Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1953 - Tredimensionell film, av Hans Tåhlin - Andras erfarenheter - Födoämnens näringsvärde och pris, av SHl - Tillsats av olja minskar beläggningar i ångpannor, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1953
75
se tredimensionellt utan att begagna glasögon, men dess
nackdelar är många och sammanhänger med att det inte
är fråga om någon verklig stereoskopisk effekt. Det finns
t.ex. inte någon möjlighet att erhålla rymdseende vid
närbilder, och inte heller ser åskådaren rörelser vinkelräta
mot filmduken tredimensionellt.
Cinerama-metoden kommer därför enligt många
experters åsikt att ha svårt att konkurrera ut den vanliga
spelfilmen, och den torde endast kunna betraktas som ett
surrogat i väntan på, vad som till slut måste komma,
nämligen en praktiskt användbar verkligt tredimensionell film.
Denna torde i sinom tid ställa till med en revolution på
den kommersiella bildåtergivningens område, men av det
här anförda framgår att man antagligen får nöja sig med
att betrakta den genom de magiska polaroidglasögonen.
Litteratur
1. Itcs, H E: The problem of projecting motion pictures in relief.
J. Soc. Motion Picture Eng. 1932 april s. 417.
2. Lumière, L: Stereoscopy ön the screen. J. Soc. Motion Picture
Eng. 1936 sept. s. 315.
3. Whe el wright, G W: PossibiUties of stereoscopic motion
pictures. J. Soc. Motion Picture Eng. 1937 dec. s. 603.
4. Norling, J A: Three-dimensional motion pictures. J. Soc. Motion
Picture Eng. 1939 dec. s. 612.
5. Kögel, G: Der plastische Film. Stuttgart 1934.
6. Schepeljuk, V: Stereokino. Moskva 1945.
Andras erfarenheter
Födoämnens näringsvärde och pris.
Jordbruksprodukternas prissättning följer som bekant egna lagar, eller
rättare sagt inga lagar alls. Nuvarande konstgjorda
prisrelationer leder i varje fall jordbrukets produktion in på
oekonomiska banor. Skall de vanliga lagarna om tillgång och
efterfrågan ändå sättas ur spel, borde man kunna uppnå
en ur samhällsekonomisk synpunkt lönsammare
inriktning av produktionen, om man vid prissättningen tog
hänsyn till livsmedlens näringsvärde i förhållande till
produktionskostnaderna.
Animaliska produkter fordrar i allmänhet större arealer
än vegetabiliska. För produktion av kött eller mjölk, som
är de viktigaste äggvitekällorna, behövs sålunda avsevärt
mera jord än för produktion av fett eller kolhydrat ur
oljeväxter, sockerbetor, potatis eller spannmål. För att erhålla
1 Mcal behöver man t.ex. vid odling av sockerbetor 0,05 ha
och för produktion av nötkött 6,8 ha. Bara för mjölk
närmar sig arealbehovet vegetabiliernas. Dessutom åtgår mer
arbetskraft för animalisk än för vegetabilisk produktion.
Orsaken härtill är att förädlingen av den vegetabiliska
råvaran (fodret) genom djuren medför avsevärda förluster.
I allmänhet gäller att djuren förbrukar minst sju gånger
mera kalorier än man får igen i form av kött. Av fodrets
äggviteämnen får man i nöt- och svinkött bara igen 10—
12 % och i mjölk 23 «/o.
Även om slutprodukten får högt näringsvärde måste man
anse att köttproduktionen innebär ett slöseri med råvaror.
Bara inom vissa gränser kan den sägas vara ekonomiskt
befogad på grund av människans behov av högvärdig
äggvita och den odlade jordens krav på återbäring. Att kött
från landdjur måste bli avsevärt dyrare än
växtprodukter är alltså naturligt; att det också är mycket dyrare än
fisk är mindre uppenbart men dock ett faktum. Smör kan
med visst fog anses vara en tertiär produkt, medan
margarin huvudsakligen är en sekundär vid vars framställning
förlusterna av material är mycket mindre än vid
mjölkproduktionen. Det är därför naturligt att smör är mycket
dyrare än margarin.
Ytterst lever människan emellertid inte av bröd, mjölk,
kött osv. utan av vissa näringsämnen, såsom kolhydrat,
fett och äggviteämnen. Härtill kommer små mängder
vitaminer, oorganiska ämnen m.m. Även om man tar hänsyn
bara till födans huvudbeståndsdelar, är det dock omöjligt
att prissätta olika livsmedel efter dessas näringsvärde. Man
kan emellertid med priset på ett godtyckligt valt ämne som
utgångspunkt jämföra olika livsmedels priser i
förhållande till deras näringsvärde.
Väljer man margarinets fettpris till norm, finner man
att konsumenterna den 15 september 1951 betalade t.ex. för
mjölkäggvita 7,35 kr/kg, för äggvita i fläskkotlett 36,74
kr/kg och i makrill 11,67 kr/kg. Fläsk är alltså en ganska
dyr äggvitekälla. De kaloriprisberäkningar som
Socialstyrelsen publicerar ger emellertid en annan bild.
Fläskkotletten blir nämligen relativt billig mat vid jämförelse med
andra animaliska livsmedel. Detta beror dock på att
fläskkotlett har stor fetthalt som höjer dess kalorivärde. Fett
är emellertid billigare än äggvita, och kaloriprisberäkningen
synes därför ge en felaktig uppfattning om varans kostnad
i förhållande till dess näringsvärde.
Vad man i verkligheten får betala för fläskfettet kan man
räkna ut genom att sätta samma pris på fläskets äggvita
som på den värdefullare mjölkäggvitan. Man finner då att
fläskfettet kostar 20,63 kr/kg mot smörfettets 7,94 kr/kg.
Det kostar alltså mer än dubbelt så mycket som smör
vilket redan är alltför dyrt för folk i allmänhet. De
ansträngningar som för närvarande görs att möta den dalande
köttproduktionen med ökning av svinaveln synes därför ganska
missriktad. Det förefaller också underligt att man vill
kompensera ett underskott i äggviteproduktionen med ökning
av fettframställningen.
Fett får man billigast ur oljeväxter, och ur hälsosynpunkt
anses det olämpligt att öka fettkonsumtionen som i
Sverige redan är mycket hög (50—55 "/o av kostens kalorivärde).
Enligt den moderna näringsforskningens rön lär stor
fett-konsumtion vara huvudorsaken till den snabba ökningen
av åderförkalkning och hjärtåkommor.
Vill man söka bedöma olika livsmedelsprisers
berättigande ur näringssynpunkt, kan man uppenbarligen inte
använda kaloriberäkningar, då man därvid inte tar hänsyn
till att äggviteämnen är mycket dyrare och värdefullare
näringsmedel än fett och kolhydrat. Man kan i stället utgå
från mjölkpriset som norm och jämföra andra animaliska
livsmedels med detta. Det visar sig då att de flesta
livsmedel är för dyra, och mjölk är alltså för närvarande
marknadens billigaste livsmedel, nära följt av sill.
Ett annat sätt att jämföra livsmedlens priser är att utgå
från medelvärdet på animalisk äggvita (22 kr/kg),
margarinets fettpris (4,38 kr/kg) och sockrets kolhydratpris (1,07
kr/kg). Vid denna metod värderas äggviteämnena betydligt
högre än när mjölkpriset tas till norm. Man finner då att
mjölk är värd 0,93 kr/kg, medan dess pris 1951 var 0,43
kr/kg. Ägg, fläskkotlett och nötkött blir däremot för dyra,
torsk har ett berättigat pris, medan sill och makrill är
betydligt billigare än deras näringsvärde motiverar (G
Borgström & K AiLMGlBEN i Balans 1952 h. 4). SHl
Tillsats till olja minskar beläggningar i ångpannor.
Vid eldning med återstodsoljor får man ofta besvärande
slaggbildning och frätningar i ångpannor. I överhettarna
har man t.ex. fått beläggningar, vilkas uppkomst
sammanhänger med den låga smältpunkten hos oljeaska. För att
höja smältpunkten hos askan har man försökt med
inblandning av olika ämnen.
Laboratorieprov har gjorts med "syntetisk" oljeaska och
flera olika tillsatser, varvid det visade sig att
aluminiumoxid, magnesiumoxid och kalciumoxid gav bäst resultat.
Med dessa tillsatser fick man en lös beläggning, som gick
lätt att avlägsna. Utan tillsats till oljeaskan hade man fått
en hård, glasartad, fast beläggning.
Driftprov har gjorts i stora ångpannor både med
aluminiumoxid och dolomit som tillsatser till oljan. De ur
ekonomisk synpunkt bästa resultaten fick man med dolomit.
Denna mals till en kornstorlek under 40 ju och inblandas i
en mindre kvantitet olja, och denna uppslamning av
dolo-mitpulver tillsättes i oljeledningen nära brännaren med en
liten pump. Man bör inte sätta till dolomitslammet före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
