Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 15 december 1953 - Fartygs stabilitet, av Einar Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Fartygs stabilitet
Professor Einar Hogner, Stockholm
Beräkningarna av ett fartygs stabilitet avse i
första hand krängning av fartyget kring en
längdaxel och trimning kring en tväraxel.
Tvärskeppsstabilitet
Vid beräkningar av tvärskeppsstabilitet utgår
man från att betrakta ett tvärsnitt av ett fartyg i
två flytlägen på lika stora deplacement med
volymen V, ett symmetriskt i okrängt läge och ett
efter en krängning <p, vinkeln mellan de båda
tillhörande "flytplanen". Krängningen tänkes
skedd kring en axel vinkelrät mot tvärsnittet,
punkter och krafter betraktas projicierade på
detta tvärsnitt, i den mån de ej ligga i
detsamma, och av uppträdande moment tages för
krängningen blott hänsyn till de komponenter, som
verka i plan parallella med tvärsnittet. Andra
momentkomponenter kunna genom trimändring
återverka på krängningen, och kunna tagas
hänsyn till separat men bli ofta av sekundär
betydelse, så att de kunna försummas vid ej alltför
stora lägesändringar.
Vid fast last
I det symmetriska utgångsläget, fig. 1, antages
C0 vara deplacementets tyngdpunkt. Båder
jämvikt, ligger fartygets tyngdpunkt G lodrätt
däröver på "flytaxeln" C0G. I det krängda läget
verka det ursprungliga deplacementets lyftkraft
och fartygets tyngd, båda av storleken Q, i
punkterna C0 och G vinkelrätt mot det nya flytplanet
och bilda det kantrande kraftparet Q • C0G sin (fi,
"viktstabilitetsmomentet" eller numera riktigare
"tyngdstabilitetsmomentet". Därtill har
emellertid deplacementet ökats med en och minskats
med en och annan kilformad volym av lika
storlek givande en tillkommande och en bortfallande
629.12.073
lyftkraft K, sinsemellan lika stora. Sålunda
bildas det uppresande "formstabilitetsmomentet"
K A5 som, om det överväger
tyngdstabilitetsmomentet, gör det totala stabilitetsmomentet.
St = KA - Q CTG sin y (Atwood 1798)
uppresande (positivt), annars krängande
(negativt). Sträckan C0G räknas positiv eller negativ,
allteftersom G ligger över eller under C0 i
jämviktsläget.
För oändligt små krängningsvinklar <p erhålles,
om vattnets tyngd per volymenhet är y,
formstabilitetsmomentet
KA = SyxHgfpdS^yLjtgy,
s
Q‡sm(p
Orienterande föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
vid Sjöfartsmötet den 15 maj 1952.
med S betecknande den del ("flytytan") av
flytplanet, som utskäres av fartygets sidor, och Iy
flytytans tröghetsmoment med avseende på
skärningslinjen (y-axeln) mellan de två
närliggande flytplanen, vilken, då vinkeln (fi är
oändligt liten, går genom flytytans tyngdpunkt. I
gränsen (fi —> 0 erhålles sålunda
"begynnelsesta-bilitetsmomentet"
St = Q (‡ - CM) sin cp
De två krafterna K från den tillkommande och
den bortfallande deplacementskilen sammansatta
med lyftkraften Q verkande i C0 ge lyftkraften Q
av deplacementet i det krängda läget angripande
i detta deplacements tyngdpunkt C^ (fig. 2).
Projektionen av denna lyftkrafts verkningslinje
skär den ursprungliga flytaxeln i en punkt
kallad "skenbara metacentrum" i
krängningsläget (fi. Företages ytterligare en oändligt liten
krängning d(fi, förflyttas
deplacementstyngd-punkten till C(p + d(p och de båda närliggande
lyftkraftsriktningarna skära varandra i en
Fig. 1.
Stabilitetsmoment.
Fig. 2.
Stabilitetsmoment och metacentra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
