- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
954

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Laisvall-gruvan, av Folke Wallman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■954

TEKNISK TIDSKRIFT

Man slog hål längs sjöns stränder med ett
avstånd av ungefär 400 m mellan hålen. I mars
samma år påträffades vid dessa borrningar på
västra stranden impregnationer i den undre ljusa
sandstenen och strax efteråt i april, borrade man
genom blymalm på västra sidan om sjön. Hösten
1939 påträffades den malm på östra sidan, som
nu är under brytning. Genom senare borrningar
från sjöns is konstaterades, att de båda
malmerna hänger samman. Under dessa borrningar
upptäcktes även det tidigare omnämnda fönstret
varigenom malmblockens moderklyft var
fastställt.

Ytterligare borrningar har klargjort malmens
begränsning åt alla håll. Under senare tid har en
ny malm, Nadok-malmen, upptäckts, dock är den
ännu ej fullständigt undersökt på grund av dess
läge under ett stort berg, varigenom borrningar
från dagen blir mycket dyrbara. Den i Laisvall
kända malmmängden utgörs av 16 000 000 t.

Geologi

Laisvall-malmen ligger i en autokton
sediment-serie, som tillhör den kaledoniska bergskedjans
randbildning. De malmförande bergarterna
utgörs av sandstenar, en vit undre sandsten och en
övre grå sandsten. Största delen av malmen
ligger i den vita sandstenen och i endast smärre
avsnitt förekommer blyglansanrikningar i den grå.
Sandstenarna ligger mycket flackt, stupningen
är ca 5° W och ca 3°S. Malmen ligger på ett
djup av ca 100 m och sandstenen har en
mäktighet av ca 30 m.

Talrika sprickor förekommer i fyndigheten, dels
två branta system, i det närmaste vinkelräta mot
skiktningen, dels flacka sprickor, som ligger
parallellt eller nära parallellt med
bergartsskiktningen.

Malmens mäktighet kan gå upp till 22 m, men
håller sig i regel omkring 10 m.
Impregnationer-na är av okänd anledning störst i den stora
malmkroppens östra hörn, där brytningen
påbörjades (fig. 2).

Malmmineralet är blyglans. Svavelkis och baryt
förekommer helt underordnat och ljust
zink-blände finns i sprickor tillsammans med grov
blyglans. Halterna av zink har hittills varit för
låga för utvinning, dock kommer zink att uttas i
samband med brytningen av Nadok-malmen, där
halten är större.

Utbyggnad

På basis av resultat erhållna vid
diamantborr-ningarna och med hänsyn till läget på
blymarknaden och ett eventuellt importstopp på bly
in-gicks år 1941 mellan Svenska Staten och Bolidens
Gruv AB en överenskommelse om leverans av bly
från Laisvall. Enligt detta avtal skulle 15 000 t
bly levereras före 1946. Den malm, som skulle
brytas, var rikmalmen i NE begränsningen, där
blyhalten var betydligt högre än genomsnittet.

Vid denna tidpunkt fanns i trakten av gruvan
endast ödemark. Den närmast bebyggda platsen
var Laisvall by belägen vid Storlaisan ca 6 km
söderut. En liten väg från Laisvall by till
Båts-jaure fanns, men från denna by fanns endast
båtförbindelse till allmänna landsvägen Arjeplog—
Jäckvik. En av bolagets första åtgärder var för
den skull att ordna vägförbindelse till gruvan.

Naturligtvis fanns ej heller elektrisk kraft här
uppe, och då tiden för gruvans igångsättning var
kort byggdes vid sjön i hast en
gengaskraftstation, som då bl.a. lämnade kraft till en
bockbana, som från sjön över stenig, brant terräng
ledde upp till den blivande schaktplatsen. På
denna bana transporterades sedan maskiner och
tillbehör upp från Storlaisan, dit den forslats på
pråmar sommartid eller med häst om vintern.

Så småningom blev vägförbindelsen klar och en
kraftstation byggdes av bolaget uppe vid
Bing-seleforsen, belägen 4 km ovanför Jäckvik i
Skel-lefteälven. Kraftlinjen, som är 40 km lång, drogs
i fjällterräng och var färdig i februari 1943.
Stationens effekt var 1 700 kW.

Tillredning av malmen skedde på så sätt, att
ett schakt med dimensionerna 3 X 5 m sänktes

Fig. 2. Brytningsrum i gruvan
med kvarlämnade pelare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0970.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free