Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1953 - Andras erfarenheter - Hantering av natriummetall, av SHl - Dekorering av glas och keramik med duktryck, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 augusti 1953
56 ^
Fig. 1. Hantering av natrium, t.v.
och i mitten i tackor, t.h. gjutet i
stålfat.
vattenfri soda eller annat lämpligt eldsläckningsmedel
skall finnas till hands (vatten, klorerade kolväten,
koldioxid eller skum får inte användas);
personalen skall alltid ha skyddsglasögon och handskar
vid hantering av natrium.
Mjukt stål är ett tillfredsställande konstruktionsmaterial
för apparatur, i vilken natrium skall hanteras vid upp till
430°C, men många andra material kan också användas.
Rörledningar görs vanligen av heldragna stålrör med
svetsade skarvar. För smältning av metallen rekommenderas
induktionsupphettning för permanenta anläggningar; för
provisoriska anordningar och vid försök i halvstor
skala kan man lämpligen använda motståndselement eller
helt olja.
Natriumtackor införs enklast i ett reaktionskärl genom en
kvävespolad sluss (fig. 1). En tacka tas från
förpackningen och släpps genom den öppna övre ventilen ned i
kammaren under den. Sedan den stängts öppnas den
undre ventilen, och natriumtackan faller ned i
reaktionskärlet. Man kan också smälta natriumtackor i ett kärl som
värms elektriskt med stavelement (fig. 1). Rörledningen till
reaktionskärlet värms med motståndselement. Dettas
brytare tjänstgör som ventil, ty så snart röret svalnar stelnar
metallen i det.
Natrium gjutet i stålfat smälts genom att man placerar
fatet i en värmemantel (fig. 1) vars temperatur regleras
automatiskt. Stavelement vid fatets nedre del ger stark
värme; avloppsrör och ventil värms med
motståndselement. Allteftersom metallen rinner ut genom bottenröret
fylls fatet med kvävgas under lågt tryck. Vid större
förbrukning av natrium använder man ett särskilt lagerkärl
(fig. 2) som värms elektriskt eller med olja. Stålfatets
ena gavel tas bort och fatet placeras med den öppna ändan
nedåt över lagerkärlets öppning. När fatets mantel värms
upp (med motståndselement eller genom
induktionsupphettning) lossnar metallen och faller ned i kärlet där
smältningen fullbordas.
Natrium köps billigast i tankvagn rymmande 36 t.
Tanken (fig. 2) har på utsidan kanaler i vilka man vid loss-
ningen inför het olja för att smälta metallen. Ventiler
och dom värms upp med infrarödlampor eller
motståndselement. Metallen överförs sedan med vakuum i
kvävgas-atmosfär över en våg till lagerbehållare eller reaktionskärl.
Rörledningar hålls bäst varma genom
induktionsupphettning. Vid användning av denna metod är förorening med
oxid praktiskt taget utesluten (J M Gill m.fl. i Chemical
Engineering mars 1953). SHl
Dekorering av glas och keramik med duktryck.
Konsten att dekorera glas och keramik är mycket gammal. Man
anbringade först färgerna för hand med pensel. Denna
metod blir emellertid för dyr i industriell skala, och man
använder därför numera flera andra metoder, t.ex.
målning av streck med maskin, tryckning med
gummistämplar (för flata föremål), offset (för runda föremål),
tryckning med koppargravyrplatta och överföringspapper,
sprutning och dekorering med övertryck.
Alla dessa metoder kan emellertid ofta med fördel
ersättas med duktryckmetoden. Denna är den snabbaste och
mest ekonomiska metod som hittills utarbetats för
tryckning av emaljfärger direkt på föremål. Den äi idealisk för
överföring av koppargravyr, trägravyr, syragravyr eller
linjegravyr i allmänhet. Den är utan konkurrens vid
dekorering av flaskor, glas, burkar och liknande glasartiklar
och nästan alla keramikföremål.
Man använder en stencil bestående av en uppspänd
silkesduk, öppningarna mellan dennas trådar har täppts
till utom på de ställen som bildar mönstret. Trycks en
sådan duk mot ett papper och bestryks med färg, kan
denna pressas genom de icke tätade "maskorna" i duken
med t.ex. en gummiskrapa, varvid ett exakt avtryck av
mönstret erhålles på papperet. Duken är nästan alltid en
siktduk som kan sträckas hårt utan att förlora formen.
Den kan vara av silke eller metall (brons eller rostfritt
stål). Allmänt kan sägas att metallduk ger tjockare
färgbeläggning än silkesduk med samma antal hål per tum.
Duken spänns vanligen upp på träram.
Hålen i duken tätas på flera olika sätt enligt tre huvud-
Fig. 2. Hantering av natrium, t.h.
gjutet i stålfat, t.v. i tankvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
