Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 1 september 1953 - Signalsystemet i Stockholms tunnelbana, av Ingmar Boberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Mottagarspolarna, placerade längst fram i tåget.
är oförändrad och tåget ökar hastigheten över
den medgivna som då signalbilden växlar och
hastigheten vid växlingen är högre än vad den
nya signalbilden tillåter. Summern ger
handlingsorder till föraren. Så snart den ljuder, skall
föraren nämligen föra dels körkontrollern till
nolläge, dels bromshandtaget till läge för full
driftbromsning. Om han icke skulle utföra dessa
manövrer, inträffar nödbromsning, och tåget
bringas till stopp. Det kan åter starta efter ett
tjugotal sekunder och köra med högst den
hastighet som hyttsignalbilden tillåter. Någon
registrering av nödbromsningen sker icke. För att
accentuera vikten av att tåget framföres med extra
försiktighet, då det kommit mycket nära ett
hinder i banan, ljuder dessutom en ringklocka i
förarhytten, då signalbilden växlar från M till L.
Denna ringklocka kan tystas därigenom att
föraren trycker på en kvitteringspedal, men
kvitteringen sätter icke hastighetskontrollen ur
funktion.
Fig. 5 visar huvudelementen i signalsystemet
i spårledningar och tåg samt hur
impulsöverföringen från bana till tåg sker. Spårledningarna
är isolerade från varandra med fiberstycken i
skenskarvarna. Närliggande spårledningar är
dock förenade över impedanser, som tillåter att
likström — för tågens motorer — flyter från en
Fig. 7. "Relälåda" innehållande filter, förstärkare,
dekod-enheter och reläer.
Fig. 8. Hastighetsregulator.
spårledning till en annan och vidare till närmaste
likriktarstation. Signalströmmen inmatas i
ut-änden av en spårledning. I inänden är ett relä
inkopplat. Detta är normalt tillslaget men faller,
då tåg kommer in på spårledningen, eftersom
hjulaxlarna kortsluter reläet.
Framför det främsta hjulparet i tåget finns två
mottagarspolar, fig. 6. Dessa påverkas genom
induktion av signalströmmen i skenorna. De på
detta sätt från bana till tåg överförda elektriska
impulserna leds i tåget till ett filter, som släpper
igenom frekvenserna 75 ± 4,5 p/s.
Grundfrekvensen 75 p/s har valts, för att man skall
undvika störningar från det kommersiella
växelströmsnätet. Efter filtret finns en förstärkare
som arbetar direkt på tågets batterispänning
35 V. Förstärkaren har ett enda rör, en tetrod,
och arbetar såsom detektorförstärkare. Den är
kopplad till en transformator, till vilken ett
polariserat stickrelä är anslutet. Om
signalströmmen i spåret bryts och sluts efter en viss kod,
följer stickreläet samma kod. Kontakter på
stick-reläet förbinder tågets 35 V batteri omväxlande
till den ena och den andra halvan av
primärsidan av en dekodtransformator. Riktningen av
magnetflödet i denna transformator omkastas i
takt med koden, så att en växelström med
kodfrekvens induceras i kodtransformatorns
sekundärsida. Till denna är anslutna två dekodkretsar,
vardera bestående av en kondensator
seriekopplad med en reaktiv transformator.
Dekodkretsar-na är avstämda för kodfrekvenserna 75 resp. 180
impulser per minut. Vardera transformatorns
lågspänningssida är ansluten till en
likriktar-brygga och ett likströmsrelä. 180 impulser/min
ger hyttsignalbilden H och 75 impulser/min M,
medan konstant eller ingen ström i spåret ger L.
I hyttsignalutrustningen ingår ytterligare fyra
reläer. Reläsatsen får impulser även från den
tidigare nämnda kvitteringspedalen samt från en
hastighetsregulator, som kontrollerar att tåget
icke körs fortare än vad som är tillåtet.
Reläsatsen ger impulser till hyttsignalen, till
ljudsignalerna (summer och ringklocka) och till
bromsutrustningen. Samtliga reläer och dekodenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>