Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 22 december 1951 - Investeringsbehoven för vägar, av K G Hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1099
Egentliga investeringsarbeten
Nyanläggning av vägar ........................ 30
Ombyggnad av vägar ......................... 60
Nybyggnad och kontinuerlig ombyggnad av broar 15 105
Summa 250
Med 1951 års löne- och prisnivå motsvarar detta
inemot 320 Mkr/år. Jag skall i fortsättningen
använda nu gällande prisnivå. Styrelsen har räknat
med arbeten av denna omslutning under i första
hand en 10- à 15-årsperiod. Till jämförelse må
nämnas att för innevarande budgetår är den
medgivna investeringsramen 135 Mkr.
U pprustningsarbeten
Den större parten av det i normalplanen
upptagna årliga investeringsbeloppet avser
upprustningsarbeten. På dessa kommer icke mindre än
nära 60 % av det hela eller med 1951 års
löne-och prisnivå ca 185 Mkr.
Under upprustningsarbetena kan man av flera
skäl sätta bristfälliga broar i första rummet.
Behovet av broförstärkningar är det som främst
framföres i den allmänna diskussionen och detta
med rätta, ty de svaga broarna utgör
flaskhalsarna i vårt vägnät. Läget är för närvarande
följande. I runt tal har vi 9 500 broar på de
allmänna vägarna och omkring hälften av dem tål
4 t hjultryck. För att bringa alla broarnas
bärighet upp till minst 3 t hjultryck måste i runt tal
3 000 broar ombyggas. Med inemot 300 broar om
året tar detta ett decennium. För detta ändamål
har man räknat med 40 Mkr/år. Förbättringen i
framkomligheten kommer dock att visa sig
fortare, ty arbetena inriktas naturligtvis främst på
de starkast trafikerade vägarna.
Under upprustningarna kommer därnäst
beläggningar , beräknade till 60—70 Mkr/år. Av våra
90 000 km allmänna vägar är blott ca 5 000 km
belagda. Med hänsyn till vägunderhållet och
trafikekonomin skulle det emellertid vara
motiverat att 25 000—30 000 km redan nu vore
belagda. Det är alltså en mycket stor eftersläpning.
Då 1 km väg kostar ca 50 000 kr. att belägga,
skulle det angivna programmet förutsätta 20 års
arbete. Även på detta område kommer emellertid
förbättringarna att visa sig snabbare än dessa
siffror ånge. Det är de starkast trafikerade
vägarna, som nu inte kan hållas i behörigt skick
som grusvägar. Den för trafiken mest synbara
och kännbara förbättringen kommer därför att
inträda under de första åren av programmets
genomförande.
Upprustningsarbetena i övrigt, ca 80 Mkr/år,
upptar förarbeten för beläggningar samt
förstärkning och förbättring av de befintliga
vägarna i övrigt. Hit hör så väsentliga ting som
grund-förstärkningar och dräneringar på befintliga
vägar, såväl när det gäller att förbereda
beläggningsarbeten som när det är fråga om vägar, som
skall bibehållas som grusvägar. Vid avvägningen
har ifrågasatts om beloppet icke borde
ytterligare ökas, men därom får väl erfarenheten
framdeles lämna besked.
Nyanläggningar och ombyggnader
Under de egentliga investeringsarbetena upptas
135 Mkr/år för nyanläggning av vägar,
ombyggnad av vägar samt nybyggnad av broar.
Under denna rubrik kommer den definitiva
ombyggnad av vägar, varom jag nämnt i det
föregående. Till undvikande av missförstånd vill jag
redan från början nämna, att styrelsen därvid
icke har syftat till att genomföra något som
vanligen går under benämningen autostrador. Vi
avser i stället att samtliga vägar — således även
huvudvägarna — skall bestämmas till bredd och
andra anordningar allt efter den trafik, som
förväntas komma att framgå på dem.
Därvid kommer nog huvudparten av vägarna
att utbyggas till 6—7 m bredd, som vi anser vara
nog för en trafik upp till 3 000 fordon per dygn.
Först när trafiken blir större eller kombineras
med stark cykel- eller gångtrafik, måste
särskilda överväganden göras, likaså när det blir
fråga om samhällsförhållanden e.d. Däremot bör
rätt stora kostnader läggas ned för att göra dessa
vägar så trafiksäkra som möjligt och för att
trygga en framtida utbyggnad av cykelbanor o.d.
På detta område är det svårt att på ett enkelt
sätt motivera investeringsbehovet med
kostnadssiffror. Jag skall söka göra det på annat sätt.
Man räknar med att en fyrfilig väg — alltså en
väg med två tvåfiliga körbanor — fordras när
trafiken beräknas komma att gå upp till 3 000
fordon per dygn. Denna trafiksiffra är icke
ensamt avgörande, därvid inverkar även sådana
ting som trafik per timme o.d. För enkelhets
skull håller jag mig till siffran 3 000 fordon per
dygn.
Tidigare har man ansett, att vägar med dubbla
tvåfiliga körbanor skulle behövas blott i
undantagsfall i och närmast de större städerna. Detta
antagande gäller visserligen alltjämt, men den
senaste tidens trafikräkningar utvisar en tydlig
ökning av de vägsträckor, som överstiger 3 000
fordons-strecket. Att det märks ute på vägarna
genom bilköer och svåra trafikförhållanden är
helt naturligt.
Jag skall nämna några exempel på vägar, som
redan nu har så stark trafik och där det sålunda
vore motiverat att redan nu ha dubbla körbanor.
Främst kommer vägen Stockholm—Södertälje
som enligt sommarräkningarna 1951 vid Fittja
visar en söndagstrafik av ca 7 000 fordon och en
vardagstrafik av ca 4 000 fordon. Tiintrafiken
har varit uppe i maximalt 770 fordon under
söndag och 350 fordon under vardag.
Värmdövägen vid Skuru visar en maximal
siffra av ca 7 000 fordon (en måndag) och 3 400
fordon som normalt för en annan vardag. Norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
