Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Nya metoder - Uppspänningsverktyg med kulhydraulik, av Wll - Bränslemätare, av Wll - Provare för kylarvätska, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
211
Fig. 1. Uppspänningsverktyg.
Uppspänningsverktyg med kulhydraidik. I ett verktyg
för uppspänning av ett flertal arbetsstycken, fig. 1, hålles
arbetsstyckena fast med nedtill utvidgade vertikalt rörliga
kolvar, vilka pressas nedåt genom hydrauliskt tryck. I
stället för att använda vätska har man som tryckmedium
små kulor. Detta gör konstruktionen enklare genom att
man inte behöver några vätsketätningar. Erforderligt
hydrauliskt tryck får man genom att dra åt skruven till höger
på figuren.
Ett självinställbart stöd, fig. 2, är avsett som underlag
vid uppspänning av plana arbetsstycken. Arbetsstycket får
vila på två fasta stödpunkter, sektion AB, och på två
rörliga stödpunkter, sektion CD, utformade som kolvar. Även
i detta fall använder man fyllning av kulor, som möjliggör
självinställning av kolvarna (Stanki i Instrument 1951
h. 2). Wll
Bränslemätare. För fjärrangivning av bränslemängden
i ett flygplans bränslebehållare kan användas en
givare, inkopplad i bränsleledningen och ansluten till en
mottagare på instrumentbrädan.
En sådan givare av brittisk konstruktion, fig. 1, består av
en cylindrisk dosa med en i denna innesluten rörlig
cylinder, styrd av en tunga fastsatt i dosan. Vätskeströmmen
driver cylindern och genom denna en roterande axel. För
varje varv axeln gör, ges en impuls till
mottagarinstrumen-tet. Givare av denna typ kan användas för vätskeströmmar
upp till 50—1 800 1/h vid maximala tryckfallet 0,2 at och
upp till 5 700 1/h vid tryckfallet 0,85 at (Flight 21 dec.
1951). Wll
Fig. 2.
Självinställbart
stöd.
Provare för kylarvätska. Vid kontroll av
köldhärdigheten hos bilars kylarvätska mäter man vanligen dennas
specifika vikt med areometer. Denna metod är något så
när pålitlig, om kylarvätskan försatts med ett enda
anti-frysmedel, t.ex. glykol eller någon av de vanliga
alkoholerna. Innehåller den emellertid propylenglykol, en blandning
av glykoler, en blandning av alkoholer eller en
kombination av dessa ämnen ger mätning av specifika vikten ingen
som helst upplysning om kylarvätskans köldbeständighet.
National Bureau of Standards har konstruerat en apparat
(fig. 1) i vilken en vätskas flyttemperatur kan direkt
bestämmas. Vätskeprovet fylls i en glascylinder nedtill
sluten med en genomborrad gummipropp vars öppning kan
stängas med en stav. Från cylindern kan vätskan rinna
genom en slinga av mässingsrör med 1,5 mm inre diameter.
Denna rörslinga är tillsammans med en
bimetalltermo-meter inträdd i en mässingscylinder.
Vid provets utförande införs cylindern först i en
mässingshylsa fastlödd vid en väl isolerad låda av koppar
innehållande torris. När temperaturen faller under noll
släpps vätska fram för var tionde grad, tills ingen kommer
ut genom avloppet. Då tas mässingscylindern ut ur
kyl-hylsan och skjuts in i ett hål som finns i lådans isolering.
Här värms den sakta upp, och den temperatur vid
vilken den andra vätskedroppen faller från utloppet anger
kylarvätskans köldhärdighet. Den är nämligen den lägsta
temperatur vid vilken vätskan kan passera genom
öppningarna i en bilmotors kylsystem.
Fig. i. Givare till bränslemätare med fyra olika lägen på
den rörliga cylindern; strömmande vätska heldragna
linjer, utströmmande vätska streckade linjer, neutral vätska
skuggad yta.
Fig. 1. Provare för kylarvätska; A glascylinder, B kanal
till rörslinga, C mässingscylinder, D kylhylsa, E låda
innehållande torris, F bimetaller mometer, G utlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
