Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1952 - Andras erfarenheter - Avsvavling av tackjärn, av SHl - Stållegeringars struktur och bearbetbarhet, av SHl - Försök med algodling i halvstor skala, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TEKNISK TIDSKRIFT v
Fig. 1. Rullugn för
av-svavling av tackjärn.
en charge på 3 t. Är 1950 igångkördes emellertid vid
Spännarhyttan en fullstor anläggning bestående av en rullugn
(fig. 1). Denna är 4 m lång och har en diameter över
ringarna på 3.3 m. Den rymmer 14 t tackjärn och kan rotera
med olika hastigheter upp till 34 r/m. Ugnen väger 24 t
och används som skänk efter avsvavlingen. Denna utförs
med ca 280 kg bränd kalk blandad med en mindre mängd
koksstybb per charge.
Efter en del svårigheter i början uppges processen ha
givit mycket jämna och goda resultat under sex månaders
oavbruten drift. Avsvavlingen tar ca 30 min, varvid
svavelhalten under de första tio minuterna faller från ca 0,100 %
till ca 0,020 % och därefter långsammare till ett slutvärde
på ca 0,005 %>. Samtidigt faller tackjärnets kol- och
kisel-halter båda med ca 0,10 °/o. Mangan- och fosforhalterna
påverkas däremot ej.
I princip sker avsvavlingen enligt reaktionen
FeS + CaO + C —► Fe + CaS + CO — 33 900 cal (1)
Tackjärn innehåller dock nästan alltid kisel, som deltar i
reaktionen under bildning av silikat
2 FeS + 4 CaO + FeSi —> 3 Fe + 2 CaS +
+ Ca2Si04 + 117 200 cal (2)
Reaktion (1) är endoterm, medan (2) är exoterm. Kisel
är ett starkare reduktionsmedel än kol och därför
överväger reaktion (2)’ redan vid mycket låg kiselhalt.
Kolreduktionen borde gynnas av hög temperatur, medan
förhållandet borde vara omvänt för kiselreduktionen. Då man
emellertid alltid använder stort kalköverskott, är
jämviktslägena förskjutna mot så låg svavelhalt, att temperaturen
är praktiskt taget utan betydelse för processen.
Av särskild vikt för ett framgångsrikt genomförande av
metoden är, att man undviker all onödig oxidation av
kisel. Den bildade kiselsyran binder nämligen kalk som
silikat; detta täcker kalkkornen och hindrar deras
reaktion. Därför utförs processen i helt sluten ugn. Vid
Spännarhyttan har man också funnit, att en förupphettning
av ugnen med gasbrännare är olämplig, då härvid rester
av tackjärn på ugnsväggarna oxideras. För att
undvika alltför stort temperaturfall under avsvavlingen skall
därför tackjärnet i framtiden tappas direkt från masugnen
i rullugnen. Dess temperatur, som då är 1 400°C, beräknas
falla med 75—80°C (B Kaixing m.fl., S FOR|nander i
Jernkontorets Annaler 1951 h. 3). SHl
Stållegeringars struktur och bearbetbarhet. En
undersökning av tre krom-nickel-manganstål har visat, att deras
bearbetbarhet mera beror av mikrostruktur än
sammansättning. För att uppnå god bearbetbarhet bör man
därför inrikta sig på ett noggrant utförande av
värmebehandlingen för att ge stålet en bestämd gynnsam
mikrostruktur. De tre provade stålen hade följande sammansättning:
Dessutom undersöktes resulfurerade prov med 0,06—
0,08 Vo högre svavelhalt.
Vid mjukglödgning av proven eftersträvades en struktur
av 75 lo/o perlit och 25 °/o ferrit. Laboratorieförsök visade,
att detta resultat kunde uppnås för AISI 3140 och 8640
genom normalisering vid 900°C under 2 h,
återupphettning till 820°C i 2 h, kylning i ugn till 320°C och sedan
luftkylning till rumstemperatur. Det var omöjligt att
uppnå 25 lo/o ferrit i AISI 4140 utan man fick nöja sig med
10 °/o. Prov, som skulle bearbetas i härdat och anlöpt
tillstånd, normaliserades på samma sätt, kyldes i vatten och
anlöptes vid 590, 520 och 570°C för AISI 8640, 3140 och
4140 resp.
Det visade sig mycket svårt att reglera
kylningshastig-heten i luftugnar tillräckligt noggrant för att reproducera
laboratorieförsöken. Detta visar, att det är nödvändigt att
förse ugnarna med bättre regleringsanordningar, om man
vill ge stålet en bestämd struktur och därmed bästa
möjliga bearbetbarhet.
Proven svarvades både med hårdmetallverktyg och
snabbstål. Härvid fann man större skillnad vid olika strukturer
hos arbetsstycket för de senare än för de förra, och
värmebehandlingen måste därför ske noggrannare, när
bearbetningen skall ske med snabbstål. AISI 4140 visade påtagligt
sämre bearbetbarhet än de båda andra stålen, därför att
det inte kunde ges en struktur med tillräcklig halt av
ferrit. De resulfurerade stålproven hade bättre
bearbetbarhet än de normala (N Zlatiin & L Nowkowski i Iron Age
2 aug. 1951). SHl
Försök med algodling i halvstor skala. Odling av
grön-alger anses vara ett mycket effektivt sätt att utnyttja
solljusets energi för framställning av äggviteämnen och fett
(Tekn. T. 1950 s. 781). Stanford Research Institute har nu
gjort försök med odling av Chlorella pyrenoidosa i
kontinuerlig kultur under användning av teknisk apparatur
(fig- I)-
Den encelliga algen fick växa i ett glaskärl, som ingick
i ett slutet sterilt system. Algvegetationens täthet hölls
konstant genom att kulturen pumpades runt och därvid
passerade en från ytterljus skyddad glascylinder, genom
vilken ljus från en konstant källa gick till en fotocell, som
automatiskt reglerade tillförseln av ny näringslösning.
Genom en överfallsanordning uttogs algsuspension i sådan
mängd, att kulturens volym hölls konstant. De skördade
algerna frånskildes genom flotation och torkades.
Av försöken tycks framgå, att produktionen av organiskt
material blir störst när algvegetationens täthet är 0,36 g/1
torrsubstans. Ungefär 2,5 °/o av det infallande solljuset
utnyttjas då. Näringsämnen, inklusive kolsyra som karbonat
eller bikarbonat, skall införas med vattnet. Den kolsyra,
som avgår vid sterilisering av näringslösningen och
avvattning av de skördade algerna, kan lämpligen sättas till
Beteckning Sammansättning °/o
AISI C Mn P s Si Ni Cr Mo
3140 0,39 0,77 0,026 0,021 0,27 1,34 0,66 —
8640 0,42 0,91 0,017 0,021 0,24 0,52 0,54 0,22
4140 0,42 0,91 0,026 0,022 0,26 0,17 0,98 0,18
Fig. 1. Schema över försöksanläggning för algodling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
