Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1953 - Dextran — en svensk plasmaersättning - Stumsvetsning med termit - Nya metoder - Elektrolytisk järnutfällning från alkalisk elektrolyt, av U T—h - Apparat för kontinuerlig adsorption, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1953
865
Hanteringen av stora mängder metanol (38 ms/dygn)
innebär en betydande risk för personalen. Högsta tillåtna
koncentration av metanolånga i luften är 200 mg/1, och
man måste ha ett ventilationssystem som håller
metanolkoncentrationen under detta värde. Fullständigt utbyte av
luft i lokalerna sker var tredje minut. En del av luften
cirkulerar varvid den befrias från metanol genom
insprutning av vatten. Luftens metanolhalt bestäms
kontinuerligt vid punkter där den är störst.
Den amerikanska tillverkningsprocessen avviker från
den ursprungliga svenska bl.a. i att man vid den förra
dunstar in dextranlösningen i spraytork medan man vid
den senare använder vakuum, en teknik som
amerikanarna anser för dyrbar. En helt ny tillverkningsmetod har
emellertid föreslagits, nämligen odling av Leuconostoc så
att den ger en vätska rik på extracellulära, dextrangivande
enzym, och användning av enzymlösningen för
omvandling av sackaros till dextran. Genom lämplig reglering av
betingelserna vid denna reaktion kan man erhålla dextran
med molvikter, huvudsakligen av rätt storlek för kliniskt
bruk, varigenom ingen hydrolys behövs. Förfarandet
provas för närvarande i laboratorieskala i USA. Man har
också försökt att utföra hydrolys av naturligt dextran med
enzym, ultraljud eller genom upphettning i stället för med
syra.
Användning
Det största användningsområdet för kliniskt dextran är
för behandling vid kroppsskador och operationer för
undvikande av schock. I USA väntar man en årsförbrukning
på miljontals liter dextranlösning för detta ändamål. Fram
till början av 1953 har man emellertid lagrat tillverkat
dextran för beredskapsändamål och provat det inom
armén. Det har nu godkänts för allmänt bruk, och det
används redan även för civila ändamål. Detta betyder
emellertid inte att behovet av blodgivare minskas. Vid fall av
stor förlust av röda blodkroppar duger nämligen bara
blod, men detta kan utnyttjas effektivare när plasma kan
ersättas med dextranlösning.
En annan tänkbar medicinsk användning av dextran är
vid behandling av sjukdomar, t.ex. njurinflammationer,
vid vilka överskott på vatten uppstår utanför cellerna i
kroppsvävnaderna. Dextran förmår nämligen återföra
vattnet till cirkulationssystemet från vilket det avlägsnas
genom njurarna.
Man har också börjat intressera sig för användning av
naturligt dextran. Detta har provats eller föreslagits som
förtjockningsmedel i borrslam, mjukningsmedel, överdrag
på papper, tillsats i färg vid tryckning av tyger och i
livsmedel. För närvarande är dock förbrukningen inom dessa
användningsområden inte stor i USA, kanske något
tusental ton per år. SHl
Litteratur
1. Grönwall, A J T & Ingelman, B G A: Untersuchungen vber
Dextran und sein Verhalten bei parenteraler Zu[uhr. Acta physiol.
Scand. 7 (1944) s. 97, 9 (1945) s. 1.
2. Jeanes, A, Wilham, C A & Miers, J C: Preparation and
cha-racterization of dextran from Leuconostoc mesenteroides. J. biol.
Chem. 176 (1948) s. 603.
3. Ingelman, B G A & Grönwall, A J T: Dextran — ett nytt
svenskt läkemedel. Svensk kem. T. 63 (1951) s. 213, 222.
4. Tsuchiga, H M, Hellman, N N & Koepsell, H J: Factors
affecting molecular weight of enzymatically synthesized dextran.
J. Amer. chem. Soc. 75 (1953) s. 757.
5. Bixler, G H, Hines, G E, McGhee, R M & Shurter, R A:
Dextran. Ind. & Engng Chem. 45 (1953) s. 692.
Stumsvetsning med termit kan användas för hopfogning
av stålstänger på svåråtkomliga ställen. Stängerna placeras
med ändarna ca 10 mm från varandra; svetsstället omges
med en sandform, vars övre del fylls med svetsmassa,
initierande termit läggs överst och tänds på.
Nya metoder
Elektrolytisk järnutfällning från alkalisk elektrolyt.
Vid Columbia-universitetet har man utexperimenterat en
alkalisk elektrolyt, som är lämplig för elektrolytisk
utfällning av tunna, släta järnskikt för ytbeläggning eller
galvanoplastiska ändamål. Elektrolyten består av 20 g/1 Fe
i form av ferriklorid, 154 g/1 trietanolamin, 132 g/1
tetra-natriumsaltet av etylendiamintetraättiksyra, 100 g/1 NaOH.
Elektrolytens pH är ca 11,5. Det trevärdiga järnet
föreligger komplexbundet.
Blanka till halvmatta utfällningar med ca 75 °/o
katod-strömutbyte fås vid 80°C och 2 A/dm2 strömtäthet. Som
anoder används järnplåt — dock var anodlösligheten
mycket låg och utfällt järn ersätts i elektrolyten genom
tillsats av ferriklorid eller ferrokarbonat. Badets
spridningsförmåga är mycket god. Det uppges att ett dylikt bad i
mindre skala använts med framgång under ett år (E F
Foley, H B Linford & W R Meyer i Plating aug. 1953).
U T—h
Apparat för kontinuerlig adsorption. Torkning av luft
med silikagel eller andra typer av adsorptionsprocesser
(Tekn. T. 1947 s. 345) kan genomföras kontinuerligt i
apparater där gas strömmar tvärs igenom en ström av
fallande adsorptionsmedel. Det uppges att man genom
till-lämpning av denna teknik övervinner de svårigheter att
fördela gas och adsorptionsmedel som uppstår vid de
vanligen använda motströmsprocesserna. Vidare blir
tryckfallet i apparaten relativt litet.
Två utföringsformer föreslås. Vid den ena (fig. 1 t.v.)
består apparaten av ett torn med rektangulärt tvärsnitt,
upptill avslutat med en tratt och med ett centralt rör för
adsorptionsmedlet. Dettas strömning regleras med en
ventil i rörets nedre ända, och uttaget adsorptionsmedel
forslas med en transportör till tornets topp där fint material
sållas från innan det genom tratten på nytt förs in i röret.
Detta har på ett antal ställen silar genom vilka gasen
passerar och tränger tvärs igenom adsorbentskiktet utan att
följa med adsorptionsmedlet i dess nedåtgående rörelse.
Normalt är adsorbentskiktet ca 50 mm tjockt.
Tornets gasrum är med skärmar delat i en övre adsorp-
Fig. 1. Apparater för kontinuerlig adsorption; 1 tratt,
2 centralt rör, 3 torr, varm luft, 4 rektangulärt torn, 5 sil,
6 avdrivningssektion, 7 skärm, 8 värmeväxlingszon, 9
ventil, 10 utlopp för adsorptionsmedel, 11 sikt, 12
adsorp-tionssektion, 13 fuktig luft, 14 vägg mellan
adsorptions-och avdrivningssektion, 15 våt gas, 16 gasbrännare, 17 gas
för uppvärmning, 18 transportör, 19 betecknar gasens
strömning, 20 torr, kall luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
