Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1954 - Likströmskraftöverföringen till Gotland, av Bo G Rathsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEKNISK TIDSKRIFT
ström, som transformeras till 30 kV, dvs. den
spänning som används för den primära
distributionen på Gotland.
Kabeln från Västerviksstationen går först på
land ungefär 5 km. Sedan följer en sträcka av
ungefär 20 km ut genom Västerviks skärgård
och därefter 70 km i öppen sjö. Från landfästet
på Gotlandskusten fortsätts kabeln på land upp
till stationsläget ungefär 1 km från kusten.
överföringen mellan strömriktarstationerna
sker med endast en ledare och strömmen
åter-leds genom jorden och vattnet. Detta system har
man valt för att göra kabeln, som annars skulle
behöva ha två ledare, billigare. Strömmen leds
ner i marken vid ett par elektrodstationer, som
anordnas ute vid stranden på Västerviks- och
Visbysidan. För att inte strömmen från
elektroderna i alltför hög grad skall söka sig väg
utefter kabeln, vilket skulle kunna medföra
korrosion på kabelns armering och blymantel, har
elektrodplatserna måst läggas mer än en mil
Fig. 6. Modell av en ventilsats om sju ventiler uppställda i
ett stativ.
Fig. 5. Huvudkretsarna för
likströmsöverföringen; 1
likriktar-transformator, 2
kvicksilverventil, 3 förbikopplingsventil,
A dämpreaktor, 5 havselektroder,
6 synkronkompensator.
söder om kabeln. Mellan strömriktarstationerna
och elektrodplatserna har byggts relativt enkla
luftledningar med vardera två linor och
stödisolatorer.
För den geografiska placeringen av kabel och
elektroder har hänsyn måst tas till att
Televerket sedan några år har en telefonkabel mellan
Västervik och Visby. För att undvika
störningsverkan har man lagt kraftkabeln på i medeltal
ungefär 1 km avstånd från telefonkabeln.
Stationerna i Västervik och Visby
I Västervik nedtransformeras den
inkommande 130 kV spänningen i två
trefastransformatorer till en mellanspänning av ca 40 kV, som
matas in till vardera av de två ventilsatserna,
fig. 5. Dessa avger sedan 50 kV likström, dvs.
tillsammans 100 kV likström till kabeln. I
Visbystationen sker detsamma men i omvänd ordning.
Strömriktarna, här arbetande som växelriktare,
avger en trefasig växelspänning om 10 kV och
denna spänning upptransformeras sedan på
vanligt sätt till 30 kV.
Att man i Visbystationen infört en
mellanspänning av 10 kV fordrar sin särskilda förklaring.
Växelriktarna kan åtminstone inte på
nuvarande utvecklingsstadium för strömriktare tillföra
växelströmsnätet reaktiv effekt, dvs. det slags
effekt, som behövs för magnetisering av
transformatorer och motorer i det matade
växelströmsnätet och vars relativa storlek brukar
uttryckas med eos <p. Den reaktiva effekten måste
därför på Gotlandssidan skapas på annat sätt.
Det sker i det här aktuella fallet med en
roterande synkronmaskin på 30 000 kVA i
Visbystationen. Det är för anslutningen av denna
maskin som den relativt låga spänningen 10 kV
varit nödvändig. Förutom den reaktiva effekt,
som behövs i Gotlandsnätet, lämnar
synkronmaskinen reaktiv effekt till själva strömriktarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
