Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1952 - Operationsanalytisk metodik vid eldistribution, av Sten Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
TEKNISK TIDSKRIFT
uppstår om man på visst sätt ändrar
dimensionerna i maskinens olika delar. På samma sätt är
det med en elektrisk anläggning. Där tillkommer
emellertid svårigheten att man icke kan
laboratoriemässigt experimentera med t.ex. ett helt
elverk, eller köra det med varierande förhållanden.
Provningen får där ersättas med noggranna
beräkningar.
För att kunna utföra dylika, måste man på
lämpliga vägar skaffa sig analytiska eller
grafiska uttryck, som visar hur ändrad
dimensionering vid vissa belastningsförhållanden
påverkar anläggningskostnader, förluster,
spänningsfall, livslängd, driftsäkerhet och andra faktorer
som är av betydelse. Sedan får man variera även
belastningsförhållandena för att få en fullständig
överblick av samspelet. Mängden av faktorer gör
det förklarligt att man tidigare icke lyckats att
objektivt analysera problemet och göra
beräkningar, utan fått nöja sig med tumregler och
åsikter byggda på uppskattningar. Härvid har
man ofta gjort det felet att man gissat sig till ett
matematiskt uttryck för samspelet och använt
det utan att genom observationer och kritisk
analys övertygat sig om huru lagarna
verkligen se ut.
I viss mån och i enklare fall äro lagarna för
samspelet kända. Kabelkostnaden kan t.ex.
uttryckas som en fast kostnad B jämte en mot
arean A proportionell kostnad a - A. Även för en
Effekt
hel del andra delar som ingår i elverkets
anläggningar låter sig kostnaden uttrycka i formler
som kan fixeras med tillräckligt god
noggrannhet. Andra viktiga förhållanden låter sig
emellertid bestämma först efter en grundlig analys
och efter helt nya metoder. Dit hör alldeles
speciellt förlusterna och deras kostnad.
I princip är det enkelt att beräkna
effektförlusterna, de är PR. Motståndet R är känt för viss
ledningsarea och längd. Storleken på / kan
fixeras för en enkel ledning som överför kraft mellan
två punkter, men i ett fördelningsnät med uttag
på en massa punkter är det praktiskt taget
omöjligt att bestämma strömstyrkan i de olika
ledningssträckorna, huvudsakligen därför att
maximibelastningen är en faktor som icke bara ändrar
sig med uttagningens storlek i varje servis, utan
dessutom påverkas av den diffusa och
svårbestämbara sammanlagringen. Denna påverkar
även förlusternas specifika kostnader, vilka
ändras i den mån utnyttjningstiden påverkas av
sammanlagringen.
Det är därför nödvändigt att analysera
sammanlagringen och få så enkla uttryck härför, att
de låter sig infoga i beräkningen av förlusterna.
Även för förlusternas kostnad per kW måste
man analysera fram ett uttryck, som både på ett
riktigt sätt tar hänsyn till sammanlagring och
är så enkelt att även det kan bekvämt infogas i
formler och beräkningar. Slutligen måste
metoder skapas som möjliggör systematiska
beräkningar som är mycket snabbare än hittills
brukliga, ty eljest går det ej att på rimlig tid
genom-analysera hela samspelet i det stora komplex
som ett elektriskt distributionssystem utgör.
Sammanlagring
Sammanlagringens teori tillhör
sannolikhetskalkylen och den matematiska statistiken. Det
finns mycket skrivet och många formler
deducerade, som bygger på vissa antagna egenskaper
hos de delbelastningar som sammanlagrar sig.
I regel är dessa formler så komplicerade att de
icke låter infoga sig i några nätberäkningar. De
bygger dessutom på en kännedom om
delbelastningarnas egenskaper, som man icke kan erhålla
genom normala mätningar och belastningsdata.
Den enklaste formeln är den som säger att
maximieffekten P — S^N -f- där N är an-
talet lika delbelastningar, samt & och S2
koefficienter som är funktioner av delbelastningarnas
egenskaper. Det är omöjligt att ånge antalet
delbelastningar, men antalet måste vara
proportionellt mot energimängden per år Q. Formeln blir
då P = hQ + k2 V Q.
Formeln är härledd för en fullt slumpartad
spridning av delbelastningarna över en viss tid —
drifttiden — så att slutresultatet vid fullständig
sammanlagring blir konstant effekt över hela
drifttiden, se fig. 1. I verkligheten har man icke
Fig. 1. Varaktighetskurvor för ideella
belastningar som följer sannolikhets-
lagarna; ......... V3 enskift + tvåskift
+ */» treskift, ..... 2ls enskift + Vs
treskift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
