Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Svensk elkraftförsörjning i prognos och verklighet, av Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
TEKNISK TIDSKRIFT
som vid denna tidpunkt svarade för 70 % av
totalbelastningen.
För den undersökning, som våren 1948 gjordes
inom CDL för att utreda kraftbehovens
utveckling för femårsperioden 1948—1952, utvaldes 280
representativa företag inom de ur
kraftförbrukningens synpunkt viktigaste industrigrupperna,
nämligen malmbrytning och metallindustri,
pappers- och grafisk industri, kemisk-teknisk
industri samt jord- och stenindustri. Den
rapporterade kraftförbrukningen hos företagen motsvarade
82 % av den totala nettoförbrukningen inom de
fyra ifrågavarande industrigrupperna och 70 %
av industrins totala elkraftförbrukning.
Till nämnda företag utsändes ett frågeformulär.
Huvudfrågan var den väntade
primakraftförbrukningen under femårsperioden 1948—1952.
Separat uppgift begärdes för
energiförbrukningen i elektriska ugnar. De kommande
kraftbehoven skulle uppskattas under förutsättning
av fortsatt högkonjunktur. Någon hänsyn skulle
ej tas till den då rådande kraftbristen.
Uppläggningen syftade medvetet till en
maximi-prognos. För att få fram den sannolika
utvecklingen måste man emellertid ta hänsyn till de
totala resurserna. I detta syfte tog CDL kontakt
med olika branschorganisationer och experter
för att diskutera möjligheterna till industriernas
utvidgningsplaner.
Resultat
Det inkomna materialet sorterades på varje
särskild undergrupp inom de fyra
huvudgrupperna, och den totala förbrukningen beräknades
för åren 1946, 1948, 1950 och 1952. Hänsyn togs
även till de företag, som ej deltagit i
undersökningen, genom att en utproportionerad
förbrukning beräknades med hjälp av
representativitetstalen för år 1946.
Vid den fortsatta bearbetningen kunde man i
de fall ökningen av kraftförbrukningen var
beroende på nyinvesteringar tämligen lätt eliminera
orimligheterna. På så sätt kunde prognoserna
korrigeras — genomgående nedåt — inom
grupperna järn- och stålverk, ferrolegeringsverk,
järn- och stålmanufaktur, cementvarufabriker,
porslinsindustri, glasindustri och elkemisk
industri. En av de större grupperna, cellulosa- och
pappersindustri, visade en kraftig ökning. Då
emellertid den beräknade ökade
kraftförbrukningen i huvudsak var möjlig redan inom ramen
av befintlig produktionskapacitet var det svårt
att angripa de givna prognoserna, särskilt som
man inte kunde förutsäga konjunkturerna på
cellulosamarknaden på längre sikt.
Även inom andra grupper var det sannolikt att
uppskattningarna hade gjorts i överkant, men
eftersom de planerade utvidgningarna inte direkt
kunde bedömas som ogenomförbara,
accepterades de givna prognoserna.
Trots att ett flertal reduceringar gjorts, ansåg
man det mest sannolikt, att prognosen för de fyra
undersökta grupperna innebar en viss
överskattning. Därför gjordes prognoserna för de övriga
industrigrupperna med avsikt försiktigt för att
delvis eliminera risken för alltför stora
överskattningar.
Trots dessa försiktighetsmått var man tvungen
att acceptera vissa direkta felaktigheter. Antalet
till undersökningen utvalda industriföretag
utgjorde ca 220 med ca 280 olika anläggningar.
Flera större industriföretag har anläggningar i
olika industrigrupper och grenar. Det är
emellertid ofta svårt för företagen att göra specificerade
prognoser för varje anläggning för sig, varför
flera större koncerner gav totalprognoser för hela
företaget. I dessa fall inräknades prognosen totalt
i den ur kraftförbrukningssynpunkt viktigaste
gruppen. Ur totalprognosens synpunkt har ej
detta någon betydelse, men detaljprognoserna för
de olika grupperna blev ej fullt rättvisande.
Vidare begärdes uppgifter endast för
förbrukning inom fabriksdriften. Industrierna har
emellertid ofta även betydande detalj distribution.
Denna skulle ej tas med. Ofta var det dock svårt
att särskilja denna förbrukning, och i vissa fall
önskade företagen även ha med denna del av
kraftbehovet för att vara säkra på att den ej
skulle glömmas i totalprognosen. Det visade sig
därför vara omöjligt att renodla de givna
prognoserna genom att utesluta all detalj
förbrukning. Industrins utveckling blev sålunda något
överskattad, eftersom detalj förbrukningen ökar
betydligt snabbare än den rent industriella
kraftförbrukningen.
För att totalprognosen ej skulle bli lidande av
denna felaktighet beslöt man i stället att göra
prognosen för detalj förbrukningen försiktigt.
Den tidigare utvecklingen pekade på en fortsatt
ökning inom detalj förbrukningen med 11,8 %.
Denna siffra reducerades i prognosen med
hänsyn till nämnda förhållande till 10 %.
För att man skulle få en uppfattning om den
tredje stora förgrukningsgruppens, samfärdselns,
väntade kraftbehov, begärdes en specialutredning
från Järnvägsstyrelsen. Spår- och järnvägarnas
totalprognos baserades direkt på denna
uppskattning.
Resultatet av undersökningen blev, att den
årliga ökningen i de tre stora
förbrukningsgrupperna under femårsperioden 1948—1952 i
genomsnitt skulle bli följande:
MkWh/år
Industri ..................... 680
Detaljförbrukning ........... 330
Samfärdsel .................. 70
Totalt 1080
Räknar man med 15 % överföringsförluster,
innebär prognosen på produktionssidan en ökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
