- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
750

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1953 - Användning av aluminium i dag och i framtiden, av A von Zeerleder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

750

Fig. 1. 1 000 kW punktsvetsmaskin.

allt enligt den vid Th. Goldschmidt A.G. i Essen
1931 utarbetade sulfitaluminiumoxidprocessen.
Vid denna sker uppslutningen med
svavelsyrlighet. Efter frånfiltrering av olöst återstod får
man genom stegvis upphettning och filtrering
oren aluminiumhydroxid som löses i natronlut.
Ur lösningen erhålles slutligen ren
aluminiumoxid enligt Bayer-förfarandet.

För länder med god tillgång på vattenkraft, t.ex.
Skandinavien och Schweiz, är de elektrotermiska
metoderna av särskilt intresse. De består i
princip i reduktion av bauxitens föroreningar, oxider
av järn, kisel och titan, med kol till metall
varvid ren, smält aluminiumoxid fås (Tekn. T. 1950
s. 446). Hall var den förste som försökte denna
väg (1900), och sedan följde många metallurger
i hans spår. En stor nackdel hos metoden är att
aluminiumoxidens smältpunkt är över 2 000° C.
Denna svårighet övervann Haglund 1922 genom
tillsats av 20 % aluminiumsulfid som sänker
smältpunkten till 1 200° C.

Fig. 2. [-Ljusbågs-svetsad järnvägsvagn.-]
{+Ljusbågs-
svetsad
järnvägs-
vagn.+}

TEKNISK TIDSKRIFT

Tyvärr ger alla hittills provade metoder inte
en aluminiumoxid som fyller dagens krav på
renhet, nämligen 99,5 % (mindre än 0,1% Fe
och Si), som Bayer-processen ger, varför dyr
efterbehandling är nödvändig. Bara
Pedersen-förfarandet har i Norge använts i praktisk drift
längre tid. Vid denna metod smälts en
blandning av järnmalm, koks, kalk och kiseldioxidrik
bauxit i koks- eller elektromasugn, varvid
gjutjärn och kalciumaluminatslagg erhålles. Ur den
senare utvinns natriumaluminat genom
urlakning med sodalösning; aluminatet
vidarebearbe-tas till aluminiumoxid.

Redan 1890 föreslog Bucherer användning av
aluminiumsulfid i stället för oxid. Fördelarna
med denna metod är att man kan utföra
elektrolysen vid 100° G lägre temperatur och att
anoderna inte förbrukas genom oxidation. Fastän
detta förfarande ända till våra dagar provats av
olika forskare har det inte kommit till praktisk
användning.
Detsamma gäller för hittills gjorda försök att
elektrolysen aluminiumklorid. Detta kan
genomföras såväl under som över kloridens smältpunkt.
Metodens största olägenhet är att klor utvecklas
vid anoden. Som bekant framställs emellertid
magnesium numera nästan uteslutande genom
elektrolys av kloriden och därför synes det
möjligt att utarbeta ett industriellt förfarande för
aluminium enligt samma princip.
Vidare bör beaktas att bauxit, som nu
uteslutande används, Håller ca 60 % aluminiumoxid
mot 35 % för kaolin och 30 % för lera. Den är
alltså den rikaste aluminiummalmen.
Utvinnande av aluminiumoxid ur fattigare malmer
fordrar inte bara större mängder malm utan
också större bearbetningsanläggningar, varigenom
kostnaderna växer betydligt.

En annan möjlighet erbjuder utvinning av
aluminium ur elektrotermiskt framställd
järn-kisel-aluminiumlegering, en metod som Le Chatelier
föreslog redan 1861. Härvid kan aluminium
frånskiljas såväl genom elektrolytisk raffinering som
genom andra metallurgiska processer.

År 1905 föreslog Betts treskiktselektrolys för
utvinning av renaluminium ur orena legeringar.
Denna metod används särskilt för framställning
av 99,99 % aluminium. Ett antal uppfinnare,
bl.a. Seymor 1883 och på senare tid Beck och
Kirsebom, har försökt att framställa
renaluminium billigare genom omsättning av
kiselalumi-nium med zink, magnesium, bly eller kvicksilver.
Alla dessa metoder har emellertid den
ekonomiska olägenheten att redan priset på
kiselalumi-nium är så högt att det inte lönar sig att rena det.

Legeringar

Aluminiumlegeringarnas utveckling och
aluminiums av denna följande segertåg i tekniken
började ungefär vid sekelskiftet. Först kom alumi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:51:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free