Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1953 - Dextran — en svensk plasmaersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
TEKNISK TIDSKRIFT
Tillverkning
En amerikansk firma, som arbetar på licens från
Pharmacia, fick en fullstor anläggning färdig 1952. Fabriken
är inrymd i ett trevåningshus, delat vertikalt i lokaler för
jäsnings- och utvinningsavdelningar. Denna uppdelning
underlättar lösningen av sanitets-, hälsö- och
säkerhetsproblem, bl.a. genom att utvinningsavdelningen, där stora
mängder metanol hanteras, blir väl avgränsad.
Första steget i tillverkningen (fig. 1) är framställning av
den mäsk i vilken Leuconostoc skall växa och verka. Den
består huvudsakligen av sackaros och vatten men
innehåller också kväveföreningar, vitaminer och små mängder
av för bakterien viktiga organiska ämnen. Råmaterialet
vägs och förs in i ett blandningskärl som sedan fylls med
vatten till 4 000 1. Man upphettar blandningen till 60°C
genom att leda in ånga i kärlets mantel. Därefter pumpas
lösningen till ett annat kärl för sterilisering. Denna utförs i
en värmeväxlare där lösningen upphettas till 142°C och
sedan kyls till jästemperaturen 25°C. Efter steriliseringen
går lösningen dels till ett jäskar, rymmande 4 900 1, dels
till ett ympningskärl på 780 1.
Bakteriekulturen odlas och lagras i det bakteriologiska
laboratoriet som är luftkonditionerat och hålls vid 25°C.
Den får växa i mäskar av växande storlek under sterila
betingelser. När den nått tillräcklig storlek blåses den
med steril tryckluft till ympningskärlet. Senare blåses
dettas innehåll till jäskaret. Temperaturen i karet hålls
vid 25°C genom kylning och omröring av vätskan.
Allteftersom jäsningen fortskrider sjunker mäskens pH och
stiger dess viskositet. Prov tas varannan timme, och när
pH fallit till ca 4,5 anses jäsningen färdig. Lösningens
viskositet är då 400—700 cSt.
Lösningen av naturligt dextran pumpas till ett
fällningskärl där den rörs om, dess pH justeras och den försätts
med ungefär lika volym metanol. Dess temperatur hålls
konstant inom 1°C. Allt naturligt dextran faller ut. Stora
mängder föroreningar, såsom icke omvandlad sackaros,
fruktos, högre alkoholer, organiska syror, kvävehaltiga
ämnen och proteiner, förblir i lösning. Del utfällda
dextra-net får sjunka, och den klara vätskan pumpas till
avdelningen för metanolåtervinning där den destilleras och
96 °/o av metanolen erhålles i användbart skick.
Allt vatten, som sätts till dextranet, måste vara
pyrogen-fritt och framställs därför genom destillation i en kvalitet
motsvarande dubbeldestillerat vatten. Det fällda
dextranet löses i vatten av 60—70°C, och fällningsprocessen
upprepas för avlägsnande av vid den första fällningen
häftande föroreningar. Det omfällda dextranet löses i 60—
70°C vatten, och lösningen pumpas till ett
hydrolyse-ringskärl i vilket dextranhalten inställs till önskat värde
genom tillsats av vatten. Innan hydrolysen börjar
avlägsnas kvarvarande spår av metanol genom anbringande av
vakuum och uppvärmning.
Saltsyra sätts till, och vätskan hålls vid 100—105°C. Den
härvid skeende hydrolysen följs genom
viskositetsmät-ningar. Man gör minst sex bestämningar innan
viskositeten gått ned till ca 10 cSt. När denna punkt nåtts tar
man prov var femte minut, bestämmer deras viskositet och
får av erhållna värden en kurva som visar när ändpunkten
kommer att uppnås. Genom kylning fördröjs hydrolysen
så mycket att lösningen har en viskositet under 5,0 cSt
när den är färdigkyld och neutraliserad (med
natriumhydroxid).
Ungefär 16 kg kiselgur sätts till, varefter blandningen
pumpas genom en filterpress. Efter ännu en filtrering
pumpas den till ett fraktioneringskärl. Den innehåller då
dextranmolekyler med vikter på några hundra till
ungefär en miljon. Vid den fraktionerade fällningen skiljs
dextranmolekyler med för kliniskt ändamål lämplig
storlek (molvikt 25 000—200 000) från de större och mindre
molekylerna. Detta sker genom att man sätter till en
beräknad mängd metanol under omröring. Härvid faller
huvudsakligen dextran med för stor molvikt. Omröringen
stoppas, fällningen får sätta sig och skiljs från lösningen.
Denna försätts sedan med en ny mängd metanol varvid
dextran med ungefär rätt molvikt faller ut, medan det
med för låg stannar i lösning. Fällningen tillvaratas, löses
i pyrogenfritt vatten och fraktioneras ännu en gång. Det
härvid erhållna kliniska dextranet löses i vatten,
lösningen avjoniseras, koncentreras, filtreras och går slutligen till
en spraytork, i vilken dextran fås i form av vitt pulver
med ca 1 °/o vattenhalt. Detta uppsamlas i fyra
parallellkopplade cykloner.
Efter analys går produkten till lösningsberedning som i
USA görs av specialfirmor. Man löser härvid pulvret i
pyrogenfritt vatten, ställer in lösningens koncentration till
60 g/1 dextran och sätter till koksalt till en halt av 0,9 %>
(fysiologisk koksaltlösning). Dextranlösningen fylls sedan
i flaskor på 500 ml vilka tillsluts, steriliseras och packas.
Den vid dextrantillverkningen använda apparaturen är
i allmänhet av rostfritt stål (AISI304), och alla
rörledningar är av detta material. Temperaturen i kärlen
bestäms med platinamotståndstermometrar som vid 25°C
är noggrannare än de vanligen använda termoelementen.
Inga instrument innehållande kvicksilver finns i
anläggningen; i laboratoriet används sprittermometrar.
Fig. 1. Flytschema för amerikansk
dextranfabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
