Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1953 - Ytjämnhet och funktion — krav och möjligheter, av Herman Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
709
Ytjämnhet och funktion
— krav och möjligheter
Professor Herman Hallendorff, Stockholm
Till de tekniska frågor, som under senaste
årtiondet tillragit sig största intresset från
verkstadsfolkets sida, kan man utan vidare hänföra
ytbeskaffenhetsproblemet. Bland skälen härtill
kan nämnas, att det är ur
tillverkningsekonomisk synpunkt viktigt, att man inte driver
bearbetningen längre än nödvändigt, samtidigt som
konstruktören i sina strävanden att ta ut så
mycket som möjligt av materialen kräver mer
och mer av ytorna. Det ökade intresset för
ytorna har lett till att även för detta område Lörd
Kelvins yttrande om nödvändigheten att kunna
mäta och uttrycka med siffror fått aktualitet.
Ett mycket stort antal metoder och instrument
för mätning av olika ytegenskaper har
utvecklats. Genom att man fått allt fler medel att skaffa
sig siffervärden på oberoende variabler har
möjligheter skapats till större ordning och reda i
forskningen, både om sätten att göra ytor med
önskade egenskaper och om hur ytorna
fungerar. Ytbeskaffenhetens betydelse inom
verkstadstekniken har också lett till att
standardiserings-organisationerna intresserat sig för ytfrågorna.
Den moderna Verkstadstekniska formgivningen
har för mått, t.ex. längder och diametrar,
godtagit toleransprincipen, dvs. man fordrar inte
"exakt mått", utan föreskriver att produkten
godkännes, om måtten ligger inom angivna
gränser. Konstruktören har att fastställa vilka
variationer, som ur funktionssynpunkt kan tillåtas i
de av ytorna bildade passningarnas karaktär,
och sedan fördelas av konstruktör och verkstad
gemensamt spel- och greppvariationerna på
toleransområdena för de olika detaljerna så, att
verkstadens möjligheter på bästa sätt utnyttjas.
Vid beräkningar av delarnas funktion i
passningarna måste konstruktören ta hänsyn till
yt-beskaffenheten. Det är ytorna, som fungerar i
förbandet, energitransport genom förbandet går
från ytskikt till ytskikt och ytornas tillstånd har
sin stora betydelse vare sig det är t.ex.
värmeenergi eller mekanisk energi, som passerar. Så
blir maskinelementets funktionsduglighet ofta en
fråga, som bestämmes av ytornas egenskaper
och detta gäller för "maskinelement" i vidaste
mening. Hållfasthet, friktions- och nötningsför-
621.9.015
hållanden, värmeöverföring, reflektionsförmåga
för värme och ljus är några områden där
ytbe-skaffenheten visat sin betydelse. Som andra
exempel kan nämnas, att skottvidden för
projektiler t)ch möjligheten att effektivt rengöra
fina rör i medicinska instrument, är beroende
av att man valt rätt ytbeskaffenhet. För
tryckeriet har papperets ytjämnhet betydelse för
resultatet, och vid limning kan kvaliteten på fogen
garanteras endast om man vet, att de
hoplimmade ytorna förbehandlats på rätt sätt.
När man bearbetar en yta får man räkna med,
att ytan kommer att avvika från den idealyta
ritningarna anger med avseende på ytans läge
(arbetsstyckets mått), ytans mikrogeometri eller
form (krokighet, orundhet, konicitet), ytans
mikrogeometri eller jämnhet (matningsränder
efter svarvstål, repor efter slipkorn) och
ytskiktets struktur och fysikaliska egenskaper(
hårdhet, inre spänningar).
Mättekniken och standardiseringsarbetet ifråga
om ytans läge och arbetsstyckets mått har nått
långt och vad som här finnes kan sägas väl
motsvara teknikens krav. Formfelen kan sägas i viss
mån ha kommit i skymundan genom att i
ISA-standarden för toleranser och passningar
upptagits den allmänna bestämmelsen, att formfel
inom toleransområdet är tillåtna. Tekniken
kräver emellertid nu andra bestämmelser på detta
område. För punkten ytskiktets struktur och
fysikaliska egenskaper har intresset ökat
allteftersom detta områdes betydelse visat sig bli
allt större samtidigt som nya medel skapats för
studier av tillståndet i materialens yttersta
molekyllager.
Ytjämnheten har givetvis varit föremål för
produktionsteknikerns intresse lika länge som man
haft någon bearbetningsteknik. Syn och känsel
har lika länge varit hjälpmedel för kontroll av
arbetsresultaten och man kan peka på det
anmärkningsvärda i att ytornas egenskaper ännu
i stor utsträckning bedöms på detta subjektiva
sätt även på ställen, där tekniken att bestämma
diametrar och längder med högkänsliga
instrument är högt uppdriven. Viktigaste orsaken till
att man först på senare år börjat mera allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
