Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Nya metoder - Elektrisk gaskylning, av SHl - Elektrolytisk utfällning av antimon, av UT—h - Kontinuerlig mätning va plastskikt på metalltråd, av SHl - Metod att studera korrosion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
233
Fig. 1. Elugn för kylning ciu glas.
För att åstadkomma spänningsutjämning håller man
glaset vid en konstant temperatur liggande mellan 600 och
400°C under en viss tid. Denna beror givetvis av
temperaturvalet; den blir längre ju lägre temperaturen är. För att
undvika all risk för deformation under kylningen måste
man hålla sig ganska långt under 600°C. Det har i själva
verket visat sig gynnsammast att välja en
avspännings-temperatur. som blott ligger något ovanför 400°C.
En nödvändig förutsättning för genomförande av en fullt
tillfredsställande glaskylning är uppenbarligen en exakt
reglering av temperaturen. En sådan kan man icke
åstadkomma i de sedan gammalt använda bränsleeldade
ugnarna, men den kan uppnås i en elektrisk ugn. Denna
ugnstyp utformad som kontinuerlig kanalugn har nu börjat
användas i Sverige.
En svensk konstruktion (fig. 1) har en totallängd på
21,75 m och en nyttig bredd på 1,2 m. Kylgodset
transporteras kontinuerligt på en ändlös matta, som består av
ett värmebeständigt metallnät. Genom att ändra mattans
hastighet kan glasets genomgångstid varieras från 1—3 h.
Detta är viktigt då tjockväggiga föremål fordrar längre
kyltid än tunnväggiga.
En zon på 8 m längd närmast ugnens inmatningsända
värms upp av element i tak och botten. De är uppdelade
på tre grupper, som var för sig styrs av temperaturregula
torer och kontaktorer. Den första ger en
uppvärmningszon, medan de båda andra bara skall upprätthålla önskad
temperatur. Värmeelementen tar 55 kW. Ugnens
återstående 10 m utgör den egentliga kylzonen. Medan
uppvärmningszonen är väl värmeisolerad, avtar isoleringsskiktet
inom kylzonen, så att godsets temperatur kan falla genom
värmeavgång genom ugnsväggarna. Om så fordras, kan
glaset dessutom kylas genom inblåsning av luft (A H
Ddnhs i Aseas Tidning mars 1951). SHl
Elektrolytisk utfällning av antimon. Antimon är en
viktig legeringsmetall. Den ökar korrosionsmotståndet och
förbättrar de mekaniska egenskaperna hos bly och
användes därför inom elektriska kabelindustrin och
ackumulatorindustrin. I fritt tillstånd har emellertid antimon hittills
fått föga användning trots flera värdefulla egenskaper.
Sålunda angripes metallen ej av fluorvätesyra och saltsyra av
alla koncentrationer (såvida den senare är syrefri) och är
mycket resistent i industriatmosfär. Likaså är metallen
resistent mot svavelsyra av alla koncentrationer vid
rumstemperatur och mot utspädd salpetersyra. Den kan med
lätthet poleras till spegelglans med större
reflexionsförmåga än krom. Mekaniskt är emellertid antimon mycket
spröd, vilket minskar dess praktiska användning. I
hårdhetshänseende överensstämmer antimon med zink, i
hållfasthetsegenskaper med bly.
Elektrolytisk raffinering av antimon sker ur
natriumsulf-antimonatlösning, varvid katodutfällningen blir spröd och
har dålig vidhäftning. Alla försök att öka vidhäftningen
och minska sprödheten har till helt nyligen misslyckats.
Genom två nya elektrolyter, den ena innehållande
anti-montrifluorid, den andra komplexa citrater har det
lyckats att utfälla antimon i vidhäftande skikt med en
tjocklek av upp till ca 40 [t, vilka är mycket lätta att polera.
Grundmetallens yta kan vara tämligen grov då under
poleringen antimonutfällningen flyter ut och fyller
ojämnheterna och antar spegelblänk yta, som är relativt
beständig mot anlöpning i luften. En kombination av antimon
som korrosionsskydd och över detta ett tunt kromskikt
som anlöpningsskydd har givit lovande resultat.
Fluoridbadet för antimonutfällning innehåller
antimon-trifluorid, ammoniumfluorid och ammoniak i sådan mängd
att antimonhydroxiden icke börjar utfällas. På stål
erhålles utmärkta antimonskikt men koppar som
underlagsmetall är olämplig, emedan antimon diffunderar in i
kopparn och bildar den mycket spröda föreningen Cu.2Sb.
En nackdel är att antimonsalter är giftiga varför en
användning i samband med födoämnen är omöjlig.
Antimon-överdraget är elektrokemisk! ädlare än stål i likhet med
bly, tenn, koppar och nickel. Det fungerar därför som
korrosionsskydd endast om det är tätt (A Bkegmain i
Metal Progress febr. 1951). VT—h
Kontinuerlig mätning av plastskikt på metalltråd.
Numera överdras stora mängder metalltråd med plast.
När denna sprutpressas på tråden, skall ett jämntjockt
skikt erhållas. Man måste därför kunna kontrollera,
att den plastbelagda tråden får konstant diameter. Efter
sprutpressningen passerar den med en hastighet på
1 200 m/s genom en vattentank, där plasten kvls.
Därefter stryks det mesta vattnet av, men en del följer med
tråden och stänker på den anordning, med vilken
tråddia-metern skall mätas. Plastskiktet är ännu mjukt; det kan
lätt deformeras och får blott utsättas för ett lätt tryck.
Tjockleksmätaren måste därför tåla vatten och de stötar,
som kan uppkomma genom tvära ändringar av
plastskiktets tjocklek. Dessutom måste det ge noggranna mätresultat.
Dessa fordringar var icke lätta att uppfylla, men
problemet har lösts av National Physical Laboratory på följande
sätt. Tråden passerar mellan två trissor, den ena fast och
den andra rörlig. Den senares rörelser överförs mekaniskt
till en kvartskristalloscillator och medför ändring av
dennas luftgap. Varje ändring av tråddiametern ger därför en
ändring i oscillatorsignalens frekvens. Variationerna
överförs till en likström, vars styrka är proportionell mot
tråddiametern. Den kan därför användas för att reglera
trådens matningshastighet. Härigenom kan plastskiktets
tjocklek automatiskt hållas inom önskade toleransgränser.
Metoden tillåter mätning av ändringar i diametern på
mindre än 25 ma, men vid den ovan beskrivna
anordningen har dess känslighet minskats, då toleransen
uppgår till 13 ,u. Apparatens kalibrering står sig under lång
tid (Plastics maj 1951). SHl
Metod att studera korrosion. För att iaktta
korroderan-de vätskors verkan har man uppfunnit en metod, som
liknar televisionens avsökning. Den är grundad på
förhållandet, att korrosion orsakas av lokalelement, som bildas på
den angripna ytan. Genom att studera dessa små
galvaniska cellers beteende kan man samla mycket vetande om
korrosion.
Vid ett laboratorieförsök utgörs metallprovet av en
cylinder, som doppas i den korroderande vätskan och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
