Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1952 - Råmaterial för alifatisk kemisk industri, av C Olof Gabrielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1952
447
och starkt grenade kolkedjor. Dessa produkter
ger vid hydrering mättade kolväten med högt
oktantal.
Etylalkohol, den ena av de två
huvudprodukterna ur etylen, är en förening som ligger oss här
i Sverige nära om hjärtat och det kan därför
vara av intresse att se litet närmare också på
dess användning i USA. År 1950 var där den
totala produktionen av industrialkohol 480 000 t,
varav ca 63 % gjordes av etylen. Fördelningen
av årsförbrukningen var ungefär:
Alkohol
t
Acetaldehyd .................................. 200 000
Andra kemiska produkter ...................... 80 000
Kylarvätska (frostskydd) ...................... 80 000
Lösningsmedel ................................ 120 000
Etylalkoholens största användning är som
kemiskt råmaterial och framför allt för tillverkning
av acetaldehyd. Denna är i sin tur bara ett
mel-lansteg till ättiksyra, ättiksyraanhydrid, butanol,
2-etylhexanol m.m.
Som exempel på kemisk fabrikation baserad på
etylalkohol kan man nämna tillverkningen hos
Tennessee Eastman Corp., som i mycket stor
skala gör acetylcellulosa i form av garn och
plast. Man behöver stora kvantiteter
ättiksyraanhydrid, som fås ur etylalkohol. Härvid
förbrukas ca 65 000 t/år etylalkohol, vilket är något mer
än Sveriges hela sulfitspritproduktion.
Firman har ett långtidskontrakt med tillverkare
av syntesalkohol, som lär levereras till 30
ct/gal-lon 95 % vara, eller ca 35 öre/kg 100 % sprit.
Alltsedan det 1938—39 blev bekant att man i
Tyskland använder en ljusbågsmetod för att
kracka petroleumgaser till acetylen har
Tennessee Eastman intresserat sig för detta sätt att
framställa acetaldehyd. År 1942 publicerade R L
Hache en översikt5 över hur långt man hunnit.
Utredningsarbetet har sedan fortsatt, och man
har nu hunnit till en halvstor anläggning.
Det stora bekymret är anrikning och rening av
acetylen ur de utspädda krackgaserna med 9—
10 % acetylen. Den tyska metoden med
vattentvättning är dyrbar och Hypersorption-metoden,
som är utmärkt för etylen, har visat en del
nackdelar vid acetylen. Man kan dock förutse att
eta-nol som råvara för acetaldehyd i en framtid kan
få en allvarlig konkurrent i krackacetylen4.
En annan metod att framställa acetaldehyd är
den redan omnämnda direktoxidationen av
naturgas eller av butan. Enligt Tennessee Eastmans
åsikt är den dock underlägsen acetylenmetoden
då man får många biprodukter att arbeta upp.
Storbritannien
Ser man på läget i Storbritannien, finner man
där en utveckling av industrin som förtjänar all
uppmärksamhet. Under kriget fick man upp
ögonen för faran av att ej ha nämnvärd kapacitet
för petroleumraffinering i hemlandet. Alla de
stora oljebolagen, främst Shell och Anglo-Iranian
Oil, hade ansett att det var fördelaktigare att
placera raffinaderierna nära oljekällorna. Efter
kriget har man lagt om kursen och det byggs nu
raffinaderier i Storbritannien i en skala som
inom få år kommer att göra landet till exportör
av förädlingsprodukter. Vid slutet av 1951 var
åtta raffinaderier i drift eller planerade. Den
sammanlagda kapaciteten för dessa
anläggningar anges till över 22 Mt/år.
Samtidigt med dessa raffinaderier och delvis i
anslutning till dem byggs ett tiotal anläggningar
för framställning av kemiska produkter. En del
av dessa skall arbeta med katalytisk krackning
av gasolja. Några siffror på vad denna
utveckling betyder för tillverkningen av alifatiska
produkter har inte kunnat erhållas. De flesta
anläggningarna producerar än så länge ingenting
eller bara begränsade kvantiteter. Men de torde
komma att förbruka mer än 500 000 t/år olefiner.
Behovet av olefiner för syntes av
högoktanben-sin är kanske större än i USA. Genom den
mycket lägre olefinproduktionen i Storbritannien
verkar detta behov där mer hindrande på
produktionen av kemiska produkter.
Jämfört med de mycket stora amerikanska
anläggningarna för kemiska produkter ur
petroleum är de brittiska ganska små. Tillverkningen
av varje produkt i en brittisk anläggning är 2 000
—6 000 t/år. Om man jämför denna kapacitet
med dem för vilka Ayres beräknat
tillverkningskostnaderna för etylen, finner man att de
brittiska anläggningarnas storleksordning motsvarar
Ayres högsta etylenpris 78 öre/kg.
Tillverkningen av industrialkohol3 är nu ca
90 000 t/år; 1945 var den endast 54 000 t.
Huvudråvara för denna tillverkning är melass. Liksom
i USA torde den mesta etylalkoholen förbrukas
för framställning av acetaldehyd.
Sverige
Petroleumkolväten som alifatiska råmaterial
bortfaller praktiskt taget fullständigt i Sverige.
Kvar står då träkolningsprodukter, kolhydrat
och acetylen ur karbid.
De träkolningsprodukter som här intresserar är
metanol och ättiksyra. Årsproduktionen8 av den
förra rör sig om 1 700 t och av den senare
(räknad som 100 % syra) 1 800 t.
Ur acetylen görs dels trikloretylen,
perklorety-len och hexakloretan, dels vinylföreningarna
vinylklorid och vinylacetat. Den mängd acetylen
som åtgått för denna produktion torde under
senaste år ha varit ca 2 500 t/år. När den planerade
utbyggnaden av polyvinylkloridtillverkningen
blir färdig, torde acetylenförbrukningen för
kemiska ändamål komma upp till ca 4 000 t/år.
Ur kolhydrat fås dels furfural (ca 400 t/år) och
dels etylalkohol. Produktionen av sulfitsprit i
Sverige är omkring 60 000 t/år. Jämfört med pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
