Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1953 - Gasblåsor i papptak, av Rune Hanson - Litiumindustrin växer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
TEKNISK TIDSKRIFT
Att blåsorna i en del fall är fuktiga på våren
men torra på sommaren tyder på att den mesta
fukten kommer in underifrån, huvudsakligen på
vintern genom den inte diffusionstäta
underlagspappen (vanligen impregnerad asfaltpapp).
Denna fukttillförsel torde ske som diffusion,
förorsakad av temperaturfallet ut mot papptäckningen.
Fukten kan därvid ha tillförts från
underliggande lokaler eller från ett fuktbemängt underlag.
Det förra torde ha skett vid det i fig. 8 visade
taket. Underlaget (armerad lättbetong) innehöll
på vintern ej mer än 4 vol-% fukt och var alltså
tämligen torrt.
I andra fall kunde byggfukt anges som orsak
till fukt i blåsorna. Vid exempelvis nylagda tak
av armerad lättbetong torde denna fukt ibland
kunna orsaka stora gasblåsor under
papptäckningen. För att undvika dylika skador har man
i en del fall under första året endast täckt med
impregnerad asfaltpapp som strukits med
varmasfalt. Andra året har papptäckningen fullföljts
med läggning av den skyddsbelagda
asfaltpappen. Därvid skars uppkomna gasblåsor först upp
och klistrades ner. Vid inspektion av dylika
papptäckningar efter några år kunde inga
gasblåsor upptäckas.
Fukt kan även förekomma i underlagspappen
som följd av regn strax före påläggningen av
överlagspappen. Underlagspappen kan nämligen
snabbt suga upp icke oväsentliga mängder fukt.
Det är därför betydelsefullt att
undeiiagspapp-täckningen blir ordentligt uttorkad före
läggningen av nästa pappskikt.
För att hindra fuktinträngning underifrån kan
man tänka sig använda en diffusionstätare
underlagspapp i form av ytbelagd asfaltpapp, vilket
dock är mindre lämpligt med hänsyn till den
ökade risken för veckbildning. I stället för
underlagspapp kan tänkas en isolering med
gjutasfalt, vilken bör ge ett gott underlag för den
skyddsbelagda pappen. Metoden har tyvärr dock
ännu inte provats.
Slutord
Någon fullständig klarhet om gasblåsbildningen
på papptak har inventeringen inte kunnat ge —
därtill har det undersökta materialet varit för
litet. Man har dock utrett att gasblåsornas roll
vid papptaks förstöring tidigare har överdrivits.
Veckbildning och pappens sönderslitning genom
rörelser i underlaget är skadetyper av betydligt
allvarligare art (Byggmästaren 1953 h. B 3).
Detta bör något minska oron för
papptäckningar som i huvudsak endast har gasblåsor.
Därmed är dock inte sagt att gasblåsbildningen
som skadetyp kan eller får nonchaleras.
Inventeringen pekar även på, att gasblåsornas
uppkomst och orsaker är av mycket komplicerad
natur — kanske i högre grad än man tidigare
velat tro.
Litiuniindustrin växer. Litium och litiumföreningar har
fått ett femtiotal olika användningar av vilka de fem
viktigaste är till smörjfett, svetsning av aluminium,
luftkonditionering (absorption av vatten), keramik och alkaliska
ackumulatorer. Dessutom används litium bl.a. vid
framställning av vätgasbomben (Tekn. T. 1950 s. 527), vid
gjutning av metaller och glödgning av stål (Tekn. T. 1951 s. 199).
Litiumhaltigt smörjfett började man använda under andra
världskriget, och förbrukningen av det hade 1952 i USA
nått ca 900 t. Man väntar att motsvarande siffra för 1953
skall bli 50 "Vo större. Litiumfett kan användas inom ett
stort temperaturområde och för många olika ändamål. Man
tror därför att det så småningom skall reducera antalet
olika smörjfett från nuvarande ca 250 till ett fåtal.
Idealet vore givetvis ett enda smörjfett, användbart för
alla tänkbara ändamål. Ingen produkt har hittills
kommit ens i närheten av delta ideal, men litiumfett utnyttjas
i en utsträckning som antagligen skulle vara större om
tillgången på litium vore bättre. Av de åttio amerikanska
tillverkarna av smörjfett gör nu 25 litiumfett; för en av
de ledande utgör detta 60 n/o av tillverkningen.
Genom att ett litiumfett kan användas för flera olika
ändamål kan smörjmedelskostnaden minskas med upp till
10 «/o genom inköp i större poster; instruktionen av
personalen förenklas; lagerutrymmet för smörjmedel kan
minskas, ibland till det halva; bokföring och inventering
förenklas; risken för fettets förstöring genom lagring
minskas genom större omsättning; litiumtvålar lär öka
butioxidationsmedels verkan fastän de i allmänhet anses
gynna smörjfetts oxidation. Många företag arbetar på att
uppnå dessa fördelar. Vid ett lär man ha minskat antalet
använda smörjmedel från 375 till 130, men man hoppas
kunna nå en betydligt större minskning.
Litiumföreningars användning vid svetsning av aluminium
växer med utnyttjandet av aluminium som
konstruktionsmaterial. De löser upp den aluminiumoxid som alltid
bildas på aluminiumytor och möjliggör härigenom svetsning.
Som vattenabsorberande medel används en litiumförening
i större luftkonditioneringsanläggningar. Denna användning
kommer troligen att så småningom utsträckas till små
apparater för hembruk. Trots att tillgången på rostfritt stål
och aluminium för tillverkning av apparaturen är knapp
väntar man att förbrukningen av litium för detta ändamål
skall fördubblas inom tre år.
Flera litiumföreningar används inom keramisk industri
som tillsats till emalj. Härigenom vinner man bl.a. alt
bränningstiden blir kortare. Alkaliska ackumulatorer
används i USA huvudsakligen av järnvägarna medan de i
Europa också utnyttjas för bilar. Man anser i USA att
litiumförbrukningen för detta ändamål skall fördubblas på
tre år och därefter bli praktiskt taget konstant.
I USA föddes litiuniindustrin under andra världskriget.
Strax efter dettas slut såg det ut som om den skulle gå
en tidig död till mötes, men nu har den en fast marknad
och tycks gå mot en ny tillväxtperiod. National Production
Board har till 1955 begärt en produktion på 4 500 t/år
li-tiumkarbonat som är utgångsmaterial för metalliskt litium
och litiumföreningar. Detta iir ungefär tre gånger
nuvarande produktion, men man tror inte att denna ökning skall
bli tillräcklig för att möta efterfrågan.
Ett svårt problem som producenterna möter är att finna
lämpliga litiummineral. Trots att litium förekommer
nästan överallt är det nämligen inte många mineral som kan
bearbetas ekonomiskt. Nästan alla sådana finns i tre
områden i USA, nämligen South Dakota, North Carolina och
California. De bearbetas av fyra firmor. Inte ens dessa
råvaror är emellertid idealiska, varför anrikning av
malmerna är ett av litiumindustrins huvudproblem. I ett fall har
utgångsmaterialet t.ex. en halt av bara 0,02—0,03 ’"/o
litiumklorid i blandning med pottaska, borax och andra salter,
och man utvinner endast ca 4,5 kg metalliskt litium per
ton råmaterial (Business Week 15 nov., 27 dec. 1952,
Chemical & Engineering News 2 fehr. 1953). SHI,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
