Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 11 november 1952 - Laisvall-gruvan, av Folke Wallman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 november 1952
955
Fig. 3.
Borrningsschema
med nuvarande
brytningsmetod.
ned till den nästan horisontella malmkroppen och
vidare ca 40 m ned i den under malmen liggande
graniten. Ca 17 m under malmen drevs sedan en
transportort från vilken stigar drevs upp till
malmen.
I dagen byggdes en lave med spelhus, ett
krossverk och ett anrikningsverk med
utlastnings-anordningar för slig. Anläggningen
dimensionerades för en årsproduktion av 60 000 t malm.
Utöver dessa till driften hörande enheter
uppfördes ett marketenteri med ungkarlsrum samt
bostäder för förmän. Omkring 2 km från gruvan
påbörjades byggandet av nuvarande Laisvalls
samhälle genom att baracker från linbanebygget
Boliden—Kristineberg uppflyttades och inreddes
till familjebostäder. Det bör anmärkas att alla
anläggningar var av mer eller mindre provisorisk
karaktär då gruvan endast skulle brytas för
uppfyllandet av avtalet med staten.
Sedan statsavtalet utgått, beslöt man emellertid
att köra gruvan ännu något år och genom ökad
malmproduktion åstadkomma ekonomi trots en
lägre blyhalt i malmen. Genom successiv
utbyggnad av anläggningarna har brytningen år från
år stegrats. År 1950 fattades slutligen beslut
om att Laisvall skulle permanentas och utbyggas
till en produktion av ca 420 000 t/år. För
närvarande är produktionen ca 250 000 t/år.
Gruvbrytning
Malmen bryts i öppna rum med kvarlämnande
av pelare. Sedan brytningen igångsatts har
successivt förändringar av utlastning, transport och
sprängningsförfarande skett. Under den första
driftstiden, rikmalmsperioden, bröts malmen
genom att man först tog ut en 2,7 m hög
bottenstross och därefter bröt resten genom
nedstross-ning av taket. Beroende på mäktigheten skedde
detta i en eller flera skivor. Brytningsmetoden
var således en slags magasinsbrytning. Berget
utlastades med skrapspel och transporterades i
underliggande orter till schaktet där
tunnuppfordring tog vid.
För att slippa behandling av överberg och
mellanlagring av detta övergick man från den
föregående metoden med bottenstross och takstross
till en metod bestående av takstrossning
kombinerad med pallning. En 2,7 m hög takskiva mot
hängväggen utstrossades och resterande malm
uttogs med en eller flera pallar tills hela
malmen utbrutits. Pallbrytning med vertikala hål
har dock övergivits och för närvarande
tillämpas följande förfarande. Mot malmens
begränsning uppåt taket, fastställd med
diamantborrning, utstrossas en skiva ca 6 m djup och 2,7 m
hög. Därefter borras malmen upp med
solfjäder-formigt slagna hål, borrade från sulan med
knä-matningsmaskin (fig. 3).
För närvarande övervägs övergång till
horisontella hål i pallen, slagna från en speciell ställning
och med långa matningslängder. Den
genomsnittliga mäktigheten på en skiva uttagen på detta
sätt är 8 m, medan malmmäktigheten stundom
kan gå upp till 22 m. Man gör då så, att man
först bryter ut den malm, som ligger närmast
taket, hängen, enligt ovanstående förfarande, för
att sedan bryta den undre pallen på samma sätt
som pallen under takskivan. Borrningen sker
med knämatningsmaskiner med hårdmetallborr.
Malmmäktigheten avtar mot sidorna och
stundom mitt inne i malmområdet. Beroende på
mäktigheten utbryts malmen stundom genom
galleristross, och transporteras till platser med minst
6 m takhöjd med skrapspel eller "caterpillars".
Där upplastas malmen med grävmaskiner.
Pelarna placeras i hörnen av liksidiga trianglar
(fig. 4) med en sidlängd av 22 m. Diametern på
pelarna är ca 7 m, varför spännvidden blir 15 m.
Malmförlusten genom pelaravsättningen är ca
11 %. På sistone har en omläggning av
pelar-systemet påbörjats så att pelarna placeras i
hörnen av kvadrater mot tidigare avsättning enligt
hexagonala systemet. Storleken och avstånden
bibehålls. Fördelen med detta system är att färre
antal inspända angreppspunkter erhålles.
Genom den ovan skisserade brytningsmetodiken
erhålles i medeltal en effekt av 107 t per
borrarskift. Dynamitförbrukningen är i medeltal 0,23
kg/t malm.
Utfrakt och uppfordring
Under rikmalmsperioden fram till 1946
skrapades malmen till bergschakt varifrån den tappades
i vagnar och utfraktades till schaktet i en under
malmen liggande ort. Vagnarna drevs med spel
och en ändlös lina och stjälptes med hjälp av en
stjälpapparat i en ficka invid schaktet.
Fig. 4. Pelarplacering i gruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
