Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Rotationsskavning av marina kugghjul, av Staffan Wallmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
155
ket som ansågs erforderligt och sedan skava över
kugghjulets hela banhredd med denna
inställning, kunde man få en viss korrigering av
spiralvinkeln. Denna typ av skavhjul var
emellertid mycket dyr, och då resultatet av skavningen
icke blev så jämnt som var önskvärt, har
metoden övergivits.
Korrigering av spiralvinkeln
Den metod som nu används och som ger
utmärkta resultat är följande. Kugghjulet skaves
först till rätt kuggtjocklek utan några
korrektioner av spiralvinkel med ett ordinärt skavhjul.
Sedan justeras drevets eller drevens
spiralvinklar till att passa kugghjulets. Därtill användes
ett skavhjul, som har skärande eggar endast på
ena sidan av sina kuggar. Den andra sidan
tjänar endast till att ge erforderligt
anliggnings-tryck åt den skärande sidan.
Detta hjul har normal bredd och rakt slipade
kuggar. Genom att ändra parallelliteten mellan
skavhjulets och kugghjulets axlar i
horisontalplanet, får man skavhjulet att matas in djupare
på ena sidan av kugghjulet än på den andra.
Eftersom det endast skaver på ena sidan av
kuggarna, erhålles därigenom en korrektion av
spiralvinkeln, som kan varieras till önskat
värde. För att få den andra sidan av kuggarna skavd
får skavhjulet sedan vändas 180° och
korrektionen i parallelliteten ändras åt andra hållet.
Bearbetningstiden blir med denna metod givetvis
längre, men resultatet i gengäld mycket gott.
För att följa utvecklingen av skavningen tas
mellan varje operation anliggning mellan
kugghjul och drev, och kuggtjockleken mätes.
Utseendet av anliggningsbilden och kuggtjockleken
bestämmer den fortsatta bearbetningen. När
hjulet skavts till rätt tjocklek och riktig
spiralvinkel, tas vanligen ett polerande skär utan
någon inmatning för att få så fin yta som möjligt.
Rotations- och matningshastigheter, som
användes av De Laval i USA är följande:
hastighet på delningscirkeln 90—120 m/inin,
matning i sidled av skavhjul 0,075—0,15 mm
per varv av skavt hjul,
inmatning mellan skär 0,025 mm,
vinkel mellan korsade axlar 12°, någon enstaka
gång 10°,
skavhjulets delningsdiameter 180—230 mm,
tjocklek 25—45 mm,
avskavd tjocklek är enligt ritning 0,05 mm av
kuggtjockleken.
Efter en skavning får vanligen kugghjul och
drev löpa tillsammans en kort tid i hård
anliggning och med "E. P. oil" för att ge en viss
kall-härdning av ytorna.
Skavhjulet är som nämnts intet annat än ett
omsorgsfullt slipat kugghjul. Samma regler som
användes vid beräkning av vanliga kugghjul kan
därför användas vid beräkningen av skavhjulets
dimensioner. Ett och samma skavhjul kan i
allmänhet användas för kugghjul med olika
kuggantal under förutsättning av samma modul,
ingreppsvinkel och spiralvinkel. Följande faktorer
begränsar dock dess användbarhet:
skavhjulets kuggantal bör icke ha en
gemensam faktor med hjulets kuggantal;
ett skavhjul kan alltid användas till ett
kugghjul med större kuggantal än för det hjul för
vilket det beräknats, förutsatt att de olika hjulen
är frästa med samma hobb. Det är icke säkert,
att skavhjulet går att använda för ett kugghjul
med mindre kuggantal, beroende på att
skavhjulet då kanske icke når ner till erforderligt
djup på kuggen. Detta måste undersökas för
varje särskilt fall och ändras i och med att
skavhjulet slipas om;
är skavhjulet avsett att ge en viss modifiering
av evolventen, blir denna modifiering icke lika
för ett annat kuggantal än det beräknade. En
skillnad av modifieringen på 50 % mellan
kugghjul och drev kan lätt uppstå. Detta får beräknas
för varje särskilt fall1.
Även kopplingar av kugghjulstyp har de senaste
åren skavts vid De Laval. Detta är särskilt
betydelsefullt om kuggarna framställts genom
hyv-ling, eftersom delningen då icke är lika god som
vid frästa kuggar. Olika skavhjul användes här
för den inre och den yttre delen av kopplingen,
eftersom den yttre delen med sina kuggar på
insidan icke kan bearbetas med ett så stort
skavhjul som den inre. Det lilla skavhjulet kan i
gengäld icke användas för den inre parten, emedan
kontaktförhållandet då icke blir
tillfredsställande; detta bör vid all skavning givetvis överstiga 1
och helst vara så stort som möjligt.
Genom skavningens införande har en
förbättring av kopplingarna kunnat göras, icke endast
genom att kuggarna kan bearbetas till snävare
toleranser, utan även genom att den inre delens
kuggar kan ges en viss kurvatur i längsled med
hjälp av skavningen (crown shaving), fig. 4.
Detta sker i en särskild skavningsmaskin, som
matar in skavhjulet djupare i bägge ändarna av
kuggarna än i mitten. Den yttre delen skaves
fortfarande rak.
Anliggningen mellan de två parterna blir
därigenom teoretiskt efter en linje i likhet med en
cylinder på en flat yta, men i gengäld bibehålles
denna anliggning oförändrad för smärre fel i
uppriktningen mellan de två parterna, fel som
säkerligen alltid förekomma.
Kompressionsspänningen i kuggarna förblir därför konstant för
varierande fel till skillnad mot vid en koppling
ined raka kuggar, där spänningen kraftigt ökar
med ökat fel.
Som en avslutning på denna beskrivning av
skavningen är det kanske lämpligt att nämna den
gamla sanningen om läppning: "Det är omöjligt
att genom läppning göra ett gott kugghjul av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
