Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 3 november 1953 - Avbrott i säkringar vid åska, av N Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
Fig. 2. Jämförelse mellan stötenergin vid ett överslag
genom en åsköverspänning och en säkrings
ström-tidhållfasthet. Under ett år kommer av 1 000 smältskydd n att
utsättas för en stöt med en kombination av strömamplitud
l och halvvärdetid Th som ligger ovanför och till höger
om motsvarande kurva.
jordad nollpunkt kan även enfasig jordslutning
förorsaka avbrott.
Åsköverspänningen åstadkommer ej överslag
men ger en tillräcklig likströmsmagnetisering av
transformatorn för att den därigenom
uppkommande ökningen i magnetiseringsström skall
smälta säkringen.
Atmosfäriska förhållanden, eventuellt i förening
med hög drifttemperatur, kan småningom fräta
säkringstråden så att ett brott uppstår vid en
tillfällig överbelastning.
Som senare skall visas får man ett visst skydd
mot säkringsbrott vid åska redan genom ett
lämpligt val av smältskydd, men för ett fullgott
skydd fordras dessutom ventilavledare. Dessa
avledare bör placeras mellan transformator och
säkringar, av det skälet att man därigenom alltid
får kortare avstånd mellan avledarna och
transformatorn än om avledarna placeras på
linjesidan av säkringarna, vilket är av betydelse ur
skyddssynpunkt. Dessutom ernås den fördelen
att avledarna kan kopplas bort och kontrolleras.
Nackdelen med ventilavledarna på
transformatorsidan skulle vara att själva stötströmmen
skulle kunna orsaka säkringsbrott.
Säkringsbrott genom överslag
De strömstötar som en säkring utsättes för
genom överslag förorsakat av åsköverspänning
varierar inom vida gränser. Härrör överslaget från
en allvarlig störning, t.ex. ett nedslag i linjen
omedelbart intill transformatorn, blir
påkänningen så stor att endast säkringar för ganska höga
märkströmmar håller. Sådana fall är dock
sällsynta och därför av mindre intresse, eftersom ett
enstaka säkringsbrott ju inte innebär någon
katastrof. Man måste kunna tillåta en viss
felfrekvens — för dessa mindre betydande stationer
TEKNISK TIDSKRIFT
som undersökningen omfattar torde ett fel under
tio stationsår vara ett lämpligt utgångsvärde.
Vid bedömning av risken måste man känna
säkringens strömtidhållfasthet vid stöt, vilket
erhålles ur publicerade smältkurvor. Man måste
även känna inom vilka gränser impulsernas
strömstyrka och varaktighet kan variera. Detta
är föga utrett, eftersom forskningen både i
Sverige och i utlandet huvudsakligen inriktar sig på
de strömmar som kan erhållas genom
ventilavledare. Emellertid vet man att åtminstone de
högre strömvärdena är tämligen oberoende av
om ventilavledare finns eller ej, varför man utan
allt för stora fel kan ta resultatet från en
statistisk undersökning av atmosfäriska urladdningar
genom ventilavledare, som utförts i samarbete
mellan Asea, Bergslagens Gemensamma
Kraftförvaltning och Vattenfallsstyrelsen samt några
andra kraftföretag. Man finner här t.ex. att en
strömstöt med 200 A amplitud och 200 /zs
halvvärdetid i medeltal förekommer 100 gånger per
1 000 säkringsår och ungefär lika ofta som en
ström på 1 000 A med 50 /ts halvvärdetid (de
krökta linjerna i fig. 2).
Resultaten har ställts i relation till
smältskyd-dens hållfasthet mot stötar med kort front och
exponentiell rygg (de räta linjerna i fig. 2).
Av smältsäkringarna finns två typer. De som i
fortsättningen betecknats som normala (N) har
en sinältinsats bestående av asbestklädd
silvertråd. Vissa andra utföringsformer, exempelvis
oklädd silvertråd eller trådar med klädsel av
annat material, torde ha ungefär samma
smältkurvor. Den andra typen betecknad som trögare (T)
har en smältinsats där man genom sandfyllning
och införande av ett lödställe höjt både
brytförmåga och tröghet. För högspänning finns dock
ännu ej några normenliga bestämmelser om vad
som skall kallas "normal" och "trög" säkring i
likhet med vad som gäller för proppsäkringar av
diazed-typ enligt Semko.
Villkoret för att säkringen skall hålla själva
stötimpulsen är att dess hållfasthet är
betryggande större än den väntade impulsens
energiinnehåll. Utgår man från en rimlig risk av en
obehörig säkringsfunktion på 10 stationsår, dvs.
30 säkringsår, finner man att de normala 6 A
smältskydden ligger på den säkra sidan, medan
1, 2 och även 4 A smältskydden kommer att bryta
för ofta. De trögare moderna smältskydden är
betydligt gynnsammare ur denna synpunkt och
redan ett sådant på 2 A är tillräckligt hållfast.
Det arbetas för närvarande på att göra även 1 A
smältskyddet tillräckligt trögt för att uthärda
alla överströmmar till följd av åska.
Likst römsmagnetisering
Likströmsmagnetisering av transformatorn
genom åsköverspänning skulle teoretiskt kunna ge
en så hög magnetiseringsström från den 50-pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
