Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Laisvall-gruvan, av Folke Wallman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
953
Laisvall-gruvan
Bergsingenjör Folke Wallman, Laisvall
Inom Norrbottens län 34 km VNV Arjeplog
ligger Laisvall. Vägavståndet till Arjeplog är 46 km
och avståndet till närmaste järnvägsstation,
Slagnäs på inlandsbanan, 105 km. Till Rönnskär, som
är avsättningsorten för sligen från Laisvall, är
avståndet ca 335 km (fig. 1).
Gruvan ligger vid sjön Storlaisan, som
genomflytes av Laisälven, en biflod till Vindelälven.
Trakten är mycket vacker med omgivande fjäll
av ca 1 000 m höjd.
Ungefär 75 % av den nu kända fyndigheten
ligger på ett markområde, som ägs av Bolidens Gruv
AB, och inoin detta område äger bolaget såväl
inmutningsrätt som jordäganderätt. Återstoden
ligger på kronoöverloppsmark, och där
arrenderar bolaget jordägareandelen av staten medan
inmutningsrätten tillhör Bolidenbolaget. Sjön
Storlaisan utgör gräns mellan de båda områdena.
Upptäckt
Bolidens blockletare påträffade hösten 1938 på
båda sidor om Storlaisan istransporterade
sandstensblock med blyglans. Sandstenen täcks i
dessa områden av överskjutande fjällskiffrar här-
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 9 november 1951.
622.344(485)
stammande från den skotsk-kaledoniska
bergs-kedjeveckningen. Dessa skiffrars mäktighet ovan
malmen är inom malmområdet ca 60 m. Det var
därför tydligt att blocken härstammade från
någon öppning i fjällskiffrarna där sandstenen
var bar. Ett sådant "fönster" fanns förmodligen
någonstans på sjöns botten, där älven genom
erosion skurit genom skiffrarna.
Senare undersökningar har också bekräftat, att
ett dylikt fönster finns, men att erosionen ej gått
djupare än till den övre sandstenen, som inom
malmområdet endast sällan innehåller
blyim-pregnationer. Just inom fönstret var dock
impreg-nationerna så starka, att de block som kommit
därifrån motiverade en fortsatt undersökning.
Lokaliseringen av moderklyftet erbjöd
svårigheter, då inga geofysikaliska
malmletningsmeto-der kunde användas. De elektriska metoderna
var uteslutna genom fjällskifferns
ledningsförmåga, de magnetiska på grund av malmtypen, de
gravimetriska uteslöts genom djupet till malmen
och dess karaktär av impregnationsmalm, och de
seismiska slutligen genom den horisontella
skiktning, som alla bergarter här uppe har. Det enda,
som återstod, var diamantborrning och sådan
igångsattes i januari 1939.
/■’le/. 1. Transportvägar frän Laisvall till Rönnskär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
