Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1952 - Nya metoder - Ultraljud för tennlödning av lättmetall, av SHl - Röntgengenerator för kliniskt bruk, av D H - Såg för provtagning av mineral, av sah - Likriktarlok med batteri spar kontaktledning, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TEKNISK TIDSKRIFT v
Ultraljud tor tennlödning av lättmetall. Aluminium och
andra lättmetaller kan som bekant inte tennlödas utan
användning av starkt frätande flussmedel, t.ex. fosforsyra,
varigenom det är svårt att undvika korrosion av metallen
vid lödställena. Orsaken är det starkt vidhäftande och
kemiskt inerta oxidskikt, som dessa metaller får i luft.
Visserligen kan man förtenna dem genom att med en fin
stål-borste lossa oxidskiktet under ett lager av flytande tenn,
som skyddar mot ny oxidation, men tennöverdragets
vidhäftning blir då ojämn och mer eller mindre osäker.
Det har någon tid varit känt, att en avnötning av
metallytor kan åstadkommas med ultraljud. Redan 1936 har
användning av ultraljud vid förtenning av lättmetaller
omnämnts i tysk litteratur (Tekn. T. 1946 s. 404). Man har
senare funnit, att ultraljudets effekt beror på kavitation
och att denna växer med sjunkande frekvens hos ljudet.
Dessa erfarenheter har utnyttjats i en brittisk lödapparat.
I denna alstras ultraljud magnetostriktivt (jfr Tekn. T.
1951 s. 473); dess frekvens 20 kp/s ligger väl över det
hörbara området. Ljudgivaren (fig. 1) är U-formad och består
av en packe skivor av koboltlegering. På dess ena skänkel
sitter den spole, som ger svängningarna. Den elektriskt
upphettade lödkolven av nickel-silver är förenad med
ljudgivaren genom en kopplingsstång med en halv
våglängds längd. Dessa delar är förbundna med varandra
genom hårdlödning. Hela anordningen är fastsatt i en
klämma placerad i en nod och stödes av en plåt i nästa
nod; detta stöd tillåter longitudinell rörelse. Kylflänsar
begränsar ljudgivarens upphettning genom värme från
lödkolven.
Ljudgivaren har gjorts självsvängande genom att impul
ser från en återkopplingsspole i dess ena ända över en
förstärkare matas in i den drivande spolen. Genom denna
anordning kan ljudgivaren köras vid resonansfrekvens
oberoende av temperaturen; den ger då högsta möjliga effekt.
Enligt samma princip har man byggt ljudgivare med
stor yta för användning till förtenningsbad, i vilka
stora ytor eller föremål med komplicerad form kan
behandlas.
De flesta lod med låg smältpunkt väter aluminium,
varvid troligen en viss legering av metallerna sker. Oxid, som
lösgörs av ultraljudet, flyter upp till lodets yta och kan
torkas bort. Denna rengöring är nödvändig för erhållande
av fullgoda fogar. När man väl fått rena, förtennade ytor,
kan dessa sammanfogas på vanligt sätt.
Metodens begränsning ligger framför allt däri att
förtenning bara sker i omedelbar närhet av lödkolven.
Flytning på grund av kapillärkrafter kan sålunda inte utnyttjas
som vid vanlig lödning. Gäller det att förtenna oregelbun-
7
Fig. 1. Lödapparatens konstruktion; 1 lödkolv, 2
värmeelement, 3 stöd, A ultraljudgivare, 5 klämma, 6 spole och
7 permanent magnet för återkopplingsspole, 8 till
förstärkare. 9 drivande spole, 10 från förstärkare, 11 kiselgummi,
12 kopplingsstång.
det formade ytor, måste man därför använda ett
förtenningsbad. Detta består av en i lodrätt läge monterad
ultraljudgivare enligt fig. 1. I stället för lödkolvens spets finns
en liten skål som vid apparatens användning är fylld med
smält tenn (A E Crawford i Metallurgia sept. 1951; British
Engineering dec. 1951). SHl
Röntgengenerator för kliniskt bruk. I Storbritannien
har man konstruerat en röntgengenerator för 10 MeV,
med användning av under senare år vunna
erfarenheter inom radartekniken. Som primärgenerator används
en 10 cm magnetron kapabel att lämna en impulseffekt av
2 000 kW. Magnetronens utgångskrets är ansluten till ett
långt evakuerat accelerationsrör av koppar. Rörets
innerdiameter är ca 100 mm. Inuti kopparröret finnes placerade
ett stort antal vinkelrätt ställda öppningsförsedda
mem-braner av koppar; dimensionerna hos de enskilda
membranöppningarna varierar längs röret.
Då elektronvågen passerar genom kopparröret och genom
de enskilda slitsarna, accelereras elektronerna successivt
tills de når en hastighet som är 0,998 gånger
ljushastigheten. Vid denna hastighet bringas de slå emot ett
vattenkylt guldstycke och vid kollisionen utlöses från detta
röntgenstrålar, vilka av ett röntgenhuvud uppsamlas och
riktas mot det ställe, där de avses skola träffa
(behandlingsstället).
Röntgenhuvudet är så upphängt att det kan vridas varvid
röntgenstrålningen kan riktas åt olika håll. Röntgenhuvudet
väger ca 500 kg men upphängningsanordningar och
vrid-ningsdon är så konstruerade att operatören från
manöverbordet med enkla handgrepp kan göra alla inställningar.
Den ovan beskrivna röntgengeneratorn skall användas i
terapeutiskt syfte. Man har emellertid gjort erfarenheten,
att man kan få praktiskt taget samma terapeutiska verkan
redan vid 4 MeV och har därför tills vidare nöjt sig med
att bygga endast ett exemplar av den stora generatorn.
Röntgengeneratorer på 4 MeV har man däremot bjrggt i
flera exemplar. De är givetvis något mindre än sin store
föregångare (Electrical Review 3 nov. 1950). D H
Såg för provtagning av mineral. I Sydafrika har för
provtagning av hårda mineral i fält konstruerats en bärbar
såg, som med tunna diamantbelagda skivor skär smala
spår med 2,5 cm delning och 4 cm djup i berget. Det
utvalda provet tas bort genom att en bred mejsel drivs in i
ett av spåren och bryter av provet vid dess botten.
Sågen, som väger 9 kg, drivs av en 2 hk tryckluft-,
el-eller bensinmotor. Skärdjupet kan regleras och sågen fås
att automatiskt följa malmens kontur.
För skärning i kvartsit har man använt två 0,1 mm
tjocka skivor med 20 cm diameter, motsvarande en
periferihastighet av 180 m/min. Skärhastigheten har varit 10
—15 cm/min (Engineering & Mining Journal aug. 1951).
sah
liikriktarlok med batteri spar kontaktledning.
Amerikanska undersökningar antyder, att ett system för
järn-vägselektrifiering, där likriktarlok matas med 60 p/s direkt
från kraftverkens distributionsnät, i alla avseenden,
frånsett skyddet för signalstörningar, blir billigare än ett
system med 25 p/s. Likriktarloket skall då även förses med
batteri för 1 h drift av loket och kontaktledning användes
endast vid stationer, sidospår och i större stigningar.
Kontaktledningens längd blir mindre än en tredjedel
ax-vad som fordras för en full elektrifiering. Härigenom
reduceras järnvägarnas investering i fasta
elektrifieringsanläggningar till under 6 000 $/km.
En undersökning av 3 700 km järnväg inom ett
kraftdistributionsnät visar, att kostnaden för 60 p/s systemet med
tillhörande ledningar och understationer blir 64 "/o av
kostnaden för 25 p/s systemet. Det räknas då med enfaslinjer från
primärstationerna till energimätningspunkter vid järnvägen,
och fasbalanseringsaggregat har medräknats, där så erfordras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
