- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
919

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 4 november 1952 - Erfarenheter från den svenska Antarktisflyggruppen 1951—1952, av Reinhold von Essen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// november 1952

919

Fig. 3. "Norsel" med
flygplanen vid isbarriären.

så kraftiga var påkänningarna under
rullningarna. Den låda som skyddade flygplanet under
transporten söderut kunde icke heller åter
hopsättas för återfärden, då trälämmarna hade
slagit sig av fukten. Då även
uppallningsanordning-arna skadats, blev det nödvändigt att
transportera Beechcraften från Antarktis till
Kanarieöarna stående med monterade vingar och
skid-landställ på plattformen. Även Safiren stod på
sitt skidställ, men utan vingar. Det inre
korrosionsskyddet behövde ej förnyas, men Safirens
ytter skal fick en ny insmörj ning, liksom alla
öppningar och springor åter säkrades med tape.
Även denna transport gick bra trots att vädret
under passagen genom de beryktade "roaring
for-ties", dvs. området mellan 40 och 50 °S var hårt.

Vid ankomsten till Kanarieöarna monterades
Beechcraften på flottörer och sattes i sjön direkt
från fartyget utanför den ca 20 km söder om Las
Palmas belägna kombinerade sjö- och
landflygplatsen Gando. Flygplanet bogserades sedan i
land och togs upp på slip, varefter flottörerna
monterades bort för att ersättas med hjul för
återflygningen. Härigenom undveks en besvärlig
landsvägstransport av det stora flygplanet från
hamnen till flygplatsen genom trånga gator och
på smala vägar. Safiren lossades inne i Las
Palmas hamn och kördes ut till flygfältet på lastbil.

Efter endast nio dagars tillsynsarbeten och
provflygningar kunde gruppen starta och flyga
hem till Sverige. Denna flygning på 5 000 km
genomfördes utan svårigheter eller missöden. Vid
hemkomsten besiktigades flygplanen och befanns
vara i så gott skick att de hade kunnat tas i tjänst
omedelbart, om inte en del ändringar av
utrustningen hade varit nödvändiga.

Erfarenheterna från transporten var således
mycket gynnsamma. Vädret hade varit hårt, i
synnerhet under transporten till Antarktis.
Expeditionen råkade dock icke vid något tillfälle

ut för en verkligt hård storm. Hade så varit
fallet, är det tveksamt om resultatet hade blivit lika
gynnsamt. Med hänsyn till kravet på beredskap
vid ankomsten samt svårigheterna vid
ilastning-en i Antarktis var det emellertid nödvändigt att
ta den chans som de schematiska
lastningsförhållandena innebar, trots att det var fullt klart att
därigenom fanns risk för att flygplanen skulle
kunna skadas under storm. Transporten innebar
med andra ord en av de "calculated risks" av
vilka det fanns flera under expeditionen.

Så länge flygplanen måste medföras som
däckslast, kan ifrågasättas om även de mest rigorösa
skyddsåtgärder hade kunnat ge fullständig
säkerhet mot stormskador. Mot brottsjöar står de
starkaste däcksskydd sig slätt. Säker transport
hade troligen varit möjlig endast om ett större
fartyg hade kunnat väljas.

Flygningar

Fotouppgiften bedömdes under
planläggningsarbetet kräva tolv långflygningar. På grund av
de osäkra väderleksförhållandena —
väderleksrapporter från det aktuella fotoområdet var
självfallet otänkbara — bedömdes att
sannolikt endast omkring 50 % av flygningarna skulle
ge resultat. Vid de övriga beräknades moln
täcka fotomålen. Tjugofyra flygningar skulle
således bli nödvändiga för uppdragets lösande.
Dessutom beräknades endast halva tiden av
uppehållet i Antarktis ge flygväder. Om en
flygning utfördes varje dag erfordrades således 48
dagar, eller omkring halvannan månad.
Expeditionsledningen önskade dock av andra skäl att
expeditionsfartyget återvände norrut efter högst
30 dagars uppehåll. Förutsättningarna för att
kunna lösa hela den ålagda uppgiften var därför
ej särskilt gynnsamma.

Att det ändock blev möjligt att lösa uppgiften
på endast 16 dagar berodde främst på lyckliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0935.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free