Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1954 - Böcker - The effect of decarburization and other factors on the fatigue strength of roll-threaded aircraft bolts, av JH - Debatt: Eggars skärpa, av Alf Grabe och Olof Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ning; att utmattningsgränsen nedsattes kraftigt av sprickor
i gängbottnarna; att små markerade övervalsningssprickor
i gängbottnarna har betydligt ödesdigrare effekt än breda
och avrundade; och att sprickor i gängflankerna ej mätbart
påverkar utmattningsgränsen. JH
Debatt
Eggars skärpa
Det är med blandade känslor man tar del av ingenjör
Olof Rydbergs uppsats "Eggars skärpa" i Tekn. T. 1954
h. 3 s. 45. Rydberg diskuterar här ett problem, vars
svårighetsgrad kanske bäst belyses därav, att man trots
teknikens och forskningens utveckling ännu ej kommit till
klarhet. Man torde knappast kunna säga att Rydbergs
uppsats för frågan framåt.
Redan hans definition på eggskärpa kan bli föremål för
allvarliga invändningar. Den lyder: "Med eggskärpa avser
man en eggs förmåga att intränga i ett föremål." Denna
definition är uppenbart felaktig, ty även en slö egg kan ha
lika stor eller kanske t.o.m. större förmåga än en "skarp"
egg att intränga i ett föremål, men i detta fallet är
naturligtvis den behövliga kraften större för den slöa eggen.
Förmåga att intränga i det bearbetade materialet måste
givetvis varje spånavskiljande verktyg besitta.
Ett bättre mått på eggskärpan vore måhända att ånge den
energimängd som erfordras för en viss spånmängds
avskiljande. Men icke ens detta är tillräckligt för att täcka
det praktiska begreppet "eggskärpa", ty den praktiske
mannen anlägger ofta och med rätta andra synpunkter
vid bedömandet av eggskärpan. Så t.ex. fordras av en
täljkniv att eggen ej skall halka på ett hårt trä, vilket icke i
samma grad gäller ett hyvelstål m.m. En kirurg kan anse
att en skalpeli har stor eggskärpa för genomskärning av
muskelfibriller, men det är ingalunda säkert att han anser
eggskärpan lika god om han med samma verktyg skär
igenom ett fettlager.
Om man överhuvud taget vill komma denna komplicerade
fråga närmare in på livet, torde det vara nödvändigt att
ingående analysera de olika faktorer, som inverkar vid ett
eggverktygs användning, och det synes framför allt vara
nödvändigt att skaffa entydiga definitioner på dessa
faktorer. Rydbergs uppsats är ett varnande exempel på den
oklarhet som eljest kan bli rådande, och som tyvärr även hos
verktygsfabrikanter ofta är rådande.
Det torde vara nödvändigt att skilja på eggradien, dvs.
krökningsradien i eggens yttersta skärande del, eggens
jämnhet, dvs. avvikelse från grundformen, avvikelsernas
beskaffenhet (skarpa, rundade etc.) och kanske ännu flera
faktorer. Det är bristen på analys av dessa olika faktorer,
som fört förf. vilse i ett flertal avseenden och åstadkommit
oklarhet i framställningen.
Såsom exempel inå nämnas hans uttalanden om stålets
struktur, vilken han tillmäter en mycket underordnad
betydelse. Han framhåller att i vissa fall slipstreckens
grovlek kan ha betydelse men han glömmer därvid att ett grovt
slipstreck kan ge verktyget en helt olika karaktär genom
beskaffenheten hos den sågartade egg, som därav
uppkommer.
Vid ett mycket segt material, som t.ex. vissa rostfria stål,
åstadkommer den grova slipningen en utvikning, som
mest kommer att likna slöa sågtänder. Vid ett mera
sprött material blir tänderna vassare och formen blir i
hög grad beroende av stålets struktur och sammansättning.
Det är framför allt detta förhållande som givit anledning
till de rostfria stålens dåliga rykte som hushålls- och
slaktareknivar och icke den mindre hårdheten i och för sig.
Den större hårdheten medför mindre seghet och
följaktligen spetsigare tänder, men det torde ännu fordras en
viss utveckling på de rostfria stålens område, innan fullt
lika goda resultat kan ernås som med "de gamla
hederliga icke rostfria knivarna". Vad som här sagts om knivar
’ TEKNISK TIDSKRIFT
gäller även andra verktyg för bearbetning av trä eller
sjukare substanser.
Det är eggens beskaffenhet och oregelbundenheternas
form och beständighet som fäller utslaget i de flesta fall
och för bästa resultat fordras nog att även hänsyn tas till
stålets struktur och ej bara dess hårdhet. Den av Rydberg
uttalade satsen "ju högre hårdhet dess bättre
skärpbeständighet" är dessutom osann. En för hög hårdhet kan
medföra att eggens ojämnheter brytes med försämring som
resultat.
Rydberg nämner på tal om verktyg för vinkelrätt arbete
att de bästa resultaten ernås om eggen är "omsorgsfullt
brynad". Det är icke klart vad han avser därmed. Det
finns brynstenar av många slag och av olika egenskaper,
och den erhållna eggens beskaffenhet blir beroende härav.
För hyvelstål och i allmänhet för träbearbetningsverktyg
torde exempelvis en brynsten av skiffer eller jämförbar
beskaffenhet ge den bästa eggen. Bryning på en hård och
fin arkansas-sten ger en egg som lätt halkar. En viss
ojämnhet i eggen är här önskvärd. För exempelvis en
rakkniv är förhållandet motsatt. Här erfordras ett hårt
och ytterst finkornigt bryne och därjämte polering av
eggen på strigel för att nå bästa resultat. Vid bearbetning
av hårdare material erfordras i regel mycket jämna eggar,
enär oregelbundenheterna oftast lätt avbrytes. Polering av
eggen medför dessutom mindre friktion och mindre risk
för överhettning vid hastig bearbetning.
Förf:s diskussion av skärpbeständigheten kunde även ge
anledning till vissa erinringar, men jag skall här nöja mig
med att påpeka att i regel lättheten att återställa en
förslöad egg spelar större roll än beständigheten. En alltför
stor hårdhet hos en förskärarekniv är exempelvis ett av
de allvarligaste fel en sådan kan äga.
Slutligen vill jag påpeka att ett skärande verktyg i regel
ej kan användas i den form det kommer från fabrikanten.
Kunden måste i allmänhet själv slipa och bryna verktyget
och det blir alltså på denne som eggens framställning
ankommer. Det vore önskvärt att fabrikanterna mer än som
hittills sker ville prova sina verktyg i praktisk drift och
utarbeta de lämpligaste förfaringssätten för eggens
framställning. Alf Grabe
Om myntdirektör Grabes påståenden är sanna måste
givetvis mina vara osanna på de punkter där vi har
motsatta åsikter. Jag tycker emellertid att Grabes kategoriska
besked rimmar dåligt med påståendet att vi diskuterar "ett
problem, vars svårighetsgrad kanske bäst belyses därav,
att man trots teknikens och forskningens utveckling ännu
ej kommit till klarhet".
För att förtydliga definitionen på eggskärpa kunde jag ha
skrivit: "Med eggskärpa avser man en eggs förmåga att
med en given kraft intränga i ett föremål." Att de yttre
betingelserna alltid skall vara desamma vid en jämförelse
anser jag emellertid självklart. Det är därför alldeles
riktigt som Grabe säger att då de yttre betingelserna ändras
från t.ex. muskelfibriller till fettlager måste eggens
egenskaper ändras för att maximal effekt skall erhållas.
Det är vidare riktigt att många hantverkare, i all
synnerhet de mycket skickliga, oftast slipar om ett nytt
verktyg. Tyvärr är deras önskemål mycket varierande och
någon enhetlighet kan ej erhållas. Jag har träffat personer,
som måste smida, härda och slipa sina verktyg för att de
skall duga.
Om jag visat varnande exempel på oklarhet, brist på
analys m.m. hur har det då varit möjligt för mig att
åstadkomma stämjärn, vars överlägsna egenskaper är
dokumenterade?
Jag har lyckats förvilla begreppen för Grabe. Han har ej
lyckats förvilla mina begrepp. De synpunkter han framfört
är ej nya. Hänsyn har alltid tagits till dem, även om de ej
har haft avgörande betydelse. Det provmaterial jag stöder
mig på, är verktyg, vars antal kan räknas i miljoner.
Olof Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
