Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Rotationsskavning av marina kugghjul, av Staffan Wallmark - Industriproduktion i Sovjetunionen, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
TEKNISK TIDSKRIFT v
dåligt, det går endast att förbättra ett redan
gott." Detta gäller i lika hög grad för skavningen.
Grunden för ett gott kugghjul ligger nu liksom
förr i noggrann fräsning.
Litteratur
1. Bookmili.er, W H: Selection and design of gcar generating tools.
Machinery 56 (1950) maj s. 164; juni s. 184, juli s. 172.
2. Modern methods of gear manufacture. National Broach &
Ma-chine Co., Detroit (Mich.).
3. Gears; cutting, finishing, checking. Michigan Tool Co., Detroit
(Mich.).
Industriproduktion i Sovjetunionen. Enligt tillgängliga
uppgifter har Sovjetindustrins bruttoproduktion på senaste
decenniet utvecklat sig enligt följande indexserie:
1937 1940 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951
69 100 64 77 93 118 141 173 199
Industrins expansion under 1951 var mycket kraftig,
säkerligen minst lika stor, absolut sett, som under något tidigare
år. Relativt sett var emellertid tillväxten, som synes, mindre
än under de föregående åren av den fjärde femårsplanen.
En orsak torde vara att framstegen måste tendera att öka i
långsammare takt efter den snabba återhämtningen av
krigsskadorna. Alla stapelindustrier utom elkraft har
också minskat sin utvecklingstakt, trots att ökningarna
absolut sett har varit större än under tidigare år.
En andra, och antagligen betydelsefullare orsak till den
statistiska minskningen i framåtskridandet är, att den
tidigare som bas använda 1926—27 års prisnivå har ersatts
med en annan och mera realistisk prisbas, som ännu icke
har förts tillbaka längre än till 1950. Jämförelserna
mellan årsproduktionerna är över huvudtaget svåra på grund
av den snabba utvecklingen och variationerna i den
allmänna prisnivån.
Större delen av produktionsökningen faller liksom
hittills på den tunga industrin, vilken har pressats fram
oerhört i den nuvarande och i de tre tidigare
femårsplanerna. Verkstadsindustrin i sin helhet har ökat 130 ’°/o
från 1940 till 1950, och med ytterligare 21 */o under 1951.
Konsumentvaror (textilier, skor och hushållsgods) å andra
sidan har ökat med endast 17 "/o under 1940-talet.
Mycket stor vikt har på senaste tiden lagts på stora
byggnadsprojekt och på bostadsbyggandet. Detta möter
emellertid stora svårigheter, då produktionen av
byggnadsmaterial — och dettas kvalitet — har kommit efter den
fjärde femårsplanens målsättning. Ändå har under
perioden 1940—1950 produktionen av cement ökat med
80 °/o (och med ytterligare 20 °/o under 1951), av
fönsterglas med 90 ®/o och av takskiffer med 115 ’"/o; produktionen
av byggnadsträ har ökat med "endast" 36 "Vo — och även
utsatts för svår kritik härför.
De nu pågående stora byggnadsprojekten väntas lämna
ett betydelsefullt bidrag till landets produktiva resurser,
särskilt i fråga om kraftförsörjning, inre vattenvägar,
bevattning och jordbruksareal. De nya
vattenkraftstationerna vid Volga, Don och Dnjepr kommer att öka
elkraftproduktionen med 22 500 MkWh/år, dvs. med 20 lo/o av
nuvarande produktion. Dessa byggnadsprojekt ställer
givetvis mycket stora krav på arbetskraft, och har även fått
prioritet inom stål-, cement- och elindustrierna.
Den tonvikt som har lagts på den tunga industrins
utveckling i de gångna femårsplanerna har medfört att
bostadsbyggandet i hög grad har försummats. Detta har
ytterligare förvärrats genom den av den industriella
utvecklingen själv framkallade inflyttningen till städerna.
Härutöver kommer förstörelsen av bostadsbeståndet genom
kriget. Den fjärde femårsplanen skiljer sig också från sina
föregångare genom att den omfattar ett stort
husbyggnadsprogram.
Under åren 1946—1950 har 100 milj. m2 bostadsyta ny-
byggts eller iståndsatts, mot planens mål av 84,4 milj. m2.
Detta har åstadkommits trots en eftersläpning av
byggverksamheten på landsbygden med 20 °/o av planens
målsättning. Samma tendens har fortsatt under 1951.
Situationen är i dag den, att bostadsbeståndets förluster
genom kriget har kompenserats helt i städerna, och till 90 °/o
på landsbygden (däremot icke åldringen av
bostadsbeståndet under de tio åren). Under tiden har emellertid landets
befolkning (på samma yta) ökat med 5 ’"/o (på
landsbygden med nära 20 ’%>), vilket gör att den akuta
bostadskrisen ännu inte på långt när är övervunnen.
Som kontrast till de stora ökningarna på andra områden
ligger jordbruksproduktionen i Sovjetunionen långt efter
fjärde femårsplanens mål. Man har i stort sett inte
lyckats komma längre än till 1940 års nivå. Särskilt svårt
har det varit att återupprätta boskapsbeståndet, som i hög
grad har drabbats av kriget. Samma brister föreligger i
fråga om dragkraften, både i hästar och traktorer. I
nationalinkomsten ingick jordbruket under 1950 med endast
7 °/o, vilket är ett par procent högre än i t.ex.
Storbritannien; det är därvid att märka att mer än hälften av
Sovjetunionens befolkning lever av jorden, jämfört med
en tjugondel i Storbritannien.
Dessa brister, liksom nödvändigheten att kraftigt öka
jordbruksproduktionen för att en balanserad ekonomisk
utveckling skall bli möjlig, inses väl av de planläggande
myndigheterna. Det är bl.a. därför som så stor vikt läggs
vid bevattning, bekämpning av erosion och andra åtgärder
för utökning av den brukbara arealen. Vidare har
jordbrukspolitiken ändrats under 1951; det
koncentrationsprogram, som under 1950 ledde till att 252 000
kollektivjordbruk slogs ihop till halva antalet enheter, och som
under 1951 skulle ha lett till bildandet av
"jordbruks-städer", har avbrutits. Vidare har jordbruksbeskattningen
fullständigt omlagts, i syfte att uppmuntra till produktion av
vissa skördar och att kvarhålla arbetskraft vid jordbruket.
Nationalprodukten i Sovjetunionen har under perioden
1940—1950 ökat med 64 "/o, dvs. i det närmaste lika
mycket som de 73 °/o med vilka industrins bruttobroduktion
har ökat. Utgifterna för konsumtion ingår i
nationalprodukten med 74 "/o. En bättre siffra för uppskattning av
konsumtionen ges dock av, att den allmänt genomförda
omsättningsskatten ger Sovjetunionen mer än hälften av
dess totala budgetinkomster. I denna skatt ingår
konsumentvaror med 85—90 fl/o, bl.a. beroende på att
kapitalvaror har en mycket låg omsättningsskatt.
Omsättningsskatten har också varit Sovjetunionens
viktigaste medel att balansera köpkraften mot
varutillgång-en. Den ökade produktionen har därför fått sitt uttryck i
att skattesatsen har blivit sänkt varje år sedan 1949. Vikten
av dessa sänkningar framgår av att omsättningsskatten
anses ingå med minst en tredjedel i de totala utgifterna
för konsumtion i landet.
Investeringar och försvarsutgifter är det lika svårt i
Sovjetunionen som i andra länder att skilja från varandra.
Den totala investeringsvolymen har emellertid ökat med
ca 150 °/o från 1940 till 1951. Av denna volym anses
direkta försvarsutgifter utgöra tre fjärdedelar, vilket är en
större andel än under år 1938, men betydligt mindre än
under tiden 1938 (Munchen) till 1941 (det tyska anfallet).
Absolut sett anses försvarsutgifterna under de senaste
åren ha varit ungefär lika stora som 1940.
Trots den stora andel av nationalprodukten som
Sovjetunionen anslår till investeringar och försvar, innebär
detta ingen risk för penningvärdets stabilitet. Noggranna
prognoser kan upprättas för varutillgången, och den
fullständiga kontrollen över löner och konsumentpriser (de
senare via omsättningsskatten) hindrar uppkomsten
av-ett inflationsgap. Eftersom vidare folket görs delaktigt av
produktionsökningen icke i form av högre löner utan
genom sänkta varupriser, kan alla inflationstendenser
mycket lätt bemästras (FN:s Ekonomiska Kommission för
Europa i "Economic survey of Europé in 1951"). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
