Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1952 - Andras erfarenheter - Produktions-konsumtionsdiagram, av sah - Hafnium, av U T—h - Magnetisk temperaturhysteresis hos högkoercitiva legeringar, av J Murkes - Gasturbinforskning, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
TEKNISK TIDSKRIFT
hållning och produktion inom olika sektorer av den
amerikanska ekonomin under 1939 (W Leontief i Scientific
American okt. 1951; Business Week 15 dec. 1951). sah
Hafnium. I USA har man framställt en större mängd
rent hafnium (99 °/o) och studerat dess kemiska och
fysikaliska egenskaper. Genom upprepad fraktionerad
destillation av en blandning av zirkoniumtetraklorid och
fosfor-oxiklorid erhölls 3 HfCl4 • 2 POCl3, varur Hf02 fälldes.
Haf-niumoxiden blandad med kol klorerades vid 950°C till
HfCl4, som sedan reducerades med magnesium vid 650°C.
Hafniumpulvret överfördes till hafniumtetrajodid, som
termiskt sönderdelades vid 1 100°C i hafnium och jod.
Hafniumutfällningen skedde på en 0,1 mm tjock
volfram-tråd elektriskt upphettad till 1 100°C varigenom erhölls
kristallina hafniumstavar av ca 1,5 cm diameter. Även
plåtar av hafnium framställdes.
Hafniums smältpunkt befanns vara 2 130°± 15°C.
Hafnium kan kalldras till 65 % reduktion av arean utan att
brista. En viss duktilitetsnedsättning tillskrives närvaro
av vätgas i metallen. Bekristallisationstemperaturen för
kallbearbetat hafnium ligger vid 700—800°C.
Korrosionsmotståndet har bestämts för ett stort antal kemikalier och
befunnits vara utmärkt, dock något lägre än för
zirkonium (F B Lttton i Journal of the electrochemical
Society dec. 1951). U T—h
Magnetisk temperaturhysteresis hos högkoercitiva
legeringar. En egenskap hos högkoercitiva legeringar
kallad magnetisk temperaturhysteresis har undersökts.
Försöksproven hade cylindrisk form (längd 48 mm, diameter
2,7 mm) och var framställda av en legering med
sammansättningen 51 »/o Fe, 24 Vo Co, 14 ®/o Ni, 8 «/o Al, 3 »/o Cu.
De värmdes till 1 300°C, kyldes med kritisk hastighet i
närvaro av ett längd- eller tvärriktat magnetiskt fält och
an-löptes vid 600°C under några timmar. Ett på så sätt
behandlat prov har en koercitivitet på 550 oe resp. 250 oe.
Dessa prov utsattes i närvaro av konstanta magnetiska
fält (3—360 oe) för cyklisk uppvärmning från — 195 till
+ 550°C och avkylning tillbaka till — 195°C vid närvaro
av ett konstant magnetiskt fält på 3—360 oe.
Magnetise-ringsintensiteten uppmättes med en vertikal astatisk
mag-netometer.
Det visade sig att magnetiseringsintensiteten icke varierar
reversibelt när temperaturen ändras cykliskt utan att en
hysteresisslinga erhålles. Dess utseende liknar den vanliga
magnetiska hysteresisslingan. För prov kylda i ett längd-
Fig. 1. Temperaturhysteresis för prov kylda i längdriktat
magnetiskt fält.
Fig. 2. Temperaturhysteresis för prov kylda i tvärriktat
magnetiskt fält.
riktat fält (fig. 1) är temperaturhysteresis alldeles tydlig
redan vid en fältstyrka på 3 oe. För prov kylda i tvärriktat
fält (fig. 2) blir den däremot märkbar först vid 12 oe.
Vidare framgår att temperaturhysteresis försvinner vid
360 oe och att hysteresisslingan är större för prov avkylda
i ett längdriktat fält (J S SjüR ml.fl. i Doklady Akademii
Nauk SSSB 1951 h. 4). J Murkes
Gasturbinforskning. Vid Lewis’ forskningslaboratorium
i Cleveland arbetar man på många problem inom
gasturbintekniken, och det målmedvetna arbetet vid laboratoriet
har redan lett till flera positiva resultat. Här nedan
nämnes några av dem.
Fladdersvängningarna i löpskovlarna till
axialkompres-sorer har man kunnat minska genom att något ändra
led-skenevinklarna och genom att införa en dämpning i
skovlarnas svängningsrörelse. En sådan dämpning erhålles
genom att man inför ett fett av fast koncistens vid
skovel-infästningen. Härigenom har skovelsvängningarnas
amplitud minskats till en tredjedel.
För att sänka temperaturen på gasturbinernas löpskovlar
och möjliggöra användningen av billigare material än de
vanligen använda mycket dyra högtemperaturlegeringarna
experimenterar man med luftkylning av skovlarna. Härvid
blåses en del av luften från kompressorn genom de ihåliga
skovlarna från navet och utåt. För att man skall få större
värmeöverförande yta på luftsidan har man fyllt håligheten
i skovlarna med klena rör.
Arbetet med keramiska material har lett till att man
funnit kerametaller (Tekn. T. 1951 s. 26) med tillräcklig
motståndsförmåga mot termisk chockverkan. Svårigheten är
att kunna tillverka skövlar av sådant material. Genom
till-lämpning av pulvermetallurgitekniken med sintring har
man fått lovande resultat, men man är ännu icke färdig
att praktiskt använda dessa material.
På utvecklingen av efterförbrännare har nedlagts ett
omfattande arbete under de fem senaste åren. I princip är en
efterförbrännare en rammotor, som är insatt i den vanliga
reaktionsmotorns utloppsrör och denna tillsats blir en allt
vanligare anordning för ökning av dragkraften utan större
ökning av motorvikten. För att få bästa möjliga dragkraft
måste man emellertid gå upp till temperaturer i
utloppsröret av mer än 800°C över smältpunkten för de bästa
högtemperaturlegeringarna, och detta medför besvärliga
kyl-ningsproblem. Gashastigheten i efterförbrännaren blir
dessutom mycket hög, vilket gör det svårt att hålla
förbränningen inom motorn, där den alstrar dragkraft. En
avvägning av förbränningstemperatur och gashastighet mot
önskad dragkraftsökning måste äga rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
