Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1953 - Åre linbana, av John Björk - TNC: 21. Avsats, ansats, anslag m.m., av JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918
TEKNISK TIDSKRIFT
Trots regn, blåst, snö och kyla låg arbetet inte
nere en enda söckendag. Efter en sammanlagd
byggnadstid av ca 11 månader kunde linbanan
den 5 april 1952 invigas och tas i trafik.
Elektrisk anläggning
Ström för driften av såväl bergbana som
linbana tas från SJ:s 10 000 V hjälpkraftledning,
vilken är framdragen utefter järnvägen på
toppen av kontaktledningsstolparna.
För matning av fjällbanan är en avgrening
utförd vid Åre järnvägsstation. Från denna och till
Hummeln är ledningen till sin hela längd
förlagd i jordkabel 3 X 10 mm2. Med hänsyn till
den stora höjdskillnaden har vanlig oljeisolerad
jordkabel ej kunnat användas, enär man då
skulle fått ett för ändboxarna otillåtligt högt
tryck. Kabeln är en 2 500 m lång gruvkabel,
uppdelad i fyra längder. Isoleringen är utförd med
specialbehandlat impregneringsmedel (olja) så
beskaffat, att kabeln kan hänga lodrätt utan att
impregneringsmassan flyter.
Nedläggningen av jordkabeln utfördes under
mycket gynnsamma väderleksförhållanden
hösten 1951. Kabeln var upplindad på trummor med
en största yttre diameter av 1,8 m och .en största
vikt av 3 t. Trummorna transporterades med de
för linbanebygget i övrigt anordnade
transportmedlen till kablarnas övre ändpunkter.
Utdrag-ningen utfördes i utförslutning och gick
betydligt fortare än utdragning av liknande kablar
på horisontal mark. Kablarna är nedlagda på
ett djup av 1,0—0,7 m och täckta med
impregnerad plank. För anslutning av erforderliga
jordförbindningar av maskiner, transformatorer
m.m. är en 35 mm2 kopparlina framdragen
tillsammans med högspänningskabeln och i nedre
änden ansluten till spårsystemet vid Åre station.
Tre transformatoranläggningar med tillhörande
ställverk är anordnade vid Platån, Trädgränsen
och Hummeln.
För att linbanan skall kunna stoppas från
stationen nedlades samtidigt med
högspänningskabeln även en telefonkabel. I denna kabel har
ett trådpar tagits i anspråk för överföring av
impulser från tryckknappar, uppsatta på ett
flertal platser på stationerna. Själva
stoppanordningen är i princip utförd på samma sätt som en
vanlig nödstoppsutrustning vilken från en
trafikplats gör kontaktledningen spänningslös i
händelse av fara.
Ekonomi
Det anslag på 700 000 kr. som beviljades 1950
var grundat på en 1949 utförd
kostnadsberäkning. Anslaget blev överskridet, närmast på
grund av den våldsamma prisstegring som
Koreakriget förorsakade. En bidragande orsak har
även varit, att den stora publikfrekvensen
ansetts motivera några ursprungligen ej avsedda
standardhöj ande åtgärder. Totalkostnaden har
uppgått till 1 055 000 kr. Häri är inte inräknat
kostnader för förvärv av bergbanan och dennas
upprustning samt för markförvärv, vilka
kostnader sammanlagt uppgått till 142 000 kr.
Ehuru anläggningen således blev dyrare än
man från början förutsåg, behöver statsverket
förmodligen inte ångra denna investering. Första
verksamhetsårets resultat i ekonomiskt
avseende kan man visserligen inte grunda några
fram-tidsprognoser på, då trafikintensiteten i början
av självklara skäl måste vara särskilt stor. Men
även sedan den första rusningen lagt sig, torde
man kunna påräkna en trafik på banan, som
säkrar räntabilitet.
TNC
21. Avsats, ansats, anslag m.m.
I teknikens språk — liksom på andra språkliga områden
— förekommer grupper av termer som är likartade till
formen och samtidigt har närbesläktad innebörd, vilket
gör dem särskilt utsatta för risken att sammanblandas.
Även i. de fall då den praktiska faran härav inte är så
stor bör man inte onödigtvis låta ordens innebörd glida
bort från den grundbetydelse som kan utläsas av själva
orden. En sådan grupp är avsats, ansats, anlägg, anhåll,
anslag.
Med avsats förstås en formdetalj kännetecknad av en
tvärliggande övergångsyta mellan två ytor som i stort
sett bildar varandras fortsättning. Ett typiskt fall är att
en brant sluttande bergvägg avbrytes av en horisontal yta
varpå följer en ny brant sluttning. Med avsats torde i
detta fall alltid menas den horisontala övergångsytan. Ett
annat fall är att en horisontal markyta avbrytes av en
vertikal nedskärning och sedan fortsättes av en horisontal
markyta på lägre nivå. Frågar man olika personer vad de
i detta fall anser vara "själva avsatsen" får man olika
svar. Några menar den vertikala övergångsytan, andra den
lägre av de båda horisontala ytorna (särskilt dess parti
närmast nedskärningen), och även det inskurna
vinkelutrymmet kan ibland avses. Säkrast torde vara att
generellt tillåta en tolkning av avsats som hela kombinationen
av den tvärliggande övergångsytan och närmaste partier
av de tillstötande ytorna. — Följer flera tvärytor på
varandra, så att det hela antar en trappliknande form, är
det i regel de horisontala ytorna som kallas avsatser.
Som namn på formdetalj i maskinelement o.d. är ansats
vanligare än avsats.’Ordets användning bör dock helst
begränsas till: den tvärliggande övergångsytan i en avsats,
mot vilken yta något skall "sitta an" för att vara i rätt
läge. Mot en ansats på en axel kan sitta t.ex. ett rotornav.
Orden anlägg och anhåll kan räknas som synonymer. De
användes om (form) detalj som erbjuder en anliggningsyta
åt en däremot (tillfälligt) vilande eller glidande kropp.
Tvärstycket på de av ritare använda vinkellinjalerna kan
självt, eller ev. endast dess stödkant, vara ett gott exempel
på anlägg = anhåll.
Ett annat vanligt ord i sammanhanget är anslag. Det
användes ibland alltför fritt om ansats, anlägg o.d., men
borde enligt sin lydelse begränsas till att betyda:
(form)-detalj avsedd att bilda ett materiellt hinder och därigenom
bestämma gränsläget för en (upprepad) rörelse; något
"slår emot" anslaget. Som exempel kan nämnas den
detalj på en bordlåda som hindrar att lådan skjuts in för
långt, ävensom motsvarande detalj i själva bordet. Ett
annat exempel är de detaljer på dörrar och tillhörande
karmar som fixerar dörrens läge i stängt tillstånd. JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
