Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1952 - Bussar eller privatbilar i Stockholmstrafiken, av Karl Nordgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1952
575
Fig. 1. Antal resor per år och invånare, t.v. på masstransportmedlen i Stor-London 1902—1950, t.h. på Spårvägsbolagets
spårvagnar och bussar i Stockholm 1900—1950.
fik. Ca 95 % av tågen på fj ärrbanorna utgörs av
lokaltåg, och vid slutstationerna finns möjlighet
till omstigning på tunnelbanorna.
Resefrekvensens utveckling på allmänna
transportmedel i London2 och Stockholm3 har
åskådliggjorts i fig. 1. I Stor-London uppgår
sammanlagda antalet resor för närvarande till över 5 000
milj. per år. Av dessa upptar motorbussarna den
ojämförligt största delen, 1950 ca 2,750 milj.
resor, medan den övriga trafiken fördelas i ungefär
lika delar på tunnelbanor—lokal järnvägar och
spårvägar—trådbussar. Antalet resor per
invånare och år har sedan 1935 i stort sett varit
detsamma både på järnvägar och
spårvägar-trådbussar, men har ökat på motorbussarna från 235
år 1935 till 282 år 1949. Det sammanlagda
resetalet torde 1950 ha varit 530—540. Detta är
visserligen ett högt värde men uppnås eller
överträffas i flera andra städer i Storbritannien.
Glasgow med 1 500 000 invånare hade sålunda 1949
ett resetal på 539, Edinburgh med 470 000
invånare 603, och Newcastle med 300 000 invånare
656. Birmingham med 1 100 000 invånare och
Manchester med 1 000 000 invånare hade båda
ett resetal på nära 5002.
Diagrammet för Stockholm uppvisar avsevärt
lägre resetal. Påpekas bör, att diagrammet avser
trafiken på Stockholms Spårvägars
transportmedel. Om man emellertid korrigerar med
hänsyn till samtliga allmänna transportmedel och
samtidigt ändrar invånareantalet i
överensstämmelse därmed erhålles en ca 5 % lägre
resefrekvens. Av diagrammet framgår att resetalet varit
ungefär detsamma sedan 1930. År 1946
uppmättes ett högsta resetal på 400, men detta har
därefter stadigt gått ner till 358 år 1950.
Samtidigt som Stockholms befolkning ökat med 8 %
och antalet personbilar ökat med 70 % har
resetalet på allmänna transportmedel minskat med
10 %.
Något överväldigande intresse för en utveckling
av Stockholms kollektiva transportmedel, såsom
detta framträtt i Storbritannien, har icke funnits
inom stadens förvaltning, trots intresserat och
sakkunnigt arbete framför allt av Erik Winell i
Statens Förortsbanekommission och Gösta
Lund-borg i Stockholms Stadsplanekontor. I den
generalplan för stadens centrala delar, som
framlades år 1928, berördes lokalbaneproblemet mera
i förbigående, och ännu 1941, då förslaget till
tunnelbanor efter ett trettioårigt
utredningsarbete ansågs moget för beslut, fanns inom
stadsfullmäktige en stark minoritet, som hävdade, att
Stockholm var en alltför liten stad för att kunna
uppbära en tunnelbana. Förslaget blev
emellertid antaget, och sträckan mellan Fridhemsplan
och Kungsgatan är snart färdig för öppnande.
Tunnelbanan är dock blott ett av flera medel
för stordrift i fråga om billiga kommunikationer
framför allt avsedd för något längre resor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
