Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1953 - Andras erfarenheter - Ultraljudgenerator för gaser, av SHl - Reduktions-oxidationsprocess för omagnetisk, fattig järnmalm, av SHl - Böcker - Fysik, bd 1, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Ultraljudpistol; a gasmunstycke, b oscillator, c
kolv, d öppningar, e reflektorplatta, f membran, g yttre
hylsa som håller fast membranet, h inre hylsa för
spänning au membranet, i stav för inställning av
reflektorplattan.
när s blir mindre än A/4. Man har t.ex. funnit att tunt
cellofanfolium avskärmar luftströmmen från
ultraljudgeneratorn kvantitativt men släpper igenom en avsevärd
del av ljudvågorna. Foliets genomsläpplighet beror, utom
av dess tjocklek och ljudmotstånd, på dess avstånd från
ljudkällan. Den kan i praktiken bli högst 80 °/o.
Att förlusten blir bara 20 °/o beror inte endast på foliets
genomsläpplighet utan också på att det fungerar som en
sekundär ljudgivare därför att det sätts i svängningar av
ljudvågen. På grund av dess ringa massa blir
energiförlusten härvid liten.
Man har kombinerat Hartmanns generator med ett
cello-fanmembran till en ultraljudpistol (fig. 1). Denna består
av ett metallrör vars ena ända tillsluts av membranet.
Dess andra ända har en botten i vars centrum finns en
styrning för en stav med vilken en reflektor i röret kan
förskjutas. Nära rörets mitt finns två mitt emot varandra
placerade styrningar för oscillatorn och gasmunstycket.
Oscillatorn består av ett i båda ändar öppet rör tillslutet
av en kolv varigenom dess djup kan ställas om under
drift. Membranet spänns fast i kanten med en på röret
gängad yttre hylsa med fläns och dess spänning kan
regleras med en i den yttre gängad inre hylsa. Avståndet mellan
ljudgivare och membran är ställbart vilket inte framgår av
figuren.
I allmänhet drivs ultraljudpistolen med luft på minst
0,9 at ö varvid luftströmmen lämnar munstycket med
över-ljudshastighet. Det alstrade ultraljudets frekvens beror av
munstyckets och oscillatorns dimensioner. Den kan
minskas med upp till 30 °/o genom ändring av avståndet
mellan oscillator och membran och av oscillatorns djup.
Genom att byta ut munstycke, oscillator eller oscillatorkolv
eller använda olika gaser kan man erhålla ultraljud med
frekvenser på 5—500 kp/s (över 120 kp/s måste vätgas
användas).
Apparaten är avsedd för fysikaliska undersökningar i
ultraljudfält; om den också kan användas för terapeutiska
ändamål är ännu inte känt. Den har utnyttjats t.ex. vid
undersökning av akustisk dammavskiljning (Tekn. T. 1951
s. 504, 1952 s. 662) och vid studium av ultraljuds verkan
på förbränningsförlopp (K Bruckmann i
Chemie-Ingenieur-Technik aug.—sept. 1953). SHl
Reduktions-oxidationsprocess för omagnetisk, fattig
järnmalm. Det enda tänkbara sättet att utnyttja fattig,
omagnetisk järnmalm synes för närvarande vara att man
först omvandlar den till magnetisk form och sedan
anrikar den genom magnetisk separering (Tekn. T. 1952
s. 961). För förbättring av detta förfarandes ekonomi står
två vägar öppna, nämligen utarbetande av en
lågtempera-turprocess för omvandling av den omagnetiska oxiden
Fe203 till Fe304 eller en magnetisk form av Fe203
(y-hä-matit) och utveckling av en process vid vilken värme kan
återvinnas i användbar form. Vid ett vid Batelle Institute
utvecklat förfarande, reduktions-oxidationsprocessen,
utnyttjas båda möjligheterna.
Detta förfarande, som anses bringa problemet att
utnyttja de fattiga, omagnetiska malmerna närmare sin
lösning, utförs principiellt i fyra steg. Först torkas råmalmen
och förvärms till reaktionstemperaturen; därefter
reduceras Fe203 till konstgjord magnetit med väte eller koloxid
eller båda i blandning
3 Fe203 + Ha —► 2 Fe304 + H„0 + Qx
3 Fe203 + CO-+ 2 Fe304 + CO2—Q2
där Q betecknar en absorberad eller utvecklad
värmemängd. Det tredje steget består i en reglerad oxidation av
magnetiten till y-hämatit genom den starkt exoterma
reaktionen
4 FesO< + 02—► 6 Fe203(y) — Qs
Slutligen kyls y-hämatiten under återvinning av dess
värmeinnehåll.
Det är möjligt att under vissa betingelser styra processen
så att värmet cirkulerar och ingen värmetillförsel utifrån
behövs. Härför fordras först och främst att så stor mängd
järn förekommer som hämatit att värmeutvecklingen blir
tillräcklig; järnet i råvaran bör till minst 20 °/o ingå som
hämatit. Vidare måste den magnetit, som bildas vid
reduktionen, lätt kunna oxideras till y-hämatit. Slutligen skall
malmen kunna reduceras vid en temperatur understigande
den som kan tillåtas vid oxidationen.
De flesta amerikanska oxiderade takoniterna innehåller
20—10 "Vo av järnet som hämatit. Denna kan reduceras
vid 400—450°C och reoxideras till y-hämatit vid
temperaturer upp till 500°C. Reduktion och reoxidation av en
sådan takonit ger ett teoretiskt värmeöverskott på 23 %> av
totala värmebehovet, varigenom strålnings- och andra
värmeförluster kan täckas.
Metoden har provats i en halvstor anläggning som körts
utan yttre värmetillförsel i perioder på upp till 80 h. En
produkt av god kvalitet erhölls. Ungefär samma resultat
uppnåddes med ren vätgas och generatorgas, varför
blandningar av dessa bör kunna användas. Ugnen är 0,6 m i
diameter och avsedd för en produktion av 90 kg/h, men
provningsdata visar att den har större kapacitet.
Försök har också utförts med malmer som utom
hämatit innehåller järn i form av magnetit, siderit och
järnsili-kater. I en sådan malm, innehållande 34 °/o trevärt järn,
7 % tvåvärt och 2 o koldioxid, var mineralfördelningen
69,5 % hämatit, 20,0 ®/o siderit och 0,5 "/o järnsilikat. Vid
prov med denna malm kunde
reduktions-oxidationsprocessen genomföras utan yttre värmetillförsel.
Vid magnetisk separering av produkten utvanns 90 ’% av
hämatiten och magnetiten som slig. Genom reglering av
reduktionstemperaturen kunde man placera 75 % av
sideriten antingen i sligen eller anrikningsavfallet.
Järnsili-katen kunde inte på något sätt överföras till magnetisk
form (Iron Age 2 juli 1953). SHl
Böcker
Fysik, bd 1 R: Allmän fysik och inledande kurs i
mekanik, av Bengt E Nilsson. Natur och Kultur, Stockholm
1953. 77 s., 74 fig. 3,15 kr.
Denna bok omfattar kursen i allmän fysik och mekanik
för första ringen på reallinjen. Den innehåller
huvudavsnitten allmän fysik, geostatik samt hydro- och
aero-statik.
I det första kapitlet om måttenheter, som olyckligtvis
givits rubriken måttsenheter, omtalas bl.a. att
"CGS-syste-met alltmer fått vika för MKS-systemet, som ur flera
synpunkter visat sig överlägset CGS-s3rstemet". Efter detta
positiva uttalande väntar man ju att förf. i fortsättningen
kommer att använda MKS-systemet. Han säger dock
omedelbart att båda systemen kommer att användas i
fortsättningen.
Hade endast dessa två måttsystem kommit till använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
