Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1952 - Nya metoder - Likriktarlok med batteri spar kontaktledning, av F Ö - Andras erfarenheter - Mekanismen vid plasters degeneration, av SHl - Titans korrosionsegenskaper, av SHl - Borttagande av luktämnen ur luft, av SHl - Avsvavling av tackjärn, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
115
Då ett blybatteri visar sig bli för tungt och Nife- eller
nickel-kadmium-batterier även har hög vikt och stor
volym, har det nya "Silvercel"-batteriet (Tekn. T. 1950 s. 115)
ansetts ha stora företräden för användning i ett
likriktar-lok. Detta batteri väger omkring 16 kg/kWh vid 1 h
urladdning. Livslängden för denna typ av batteri ligger
någonstans mellan blybatteriets och Nife-batteriets.
Kostnaden beräknas till 380 000 $ för ett 4 500 hk lok, därav
346 000 $ för silvret, vilket ej förbrukas utan behåller sitt
värde. Ett motsvarande blybatteri kostar 292 000 $.
Likriktarlokomotivet med batteri möter järnvägsmännens
förkärlek för lokomotiv med kraftkälla inombords, små
investeringar för fasta elektrifieringsanläggningar samt
möjlighet till successiv elektrifiering (Electr. Eng. aug.
1951). F Ö
Andras erfarenheter
Mekanismen vid plasters idegeneration. Ett av de
viktigaste problemen för plastindustrin är några plasters
de-generation under vissa betingelser. Härmed menas
irre-versibla ändringar i polymerens kemiska struktur, när den
utsätts för yttre påverkan av olika slag. Plasters tendens
att degenerera har hittills undersökts genom snabbprov,
vid vilka vissa fysikaliska egenskaper bestämts. Sådana
empiriska prov ger visserligen värdefulla upplysningar men
kan inte säga något om materialets inre förändringar.
Deras värde är därför begränsat och de tillåter i alltför
många fall icke förutsägelser om plasternas uppförande i
praktiskt bruk.
Vid National Bureau of Standards har man därför utsatt
skikt av polyamider (t.ex. nylon) för värme, ultraviolett
ljus och olika atmosfärer. Polyaniidmolekyler påverkas
relativt litet av måttlig temperatur (60°C), men förlust av
vatten och andra flyktiga ämnen kan orsaka ändringar av
plastens fysikaliska egenskaper. Ultraviolett strålning har
en mera påtaglig verkan, i det att polyamidmolekylen
förändras under förlust av vatten och andra flyktiga ämnen,
vilka verkar som plasticeringsmedel.
Undersökningen har i stort sett visat, att den vanligaste
mekanismen vid polyamiders degeneration är följande:
Polymermolekylen faller sönder vid peptidgruppens
G—N-bindning, varvid mindre polymermolekyler uppstår utan
ändring av monomerens kemiska struktur. De delar av
polymeren, som bryts loss, avgår som kolsyra, koloxid,
vatten och kolväten. Graden av kristallinitet ändras
tillsammans med andra faktorer, som bestämmer polymerens
struktur, t.ex. dipolernas lägen och vätebryggorna.
Mängden fast bundet vatten och organiska vätskor ändras.
Dessa ämnen är troligen bundna genom vätebryggor vid
peptidgruppens syre. De verkar som plasticeringsmedel
(B G AchhaMMER m.fl. i National Bureau of Standards
Journal of Besearch maj 1951). SHl
Titans korrosionsegenskaper. Ofta står titan bättre emot
korrosion (jfr Tekn. T. 1950 s. 1029) än man kunde vänta,
men när det angrips, är korrosionshastigheten i regel
mycket hög, därför att angreppet inte är lokalt utan allmänt.
Skillnaden mellan korrosionsegenskaperna hos glödgad och
kallvalsad titan är mycket liten.
Vid hanterande av 22 °/o svavelsyra under tryck och vid
hög temperatur angreps titan inte alls, medan även de
bästa stållegeringarna snabbt förstördes. Titan har vidare
visat sig vara synnerligen resistent mot klorider. I hög
koncentrerad järnklorurlösning hade t.ex. Hastelloy och
Illium G en korrosionshastighet på 22 g/dnr dygn och titan
bara 4 mg. Man kan därför med fördel använda titan som
konstruktionsmaterial i apparatur för högkoncentrerade
lösningar av klorider.
I havsvatten är titan jämförbart med platina och Hastelloy
C. Vid ett av amerikanska flottans svåraste prov, 60 dygn
i havsvatten vid en hastighet på 8 m/s, visade titan en
viktsförlust på bara 0,0015 mg/dm2 dygn. I havsluft var
metallen oförändrad efter 18 månader. Hydrauliska
kavita-tionsförsök har utförts i Bostons hamn, varvid titan
visade sig vara nästan likvärdig med de bästa legeringarna för
havsvatten, särskilt bronser för propellrar.
Titan är praktiskt taget immunt mot salpetersyra men
angrips av saltsyra. Försätts denna med salpetersyra
passiveras metallen vid rumstemperatur. En tillsats av
salpetersyra minskar också korrosionen i svavelsyra. Titan
påverkas inte alls av våt klorgas och inte heller av blekmedel,
t.ex. natriumhypoklorit. Däremot tänds titanpulver i torr
klorgas. Metallen tycks angripas av fosforsyra, i synnerhet
om denna innehåller fluoridjon, men undersökningarna är
ofullständiga. Titan kan användas som
konstruktionsmaterial i apparatur för natronlut vid låg koncentration och
temperatur (Industrial & Engineering Chemistry juli 1951).
SHl
Borttagande av luktämnen ur luft. Vid
luftkonditionering av lokaler regleras luftens fuktighetshalt,
kolsyra-halt och temperatur, men man har sällan anordningar för
att ta bort dålig lukt ur den luft, som cirkulerar mellan
lokal och konditioneringsanläggning. De metoder, som nu
används i vissa fall, består i täckning av de illaluktande
ämnenas verkan genom att man tillför ett starkare
luktande ämne eller ett, som dövar luktsinnet.
Åtminstone förr har man ofta ozoniserat luften. Detta
synes vara en dålig utväg, då ozon är giftigt och
ozonise-ringsapparaterna dessutom i allmänhet också ger giftiga
kväveoxider. Ozon kan neutralisera vissa obehagliga gaser
genom oxidation, men dess koncentration måste då vara
så hög, att det har stark giftverkan. Vid ofarlig mängd
har det ingen verkan på luktämnena och kan på sin höjd
bara maskera dem genom sin egen påträngande doft. Man
har också i stort sett slutat att använda ozon.
I princip finns det för närvarande tre metoder att
avlägsna dålig lukt vid luftkonditionering. Den första är
ventil-lation, dvs. införande av teoretiskt sett ren ytterluft; den
medför stark belastning av konditioneringsanläggningen.
Den andra metoden består i maskering av lukten och den
tredje av adsorption av luktämnen vid aktivt kol (Tekn. T.
1948 s. 789). Den sista metoden är uppebarligen bäst, ty
inga främmande ämnen tillförs luften och dennas
temperatur och fuktighetshalt ändras icke (K B magiee i
Progressive Architecture maj 1951). SHl
Avsvavling av tackjärn. Flera olika ämnen har använts
för svavelrening av tackjärn. Det äldsta och fortfarande
mest använda av dem är soda, som kom i bruk på
1920-talet. Senare har man funnit, att bättre resultat uppnås
med natriumhydroxid. Vidare har man försökt att avsvavla
med kalk, kalciumkarbid, ferromangan eller
magnesiumlegering.
Av dessa desulfureringsmedel är kalk utan jämförelse
billigast, men dess utnyttjande är förenat med vissa
svårigheter. Den skall nämligen i fast tillstånd reagera med det
flytande tackjärnet och det gäller att åstadkomma en
tillräckligt intim kontakt mellan de båda faserna. Detta
problem torde emellertid ha lösts på ett tillfredsställande sätt
genom en av Kalling vid Domnarvet utarbetad metod.
Enligt denna sätts finmald bränd kalk blandad med
kokspulver till smält tackjärn i en helt sluten, relativt snabbt
roterande ugn infodrad med chamotte. Kalken flyter på
järnets yta, men omröringen blir dock tillräckligt effektiv
för att god avsvavling skall uppnås. Kalken har en tendens
att klumpa ihop sig till bollar, som kan bli upp till 200 mm
i diameter. Detta måste motverkas för att tillräckligt stor
beröringsyta mellan kalk och järn skall bibehållas.
Temperaturen i ugnen bör därför inte överstiga 1 400°C och
helst inte 1 350°C. Vidare skall kalken i möjligaste mån
vara fri från karbonat, vatten och kiselsyra. Inblandningen
av kokspulver motverkar också hopklumpningen.
Försöken i Domnarvet har utförts i en halvstor ugn för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
