Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 19 januari 1954 - Kärnforskning och atomenergi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 januari 1954
43
tas bli billigare och effektivare än de gängse
typerna. Vid CTH arbetar man bl.a. med
skiljande av neptunium 239 från neutronbestrålat uran.
Nobelinstitutet för Fysik har världens största
kända cyklotron för konstant frekvens4 och för
övrigt en kombination av utrustning för
kärn-forskning som såvitt känt inte finns i något
annat institut i världen. Cyklotronen används för
framställning av radioisotoper, och man har
börjat arbeta med tunga joner (Tekn. T. 1953
s. 496), bl.a. för att tillverka transuraner. En
magnetisk isotopseparator har varit i drift sedan
1951. Den har visat sig mycket användbar, och
man planerar därför att bygga två mindre av
samma typ. Den ena av dessa skall användas för
framställning av "target" för van de
Graaff-gene-ratorer. Det finns en sådan i Uppsala, två i
Stockholm och två under byggnad, en vid CTH och
en i Lund.
Det vetenskapliga arbetet leds av
Atomkommittén medan industriella frågor handhas av det
halvstatliga AB Atomenergi (Tekn. T. 1952 s.
73) som bildades 1947. Av internationellt
intresse är särskilt bolagets arbeten på utvinning
av uran ur skiffer. De kan nämligen leda till en
användbar metod för behandling av mycket
fattig uranmalm. Man sysslar också med
kärn-fysikaliska arbeten för att skaffa det vetande
som behövs för konstruktion och drift av den
reaktor som är under byggnad.
Storbritanniens första atomexplosion (Tekn. T.
1952 s. 1021) väckte uppseende, men av större
vetenskapligt intresse är utan tvivel det
pågående bygget av en breeder-reaktor för låg effekt i
Harwell och konstruktionen av en för hög effekt.
Den förra kallas Zephyr av "zero energy pile".
Det är vidare känt att man studerar
möjligheterna att bygga en reaktor för långsamma
neutroner med 235U-anrikat bränsle och en uranreaktor
för alstrande av elenergi.
I Storbritannien har man för närvarande två
reaktorer, Gleep (Tekn. T. 1951 s. 46) och Bepo
(Tekn. T. 1948 s. 638), i drift i Harwell. Två
tämligen stora reaktorer i Sellafield används
för framställning av plutonium.
Överskottsvärmet från Bepo används för uppvärmning av
arbetslokalerna i Harwell (Tekn. T. 1952 s. 165),
varigenom man sparar ca 2 000 t/år kol. Inga
svårigheter har uppstått vid anläggningens drift,
men det problem man haft att lösa är relativt
enkelt. Genom förbättring av urankapslarna i
Bepo har man kunnat öka reaktorns effekt med
6 MW.
En anläggning för anrikning av uran 235 har
varit under byggnad i Capenhurst sedan 1949,
men inget är känt om hur långt man kommit
med den. I Springfield framställer man uran ur
malm, men inget har publicerats om det härvid
använda förfarandet. I Harwell arbetas intensivt
på utveckling av metoder för ekonomisk bear-
betning av fattig uranmalm. Där har man också
ett laboratorium för arbete med högaktiva
ämnen.
Bland Europas länder har Storbritannien utan
tvivel den bästa och fullständigaste utrustningen
för kärnforskning (Tekn. T. 1948 s. 638). Som
exempel kan nämnas att man i Harwell utom
tre små acceleratorer har en 110"
synkrocyklo-tron för 180 Me V och en synkrotron för 30 Me V.
För närvarande kan man inte framställa
meso-ner i Harwell, men man håller på att bygga en
linjär protonaccelerator för detta ändamål.
Universitetet i Glasgow har en 300 MeV
electronsyn-krotron i vilken mesoner kan erhållas och i
Birmingham finns en protonsynkrotron för
1 000 MeV.
Ministry of Supply har ansvaret för det
brittiska atomforskningsprogrammet. Under det
sorterar, utom Harwell, Springfields, Sellafield och
Capenhurst, ett institut för radiokemisk
forskning i Amersham och flera anläggningar för
tillverkning av atomvapen om vilka inget har
offentliggjorts. Man planerar emellertid en ny
organisation8 enligt vilken en utanför
departementen stående organisation, Atomic Energy
Corp., skall få ansvaret för atomenergins
utveckling. Hur stort det statliga anslaget till
atomenergiprogrammet är och hur många
personer som sysslar med detta är inte känt.
Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire,
CEBN (Tekn. T. 1953 s. 535), är en
organisation som 1952 bildades av Belgien, Danmark,
Frankrike, Holland, Italien, Jugoslavien, Norge,
Schweiz, Sverige och Västtyskland*. Avsikten är
att dessa länder skall slå samman sitt vetande
och sina resurser för att gemensamt befordra
civilt utnyttjande av atomenergin.
Organisationen fick 1952 ett första anslag på mer än
200 000 $.
I oktober 1952 beslöt CERN att i Genève bygga
"världens största laboratorium för kärnfysik",
en 30 000 MeV kosmotron och en 600 MeV
syn-krocyklotron. Genomförandet av dessa planer
beräknas ta 5—6 år och kommer troligen att
kosta ca 25 M$. För bygget disponerar man i
Schweiz ett område på 40 ha nära flygplats och
järnväg. Laboratoriet skall sysselsätta 500
personer av vilka 50 blir fast anställda och 100
gästande vetenskapsmän. De resultat, som fås vid
laboratoriet, skall vara tillgängliga för alla.
Flera vetenskapsmän anser att också en
reaktor bör byggas i Genève därför att ett modernt
kärnfysikaliskt laboratorium är ofullständigt
utan en stark neutronkälla. Denna tanke har
emellertid ännu inte tagits upp, antagligen på
grund av föreställningen att reaktorer
nödvändigt är militära instrument.
Fyra studiegrupper har organiserats. Den
första, ledd av norrmannen O Dahl, planerar
konstruktion av kosmotronen som beräknas kosta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
