Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1953 - Inventering genom borrning av fyndigheter för dagbrytning, av Carl-Olof Morfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Inventering
genom borrning av
fyndigheter för dagbrytning
Geolog Carl-Olof Morfeldt, Stockholm
622.19 : 622.233.3
Vid provtagning av mineral och bergarter i samband med
prospektering och undersökning av fyndigheter brukar man
endera genom sprängning av tätt liggande smärre
skärp-gropar eller genom uppsprängning av övertvärande
skärpgravar söka erhålla representativa prov av materialet. Vid
båda dessa förfaranden erhålles relativt ytliga prov och
i många fall är ytberget starkt vittrat och förorenat av
vittringsrester och ur ytvattnet utfällda salter. Dessa
förhållanden försvårar bedömningen vid granskningen och
ger missvisande analysresultat.
Att genom utplockning av ovittrat och rent material bland
de efter sprängningen erhållna styckena av olika storlekar
undvika nämnda felkällor ställer sig mycket besvärligt
och tidsödande. Det uttagna provets representativa värde
blir under alla förhållanden beroende av provtagarens
bedömning. I fall där fyndigheten ligger mer eller mindre
dold av lösa jordlager kräves omfattande avrymnings- och
grävningsarbeten innan sprängning kan ske. Den
krossning och neddelning av relativt stora prov, som metoden
kräver innan kemisk analys kan göras, är även besvärlig
att utföra.
Borrning och provning
Större möjligheter till djupgående undersökningar
erbjudes genom borrning med provtagning. Placeras borrhålet
på rätt sätt, erhålles representativa prov utan att
provtagarens omdöme behöver tas i anspråk. Blottning av
berget behöver endast ske i den punkt där borret skall
ansättas, och detta innebär inte alltid att det är nödvändigt
att gräva sig ned till berget utan man kan i gynnsamma
fall snabbt tränga igenom jordlagren genom jordborrning
enligt speciellt förfarande.
Genom borrning har man även möjlighet att klargöra en
fyndighets stupningsförhållande och djupgående. Att
genom sprängning i kontakten mellan sidobergart och
fyndighet vinna klarhet i stupningsförhållandet är ofta en
mycket tvivelaktig metod även om rådande förhållanden
rent geologiskt får anses gynnsamma för en dylik
observation (fig. 1).
För att kunna bedöma en fundighets kvantitativa och
kvalitativa innehåll kräves i många fall ett omfattande
borrningsprogram och karteringsarbete, vilket bör utformas
och utföras så, att man kan garantera en realistisk
minimimängd användbart material per avsänkt meter ned till
ett visst djup, och att man lär känna fyndigheten även
till formen, så att den planerade brytningen kan kalkyleras
och effektueras på bästa sätt.
Hur tätt borrsektionerna bör läggas, dvs. hur långt åt
sidorna ett borrat prov får anses representera halten i
fyndigheten är en fråga, som får avgöras från fall till fall.
Det är framför allt diamantborrning med provtagning av
borrhålskärnor, som kommit till användning vid dylika
undersökningar. För utförandet av dessa borrningar krävs
en relativt tung och omfattande utrustning på själva
borrplatsen, vilket framför allt i terrängen ofta ställer sig
besvärligt. Diamantborrning är vidare mycket kostsam och
tidskrävande, varför man i många fall måste ifrågasätta
lönsamheten av dylika borrningar vid
prospekterings-arbeten. För borrning och provtagning i lösare bergarter
finns även några andra borrkonstruktioner, men även
Fig. 1. Dagbrott i pegmatit; fyndighetens bredd, B enligt
geologisk ytkartering,–-i verkligheten.
dessa är svårhanterliga i terrängen och jämförelsevis
dyrbara vid borrning.
Ny borrningsmetod
En borrmaskin för borrning av långhål med skarvbara
bergborr med hårdmetallskär har givit nya möjligheter
att på ett billigt och snabbt sätt provborra mineral- och
bergartsfyndigheter, avsedda att brytas i dagbrott. För
provtagning och provundersökning i samband med
borrning med nämnda utrustning har jag utarbetat en enkel och
billig metodik, för vilken här närmare skall redogöras.
Utrustningen består av skarvstänger, skarvhylsor,
nack-stång och borrkrona med hårdmetallskär (fig. 2).
Nackarna är längre, än vad som är fallet vid vanliga bergborr,
beroende på att vatten- eller luftspolningen här är ordnad
på annat sätt. I vanliga fall sker spolningen genom
borrmaskinens kolv och vidare in i borret, för maskin avsedd
för nämnda utrustning sker inblåsningen genom en
separat spolhållare, som anbringas på borrnacken. Man
erhåller härigenom en kraftigare spolning. Borrmaskinen är
därför försedd med tät kolv men överensstämmer för
övrigt med en maskin av vanlig typ. Maskinen är avsedd för
ett arbetstryck av 7 at ö och kompressorns kapacitet bör
ej understiga 3,5 m3/min.
Den ekonomiska gränsen för borrning med denna
utrustning vid dylika undersökningar torde ligga vid ca 25 m vid
luftspolning och ca 40 m vid vattenspolning. Dessa värden
varierar naturligtvis beroende på i berget rådande
förhållanden, bergartssammansättning, sprickighet osv.
Vid borrning i terrängen, där tillgång till tryckvatten
saknas, är borrning med vattenspolning och därtill hörande
utrustning mera tungarbetad, varför man vid
prospekte-ringsarbeten bör använda sig av luftspolning. Gäller det
t.ex. inventering av en fyndighet med stationär anläggning,
där spolvattenfrågan lätt kan ordnas, rekommenderas
däremot vattenspolning vid borrning av hål över 15 m långa.
I berggrund med vattenförande sprickor måste man ofta
övergå till vattenspolning för att erhålla långa hål. Smärre
Fig. 2. Skarvbar bergborr för långhålsborrning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
