Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1954 - Brunnsborrning i Sverige, av Ernst Rothelius - Framställning av titansvamp i Tyskland, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 januari 1954
27
Tabell 2. Vattentillgång i svenska formationer
Medelvattenmängder 1/h
Rullstensåsar ................................. 28 000
Kritsediment .................................. 13 000
Rät-lias-sandstenar ............................ 10 000
Underkambrisk sandsten ...................... 13 000
Visingsösandsten .............................. 12 000
Granitområden ........................... 1 300—2 600
Gnejsområden ............................ 740—3 700
Leptitområden ........................... 1 700—3 600
Maximal mängd er
Rullstensåsar ................................. 275 000
Sedimentbergarter ............................. 75 000
Urberg ....................................... 35 000
inom norrländska kustgnejsområdet vid Bollnäs
i Hälsingland, av vilka två, placerade efter rent
praktiska synpunkter, lämnade 2 500 resp. 3 200
1/h, under det att två hål utefter en
förkastningszon vardera lämnade ca 20 000 1/h.
Borrningsdjup
I Sverige har tills för några år sedan den
uppfattningen varit förhärskande, att när endast
obetydliga mängder påträffats till 100 m djup,
skulle ej några mera betydande vatenmängder
erhållas på större djup. Denna uppfattning tycks
fortfarande enligt litteraturen råda i utlandet
och den tycks inte heller i Sverige ännu vara
helt död. Så sent som i december 1951 skriver
Wenner3: "A E Nordenskiölds uppfattning om
en ’vattenförande sköl’ ca 30 m under jordytan
är en realitet. Mellan 50 och 100 m under
jordytan minskar möjligheten att få vatten vid
bergborrning avsevärt."
Denna åsikt måste man helt frångå.
Borrnings-resultat visar, att man i åtskilliga fall erhållit
stora mängder vatten i urberg först på 100—
200 m djup, och antalet fall av denna typ växer
ständigt. Medelvattenmängden i urberg i Uppland
uppgår till 1 200 1/h, och om man jämför
vattenmängden i borrhål grundare och djupare än 100
m erhålles som resultat, att 6 % av de förra men
25 % av de senare lämnar mera än 5 000 1/h.
Vattnets salthalt
Sambandet mellan grundvattnets kemiska
beskaffenhet och den geologiska miljön är alltför
ofullständigt känt för att en mera allsidig
belysning skall kunna ges. Bland de besvärligaste
problemen är saltvattnet. För hög järn- och
manganhalt samt hårdhet kan rättas till med
moderna metoder, men en för svenska förhållanden
ekonomisk metod för avlägsnande av för stora
salthalter finns ännu icke. I Sverige räknar vi
med tre olika slag av salthaltigt grundvatten;
nämligen infiltrerat havsvatten, vatten vars
salthalt troligen härstammar från kvartärtidens
gamla hav såsom Yoldiahavet och Litorinahavet
samt vatten med avsevärda salthalter från
meso-zoiska och paleozoiska sandstenar.
Infiltrerat havsvatten kan man påträffa, när
borrningar av praktiska skäl utförs i närheten
av en havsstrand. Det är spricksystemens
riktningar, som avgör om dylik infiltration äger rum
eller ej. I de flesta fall är det svårt att på
förhand avgöra om saltvatten skall nå fram till
borrhålet.
Grundvatten med salthalt härstammande från
kvartärtidens gamla hav förekommer ej blott i
kvartäravlagringar utan även djupt ner i
urberget. Vatten av denna typ har påträffats på några
platser i Mälardalen, i norra Uppland samt
mellan Skara och Lidköping i Västergötland.
Grundvatten av den tredje typen med salthalter
upp till 10 % har påträffats i den
underkam-briska sandstenen på Öland och Gotland. De
kambriska sandstenarna i Västergötland och Närke
har ej visat sig hålla några besvärande salthalter
och ej heller största delen av Östergötlands
kam-brosilur. Vid djupborrningarna i Skåne har man
som bekant på 1 200—1 855 m djup erhållit
vatten med ända upp till 25 % salthalt i
sandstenar tillhörande mesozoiska bildningar. Här
har saltvatten även erhållits från
Kågerödsfor-mationen, vars undre del numera anses tillhöra
perm.
Slutord
Det finns ett intimt samband mellan geologin
och förekomsten av grundvatten. Vattentäkter i
lösa jordlager torde ej på långt när kunna
tillfredsställa det framtida behovet av
konsumtionsvatten i vårt land. Berggrundens
vattentillgångar måste tillgripas och avsevärda mängder
konsumtionsvatten tas redan ur berggrunden. Detta
kommer att alltmer bli fallet i framtiden. För att
kunna möta det ständigt växande behovet är
borrning nödvändig. En förundersökning av de
geologiska förhållandena och av material från
tidigare utförda brunnsborrningar är av största
betydelse vid placeringen av nya borrhål.
Litteratur
1. Meier, O & Petersson, S G: Water supplies in the archean
bedrocks of Sweden. Rep. Internat. Union of Geodesy & Geophysics.
Bryssel 1951.
2. Me ler, O & Sund, B: Geologins betydelse vid vattenborrning i
Sveirge. Vattenhygien 1952 h. 1 s. 1—11. Vattenanskaffning genom
brunnsborrning i Sverige. Kemistens uppslagsbok 3. Arlöv 1952.
3. Wenner, C-G: Grundvattenförhållandena i södra Sveriges
berggrund. Tekn. T. 81 (1951) s. 1101—1103.
Framställning av titansvamp i Tyskland. Man har i
Tyskland börjat tillverka titansvamp i relativt liten skala
för att ge intresserade företag möjlighet att använda
metallen i sin experimentverksamhet. Produktens kvalitet
motsvarar den i USA i handeln förekommande
titan-svampens. Produktionen torde fylla det behov, som för
närvarande finns i Tyskland.
Försök med framställning av titangöt ur materialet
pågår, och man räknar med att inom kort kunna saluföra
göt för tillverkning av plåt och profilmaterial (Erzmetall
maj 1953 s. 197). E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
