Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1952 - Grundläggningsmetoder för källarlösa småhus, av Hans Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
85
Grundläggning ovan frostfritt djup
Om man finner, att grundläggning enligt fig. 2
är lämplig, får icke plintarna göras så små, att
på grund av det för stora marktrycket ojämna
sättningar uppkommer. Synpunkten är banal,
men utan tvivel beror åtskilliga fel i
småhusgrunder på att man brutit mot den. Finner man
däremot, att undergrunden är tjälfarlig eller
åtminstone tvivelaktig, bör man icke grundlägga enligt
fig. 2. Det förutsättes, att utrymmet under
bjälklaget är kallt. Sannolikt finge man då
tjällyft-ningar, såvida inte byggnadens anliggningstryck
mot marken är stort. För att förebygga dessa
skador kan flera olika metoder tänkas.
Vid andra tillfällen har jag påpekat, att man
dels genom att fylla värmeisolerande material
kring grunder (torv, slagg etc.) dels genom att
anordna kapillaritetsbrytande gruslager bör
kunna minska grundläggningsdjupet. Försök har
visat att 0,5 grundläggningsdjup (fig. 5) har varit
tillräckligt i Norrbotten på tjälfarlig mark, då
kringfyllning med värmeisolerande slagg skett
till 1 m bredd. Normalt frostfritt djup på orten
är 2 m. Undersökningar sistlidna vinter har dock
visat, att man icke kan minska kringfyllningens
bredd. Då inträder lyftning. Det går icke heller
att använda grus eller annat tjälsäkert men tungt
material som kringfyllning.
Nu blir en plint enligt fig. 5 knappast billigare
än en till 2 m djup nedförd plint kringfvlld med
grus. På tjälfarlig mark är därför enligt min
mening plintar nedförda till mindre än frostfritt
djup visserligen utförbara men sällan
ekonomiska. Det gammaldags utförandet med mullbänk
(fig. 6) är då bättre, dvs. man nedför en
grundsockel till ringa djup och isolerar den utvändigt
med torv. På insidan uppkommer en viss
värmeströmning från bjälklaget, som enligt lång
erfarenhet vanligen är tillräcklig för att hindra
frost-inträngning under byggnaden.
Tjälfrihet genom markuppvärmning
De ovan skisserade förfaringssätten förutsätter
ett bärande golvbjälklag upplyftat några
decimeter ovanför den naturliga marken med utrymmet
mot marken ventilerat. Så länge man håller sig
till träbjälklag torde dessa byggnadssätt vara de
bästa.
Med nyare byggnadsmaterial torde det
emellertid icke alltid vara fördelaktigt med ett från
marken upplyftat bjälklag. Man kan lägga golvet
direkt på marken i princip enligt fig. 7. Man
vinner därmed det enklast tänkbara
grundläggningsförfarande. Om man väljer en sådan
grundläggningsmetod på tjälfarlig mark, måste man
emellertid förutsätta, att jordmassan under
bygg-anden hålles tjälfri. Det tryck, 30—100 p/cm2,
som golvet utövar mot marken, är ofta
otillräckligt för att hindra lyftning. En viss värmemängd
måste alltså tillföras grunden från golvet.
Fig. 5.
Plintgrundläggning på 0,5 m djup.
Fig. 6. Mullbänk
utanför grundsockel.
Att få ett grepp om storleken av detta
värmebehov bör vara av intresse. Vid behandlingen av
denna fråga kan man ha ledning av de
erfarenheter, som vunnits om kylhus lagda på mark.
Man har funnit, att under otillräckligt isolerade
kylkällare tränger frosten långsamt djupare, så
att i några fall fortfarighetstillstånd inträtt först
efter 4—5 år. 0°-isotermen kommer därvid att
ligga på betydande djup. Enligt uppgifter i tvsk
litteratur räknar man med ca 12 m djup vid
-— 15°C drifttemperatur.
Att hindra denna frostinträngning genom
värmeisolerande åtgärder skulle leda till mer än
metertjocka isoleringslager, varför man i några fall
synes ha föredragit att välja en måttlig
värmeisolering av golvet och i stället anordnat
eluppvärmning med slingor på isoleringens undersida.
Som exempel kan nämnas, att ett cirkulärt
kylhus med 315 nr golvyta, — 15°C drifttemperatur,
värmeisolerat med ett 30 cm lager av ett
isoleringsmaterial med värmeledningstalet X = 0,06
kcal/m°C h, kräver en effekt av 0,5 kW. Ett
mycket långsträckt kylhus kräver under i övrigt lika
förhållanden 70 % större effekt eller 0,85 kW.
Dessa effektbelopp är ju mycket blygsamma.
Vårt problem ligger tydligen mycket
gynnsammare till än ett kylhus. Kylan råder dessbättre
blott under en del av året. Mellan köldperioderna
tinar marken fullständigt upp (utom på vissa
delar av nordkalotten) och frosten måste varje
höst börja sitt verk på nytt. Något
fortfarighetstillstånd uppnås aldrig. Så låga
medeltemperaturer som kylhusexemplets (—15°C)
förekommer ej i våra trakter. Här återges medeltempera»
Fig. 7. Betonggolv direkt på naturlig mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
