Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1954 - Likströmskraftöverföringen till Gotland, av Bo G Rathsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 januari 195b
3
från Trollhättan. Mellan dessa två stationer
disponerades en trefas kraftledning och under
vissa perioder har denna utnyttjats för försök
med likströmsöverföring Trollhättan—Mellerud.
Strömmen har i Trollhättan omformats till
likström, förts på kraftledningen upp till Mellerud
och där åter omformats till växelström.
Efter några år var tiden mogen för nästa steg.
Ett nytt laboratorium (fig. 2) byggdes strax
intill det första och inrättades för försök med en
större typ av strömriktare med en effekt per
grupp av 25 000 kW mot 2 • 3 250 kW i det äldre
laboratoriet. Det togs i bruk hösten 1952.
Försöken där har dock hittills helt inriktats på den
typ av strömriktare, som skall ingå i
Gotlandsanläggningen. Laboratoriet har plats för två
grupper av strömriktare och skall användas för
rundkörning växelström—likström—växelström
inom stationen (fig. 3).
Projektet för Gotland
Försöken i Trollhättan hade varit i gång ett par
år, när representanter för Gotland vid 1947 års
riksdag framförde förslag, att en utredning
skulle göras om möjligheterna att tillföra
Gotland kraft från fastlandet. Det uppdrogs
därefter åt Vattenfallsstyrelsen att genomföra
utredningen, och detta skedde sedan i samarbete
mellan Vattenfallsstyrelsen och Skandinaviska
Elverk såsom ägare till AB Gotlands Kraftverk.
Utredningen var klar på nyåret 1949 och
resultatet var så pass positivt, att
Vattenfallsstyrelsen beslöt att förelägga statsmakterna ett förslag,
att en överföringsanläggning skulle byggas. En
proposition framlades till 1950 års riksdag, som
godkände förslaget och anvisade ett första
anslag. För att överföringen skulle ge största
möjliga sänkning av kraftpriserna på Gotland hade
Vattenfallsstyrelsen föreslagit att
anläggningskostnaderna omedelbart skulle avskrivas, och
riksdagen godtog även det förslaget.
Förberedelser igångsattes omedelbart för att få
anläggningen färdig så tidigt som möjligt. Den
elektriska utrustningen beställdes och
konstruktionsarbetena sattes i gång.
Som ändpunkter för korsningen av Östersjön
har valts ett par platser i närheten av Västervik
och Visby (fig. 4). Andra alternativ övervägdes,
bl.a. en sträckning från Nynäshamn till norra
änden av Gotland, men kabeln skulle i så fall
ha blivit 25 km längre. Eftersom kabeln kostar
ungefär 40 000 kr/km, skulle detta ha medfört
en ganska betydlig merkostnad utan att man
fått några egentliga fördelar.
Kraften från fastlandet tillförs från 130 kV
nätet i Östergötland. Där fanns förut en 70 kV
ledning från kraftverken i Motala Ström till
Gamleby och denna har nu ombyggts till 130 kV
spänning och förlängts från Gamleby till den nya
stationsplatsen vid Västervik. Där byggs en lik-
Fig. 3. Interiör av ventilhallen i laboratoriet i Trollhättan.
I bakgrunden syns två experimentventiler uppställda för
prov.
riktarstation, i vilken växelströmmen skall
omformas till likström. Från stationen avges 100
kV och 200 A, som matas in på kabeln.
Strömmen skall tas emot i den andra
strömriktarsta-tionen, som byggs några kilometer söder om
Visby. Där omformas likströmmen till växel-
Fig. i. Karta över
östersjökusten med
kabeln till Gotland
inlagd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
