Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1952 - Svenska erfarenheter av fartygskonservering, av Robert Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 1952
653
Svenska erfarenheter av fartygskonservering
Byråingenjör Robert Lindh, Stockholm
Järn och stål rostar genom förekomsten av syre
och vatten eller fuktig luft på järnets yta. Denna
upplösning fortsätter så länge som fuktighet och
syre finns närvarande i tillräcklig grad. Enligt
undersökningar, i Sverige av bl.a. J Tandberg
(Tekn. T. 1942 s. 119), uppträder korrosion på
oskyddade metallytor först vid en relativ
fuktighet i luften av 55—60 % och rostningen ökar
med stigande relativ luftfuktighet, fig. 1. Saknas
vatten är även de flesta korroderande kemiska
beståndsdelarna overksamma.
Animaliskt och vegetabiliskt material utsättes
för mögel och röta genom angrepp från svampar.
Syre och fuktighet är nödvändiga förutsättningar
även för att dessa skall bildas och kunna leva.
Mögel- och bakterieväxt synes börja först vid en
relativ fuktighet högre än 75 %.
Korrosion och röta utbildas snabbare vid ytor
som är täckta av damm. Detta bildar ett
ypperligt absorberande och adsorberande skikt för
uppsamling av fuktighet och
korrosionsbefräm-jande ämnen. Dammpartiklar befordrar
kondensering av fuktighet vid lägre fukthalt än
mätt-ningshalten.
Utom de verksamma kemiska beståndsdelarna
och luftfuktigheten inverkar ljus- och
värmeenergin i sin mån försämrande på olika slag av
material. Solljuset är katalysator vid många
kemiska reaktioner och förstör så småningom
vävnader, gummi, färg, papper och vissa piaster
m.m., i synnerhet i närvaro av syre. Vid högre
temperaturer avdunstar de ämnen som förlänar
plasticitet åt plastmaterial m.fl. produkter, med
påföljd att materialet hårdnar och blir skört.
Avfuktning av fartyg
Inom ett fartyg ökas mängden vattenånga dels
genom "inandning" av ytterluft till följd av
temperaturväxlingar under dygnet, dels genom att
fuktig luft av vinden trycks in genom otätheter
i övervattenskroppen, dels genom diffusion av
vattenånga och dels genom avdunstning av
vatten, som genom läckor i skrovet tränger in i
fartyget.
Experiment och prov har emellertid tydligt
visat, att ett effektivt skydd för materielen ombord
ernås om en relativ luftfuktighet på 30—40 %
kan hållas i fartygen. På detta förhållande
baserar sig en ny metod för materielkonservering,
629.12 : 620.197(485)
som sedan några år tillbaka har kommit till
användning för att råda bot på den skadegörelse
som materielen ombord på avrustade fartyg
utsättes för genom den alltid rådande höga
fuktighetshalten.
Skyddsmetoden kallas för dynamisk
avfuktning och principen för denna är att luften i
fartyget hålles i cirkulation och avfuktas med hjälp
av särskilda avfuktningsaggregat. Denna metod
har sedan 1945 undersökts i amerikanska
flottan, där ändamålsenligheten bestyrkts såväl
genom laboratorieprov som genom erfarenheter
från upplagda fartyg.
I Sverige har Marinförvaltningen sedan hösten
1947 utfört en serie prov med olika typer av
avfuktningsaggregat, såväl amerikanska som
svenska. För fartygsavfuktning har aggregat av
ad-sorptionstyp visat sig vara lämpligast. De
baserar sig på vissa ämnens förmåga att kapillärt
uppta vatten samt att vid uppvärmning avge
detta, utan att vare sig kemiskt eller fysikaliskt
förändras. Som adsorptionsmedel användes
kisel-gel, ett mycket poröst material med ett stort
antal fina kapillärer. Det användes i form av 3—5
mm korn.
Vid svenska flottan användes numera endast
avfuktningsaggregat av adsorptionstyp, fig. 2. De
är av svensk tillverkning och har en
avfuktnings-kapacitet av ca 50 1 uttaget vatten per dygn vid
50—60 % relativ fuktighet och + 10°C
temperatur på den ingående luften.
Principschemat över aggregatet, fig. 3, visar
Fig. 1.
Viktökning på tre
månader på
grund av
rostbildning
hos en spik,
som doppats i
Östersjövatten
(enligt
Tandberg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
