Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1952 - Lastningsproblem vid bergbrytning, av Boris Serning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Lastmaskinens livslängd och kostnad per ton lastat
berg.
Skyttelvagnens hastighet vid last var 71,4 m/
min, tom 83,3 m/min. Körning i 12 m kurva
motsvarade 1,25 gånger längre raksträcka.
Vändning av skyttelvagn genom inkörning i sidort
och häckning motsvarade 98 m raksträcka.
Skyttelvagnens tömningstid var 1,58 min/vagn
(för hög genom elkrångel). Lastmaskinens
körhastighet var 12,5 m/min (inklusive
kabeldragning).
Det är alldeles klart, att körning med en enda
skyttelvagn ger en begränsad produktion. Man
kan utan större svårighet konstruera
förhållandena vid körning med två vagnar. I diagrammet
fig. 9 har vagnbytestiden satts så hög som 0,75
min, vilket betyder, att bytet sker 25—30 m
bakom lastmaskinen. Vid 5,5 m bred ort torde i
själva verket tomvagnen kunna köra upp vid sidan
av den lastade, varefter endast en svängning av
loaderns lossningsbrygga erfordras för att
lastning skall kunna ske i den andra vagnen. Man
borde även kunna räkna med en allmänt något
bättre tidshushållning än vad studiesiffrorna
visar. De i diagrammet erhållna 920 t/skift skulle
i så fall kanske kunna ökas till ca 1 000 ton per
skift och tre man vid transportsträckor under
200 m. Detta betyder för lastningen och
transporten till schakt en effekt av över 40 t/h per
man.
Vid lastning av ortsalvor kan nämnas att en
3 m salva i malmort 5,5 X 3,5 m (ca 250 t)
upplastats på 1V2—2 h. Berget var då söndersprängt
till ett idealiskt styckefall och transportsträckan
till schaktet uppgick endast till ca 60 m. Orten
var vid lastningens slut rensad och
färdigplane-rad utan att någon rensning för hand måst
utföras. Drivningen ställer dock krav på att
botten-liggarna placeras så, att inga gaddar i sulan
uppstår, varför antalet bottenhål måste bli fler än
vid normalortdrivning med spårläggning. I
gengäld sparas den extra nedskjutning av sulan (ca
0,5 m), som blir nödvändig vid spår för
kubb-inläggning och fyllning.
Livslängd och underhåll
Det tycks inte råda några tvivel om, att man i
Joy Loader i kombination med skyttelvagnen
funnit en ur lastnings- och transportsynpunkt
mycket god utrustning. Hur stora blir då
reparations» och underhållskostnaderna, och hur stor
kvantitet berg kan upplastas och transporteras
innan den dyrbara utrustningen är slutkörd? På
dessa frågor kan vi tyvärr ännu ej ge klart
besked. Vår maskin har nu lastat över 80 000 t
berg (april 1951) och hittills har
reparationskostnaderna per ton understigit de för
skrapan-ordningar och vanliga lastmaskiner normala
kostnaderna. Slitningen har dock blivit så pass
märkbar, att vi räknar med, att
transportörplåten och några av de mest förslitna detaljerna
på maskinens framstycke måste bytas ut efter
ca 100 000 t lastning. Inget som helst krångel
har emellertid förekommit vid de vitala
maskinella anordningarna — motorer,
hydraulikut-rustning, lager osv. — och ej heller har dessa
slitits märkbart.
Det är svårt att på grund av siffror från
utländska gruvor dra några slutsatser om
maskinens framtida öde hos oss. Från en fransk
järnmalmgruva, Charles Ferdinand, meddelades vid
besök i september 1950, att en Joy Loader 18 HR
2 upplastat ca 120 000 t malm av volymvikt 2,5
utan att praktiskt taget några
reparationskostnader förekommit. Enligt senare uppgifter går
maskinen fortfarande utmärkt. Kapaciteten för
en maskin arbetande med två skyttelvagnar 60-E
och en transportsträcka på 200 m är 700 ton per
8 h skift — en förvånansvärt hög siffra för detta
lätta material.
I amerikanska gruvor (St. Joseph Lead Co.)
har den tidigare Hjälta-typen 18 HR utan
onormala reparationskostnader lastat över 300 000 t
och går fortfarande oklanderligt.
Skyttelvagnen har, frånsett en hel del krångel
med elektrisk utrustning under den första
inkörningsperioden, gått oklanderligt och endast
förorsakat obetydliga underhållskostnader.
Gummihjulens livslängd är givetvis i hög grad
beroende av körbanans utseende. Det lönar sig att
hålla denna fri från större stenar och
uppskjutande gaddar. Det kan i detta sammanhang icke
nog framhållas vikten av att välja ut
högkvali-ficerad personal för lastningen och transporten.
Mekaniskt sinnad och ansvarskännande personal
är ett absolut villkor för låga
underhållskostnader.
Om en direkt kostnadsjämförelse upplägges
över Joy Loader och skyttelvagnar å ena sidan
och traditionell lastning med spårbunden
material å den andra finner man vid
skivrasbryt-ning enligt vår metod, att kraven på den
spårlösa utrustningens livslängd ej blir så stora som
man kanske tänkt sig. Diagrammet fig. 10 är
uppställt efter frågeställningen — hur lång livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
