syre frigöres genom
dissociation. Genom minskning av överskottsluf-
Ugnar för glödgning, härdning och smide
Högsta uppnåbara arbetstemperaturen med
stadsgas är för lyslågsbrännare och
bunsenbrän-nare 600—700°C samt för blästerbrännare och
pressgasbrännare utan luftförvärmning 1 200—
1 300°C. För glödg-, härd- och smidesugnar
användes sålunda brännare av de sistnämnda
typerna. I tryckluftbrännare tillföres
förbränningsluften med hjälp av fläkt, varvid gas i en
injektoranordning suges in och blandas med
luften före munstycket. Till pressgasbrännare tas
gasen från högtrycksledning och denna suger i en
injektor med sig erforderlig kvantitet
förbränningsluft.
Fig. 1. Gaseldade härdugnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
