Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 21 oktober 1952 - Andras erfarenheter - Hundraårig vattenturbin, av Gunnar Englesson - Hårdmetallborrar vid bearbetning av gjutjärn, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 1952
Fig. 2. Stillastående löphjul i delvis pådragen turbin.
effekt av 12 hk vid 150 r/m och fallhöjden 3 m. Den är av
unik konstruktion, fig. 1, enär den saknar
avstängnings-cylinder mellan ledhjul och löphjul, vilket
Fourneyron-turbiner i allmänhet var utrustade med. I stället är
led-hjulslocket med skovlarna B axiellt förskjutbart i
förhållande till det yttre bandet C varigenom vattentilloppet helt
eller delvis kan stängas av. På grund av det uppåtriktade
vattentrycket lyftes ledhjulet tillsammans med löphjulet,
och genom vridning av den vid turbinaxelns övre ände
anbringade skruven kan storleken av ledhjulsöppningen
regleras.
I bandet C är spår urtagna, som passar mot ledskovlarna,
Härigenom låses ledhjulslocket B mot vridning. Lagringen
för ledhjulslockets undre styrtapp uppbäres av två armar,
förenade med bandet C. Armarna är så utformade att de
går fria från ledskovlarna.
Löphjulet är lagrat på ledhjulslocket B i ett
pockenliolz-lager, och även detta får man nog betrakta som en rätt
märklig konstruktion med hänsyn till den obetydliga
radiella bärytan. Omedelbart innan löphjulet börjar rotera
är vattnets avloppsriktning ur skovelkanalerna tangentiell,
fig. 2. Vid rotation bromsas den av ledhjulet alstrade
virveln av löphjulet, så att vattnet avledes radiellt.
Efter genomgång av firmans orderböcker och vid en
undersökning av den demonterade turbinen, fig. 3,
konstaterades att av dess vitala delar endast ledskovlarna utbytts.
Dessa, som ursprungligen var 22, har avskurits jäms med
locket och ersatts med 11 skövlar, vilka är fastnitade vid
ledhjulslocket. Löphjulsskovlarna är vid hjulets yttre
periferi förvånansvärt väl bibehållna. Däremot är skovlarnas
inloppskanter deformerade på ett par ställen, antagligen
beroende på slag från främmande föremål, som förts med
vattenströmmen. Vidare iakttogs att en del av de axiella
spåren för ledskovlarna i det yttre bandet C hade nötts
kraftigt i radiell riktning, och flera av dessa spår skar till
och med igenom bandet. Vid samma tillfälle
kontrollerades att turbinens dimensioner stämde med den i Nydqvist
& Holms arkiv befintliga arbetsritningen över "Gulleröd
Qvarn Turbin".
Det är givetvis av intresse att veta vilken verkningsgrad
dåtidens konstruktörer beräknade att la med dessa
turbiner. På en av Nydqvist & Holms ritningar över en
Four-neyron-turbin på 78 lik vid 118 r/m och 6,8 m fallhöjd till
Tollereds bomullsspinneri finns en anteckning: "Uppsatt
1853 lämnar 78 °/o effekt" (ordet verkningsgrad existerade
inte på den tiden). Denna siffra förefaller väl hög för en
Fig. 3. Demonterad turbin.
turbin tillverkad vid den tidpunkten, men vidare
forskningar avslöjade att en så framstående ingenjör som J E
Cederblom (under åren 1877—99 professor i maskinlära
vid KTH) hade provat turbinen och därvid erhållit 78 %>
verkningsgrad.
Hans provningsresultat för turbinen återfinns i
"Berättelse och experimenter med turbiner, verkställda under år
1863 af eleven på Jernkontorets mekaniska stat, J E
Cederblom". Denna skrifts redaktion kommenterar proven vid
Tollered med följande ord:
"Beträffande den af Hr Cederblom vid Tollered försökta
Fourneyronsturbinen, har ingen jämförelse mellan
beräkning och experiment dervid kunnat göras, af orsak alt
inga ritningar å densamma erhållits. l)et af försöken
framgående resultatet af ända till 78 procents nyttig effekt
visar emellertid, att konstruktionen av densamma varit god,
och att detta slags turbiner äro att räkna bland de bästa."
Man kan förstå att turbinens höga verkningsgrad väckle
uppmärksamhet bland fackmännen i vårt land. Den är
också så mycket märkligare som turbinen tydligen varit i
drift i tio år vid tidpunkten för proven.
Gunnar Englesson
Hårdmetallborrar vid bearbetning av gjutjärn. Man
har med växlande framgång provat verktyg med
hård-inetallskär vid borrning i olika material. Vid en
undersökning i USA har man funnit att hårdmetallborrar vid
bearbetning av gjutjärn har 3—10 gånger större livslängd än borrar
av snabbstål. De kan arbeta med en skärhastighet på 25—
60 m/min, och vid en hastighet två gånger den som
används för snabbstålsborrar kan man med dem
åstadkomma tre gånger större hållängd per slipning.
Försöken har utförts med snabbståls- och
hårdmetallborrar, de senare med tre olika typer av borrspets,
nämligen konventionell, Union Special och G-E.
Hårdmetall-skären var av Carboloy 44A, 779 eller 883 med hårdheterna
91, 89 och 92 Rockwell A resp. Man gjorde först prov på
laboratorium och sedan i verkstad.
Laboratorieproven som alla utfördes på samma
arbetsstycke visade att minsta effekt behövs vid en skärhastighet
på 42 m/min vid användning av hårdmetallborrar med
konventionell spets. Detsamma gäller för borrar med
G-E-och Union Special-spets, men dessa vibrerar mycket
starkare. Den senare fordrar vidare något större effekt och
matningstryck än den förra vid samma spånavverkning.
Båda typerna förbrukar dock ca 20 "°/o mindre effekt än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
