Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 19 januari 1954 - Kärnforskning och atomenergi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
i laboratorieskala men är färdig för användning
i industriell drift. Vidare har man vid Bryssels
och Liéges universitet lämnat värdefulla bidrag
vid utvecklingen av fotografiska
specialemulsioner för registrering av partikelbanor6. Slutligen
har man byggt ett laboratorium för
kärnforsk-ning vid katolska universitetet i Louvain. Detta
förfogar över en 30 MeV cyklotron och en 1,8
MeV van de Graaff-generator. I Liége har man
en Cockcroft—Walton-accelerator, och
universitetet har fått anslag för byggande av en 3 MeV
van de Graaff-generator.
I Frankrike har man två reaktorer, ZOÉ (Tekn.
T. 1951 s. 801), som blev färdig 1948, och P-2
(Tekn. T. 1953 s. 530) som kördes i gång 1952
i Saclay. Den senare kan ge 300—400 g/år
plutonium men skall huvudsakligen användas för
framställning av radioisotoper. Man väntar att
den skall ge sådana i tillräcklig mängd för
landets behov. Laboratoriet i Saclay är den franska
motsvarigheten till Brookhaven i USA. Det har
en 25 MeV cyklotron och en 5 MeV tryckisolerad
van de Graaff-maskin.
Man arbetar nu enligt en serie femårsplaner för
tekniskt utnyttjande av atomenergin. Två nya
primära reaktorer för framställning av
plutonium skall byggas under den första perioden;
under den andra skall man konstruera
sekundära reaktorer och göra försök i halvstor skala;
därefter hoppas man kunna bygga
atomenergianläggningar för kommersiellt bruk. Man
utvinner tillräckligt mycket uran för eget bruk ur
franska gruvor men har anslagit medel för
utvidgning av driften vid dem och prospektering
bl.a. i franska Marocko, Västafrika,
Ekvatorial-afrika och på Madagaskar.
Hollands största kärnforskningslaboratorium
är Instituut voor Kernphysisch Onderzoek vid
Amsterdams universitet. Där har man en
syn-krocyklotron (Tekn. T. 1950 s. 200) för 30 MeV
deuteroner och 60 MeV heliumkärnor.
År 1939 köpte holländska staten uranoxid från
Tjeckoslovakiet. Det gömdes under kriget och
offererades efter detta till Norge som hade tungt
vatten. Härigenom uppstod ett samarbete
mellan de båda länderna varigenom den norska
reaktorn i Kjeller blivit tillgänglig för holländska
forskare. Man sysslar också med forskning för
en föreslagen 10 MW experimentreaktor,
troligen modererad med tungt vatten, för
fartygsdrift och andra atomenergi- och reaktorproblem.
I Italien liade man efter långsamt och flera
gånger avbrutet arbete 1952 nått så långt att
man kunde börja konstruera sin första
experimentreaktor. Man hoppas få den färdig senast
1956. Atomforskning bedrivs vid ett statligt
institut med ett årligt anslag på 300 000 $.
Verksamheten vid dettas fyra avdelningar i Rom,
Milano, Padua och Turin ägnas uteslutande åt
grundforskning.
År 1946 bildade emellertid italienska industrier
ett bolag, Centro Italiano Studi Esperienze
(CISE), som sysslar med kärnforskning. Första
året (1947) anslogs härtill 50 000 $ och 1952
110 000 $. Dessa summor är uppenbarligen för
små för byggande av en reaktor och för
närvarande inskränker man sig därför till
utbildning av personal i laboratorier och
experimentanläggningar.
År 1952 sysselsatte CISE ca 35 forskare och 20
tekniker. Bolagets utrustning består bl.a. av en
400 kV proton- och deuteronaccelerator,
halvstora anläggningar för tillverkning av tungt
vatten (10 1/år) ined 99,5 % renhet och för
utvinning av uran. Dessutom har man en delvis
modern instrumentutrustning. Planer för en
låg-effektreaktor modererad med tungt vatten har
utarbetats.
Norges atomålder började egentligen redan
1934 när L Tronstad vid Norges Tekniske
Høg-skole övertalade Norsk Hydro att bygga en
anläggning för tillverkning av tungt vatten i stor
skala. Sedan dess har Norsk Hydro försett nästan
alla världens kärnfysikaliska laboratorier med
tungt vatten. Fastän anläggningen delvis
förstördes under kriget var den 1946 i full drift
igen.
Genom samarbete med holländarna kunde man,
sedan Stortinget beviljat ett engångsanslag på
5 Mnkr, 1948 börja bygga en reaktor modererad
med tungt vatten, i Kjeller (Tekn. T. 1951
s. 643). Den blev färdig 1951 och hade då kostat
20 Mnkr. Reaktorn med tillhörande laboratorier
bildar Joint Establishment for Nuclear Research
(JENER) med G Randers som chef. En blandad
norsk-holländsk styrelse på sex personer leder
tillsammans med Randers företaget. Detta drivs
i själva verket som ett öppet forskningsinstitut
i vilket utom norrmän och holländare
vetenskapsmän från Schweiz, Sverige, Italien,
Jugoslavien och USA har arbetat. Anslagen från stat
och industri till atomforskningen växer snabbt.
Kjeller-reaktorn (Jeep) används framför allt
för tillverkning av radioisotoper (Tekn. T. 1952
s. 980), men den utnyttjas också för
kärnforskning och ger erfarenheter av värde för framtida
konstruktion av reaktorer. På detta område har
både norrmän och holländare främst intresse
för fartygsdrift (Tekn. T. 1952 s. 123).
Sverige torde näst Storbritannien ha den bästa
laboratorieutrustningen för kärnfysik i västra
Europa. Kärnforskning utförs framför allt vid
Nobelinstitutet för Fysik, Uppsalas och Lunds
universitet och vid de tekniska högskolorna. Man
har konstruerat flera intressanta instrument och
apparater, bl.a. för precisionsmätning av
kärn-spektra och för mätning av energin hos
/-strål-ning. I Uppsala finns Västeuropas näst största
synkrocyklotron (för 200 MeV)5, och vid KTH
konstrueras en accelerator av ny typ, som vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
