Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1954 - Nybyggen - Jordtransportproblem vid jättedamm, av G Lbg - 275 kV ledningsnät för Storbritannien, av N G Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Nedströmsvy av Anderson Ranch damm och
kraftstation.
3,8 m3 skopor i en tratt, varifrån ett matarband förde den
till det första av de sex nämnda banden.
Transporthastigheten på dessa var 170 m/min (ung. 10 km/h);
maximi-kapaciteten var 700 m3/h. Jorden tippades från banden på
den branta slänten ned mot dammen. Eventuellt
erforderlig tillsats med vatten skedde genom påstrilning vid
tippningen. Under arbetets gång gjordes omfattande
laboratorieprov för att undersöka materialets fuktighet och
täthet, för vilka fastställdes relativt snäva gränser.
Halv-genomsläppligt och genomsläppligt material erhölls dels
från erforderliga schakt för dammen och maskinstationen
etc., dels från speciella schakt. Det passerade ett
sorter-verk med kapaciteten 700 m3/tim. Sammanlagt uttogs
1,68 milj. m3. De hel- och halvtäta materialen utlades i
20 cm lager och vältades tolv gånger med 20 t vältar.
Invid betongmurarna vid botten vältades med specialgjorda
fårfotsvältar eller med tryckluftdrivna handredskap. Sten
större än 12,5 cm togs bort från jordfyllningen.
Filtermaterialet vältades i 30 cm och stenfyllningen i 90 cm
lager. De större stenarna tillrättalades för hand.
Omfattande anordningar har vidtagits för mätning av den
färdiga dammens rörelser.
Överflödsvatten avledes genom två 7,85 X 6,90 m
segmentluckor. Luckorna skyddas mot istryck med en ridå
av luftbubblor, som för med sig det varmare
bottenvattnet till ytan. Avloppet utgöres av en betongränna, vars
bredd ökar från 16,3 till 30 m och som har
maximilut-ningen 1 : 1,4. Rännan mynnar i en energidämpande
bassäng, som i sin nedströmsände försetts med en tandtröskel
för att ge en jämn utströmning. Utskovens
avbördningsförmåga är 560 m3/s. Då grunden under rännan utgöres
av löst berg har den förankrats med inborrade 32 mm
ankarjärn 1,2 till 4,5 m långa på 2,1 m inbördes avstånd.
Intaget utgöres av en 13 m bred och 123 m lång
betongkonstruktion. Gallret som lutar 30°, stöder mot
betongbalkar. Intaget stänges med en hydrauliskt manövrerad
planlucka 4,7 X 9,2 m med 10 fast lagrade hjul på vardera
sidan. Vikten uppgår till 126 t.
Tunneln är 520 m lång, har 6,1 m diameter och är klädd
med i medeltal 60 cm betong. Mittpartiet av tunneln
tjänade även som omloppstunnel under byggnadstiden. Från
dess nedre del utgår tuben till maskinstationen.
Omloppstunnelns båda ändar stängdes, då anläggningen togs i
drift, med 30 m långa betongproppar. Tuben har 4,6—
1,8 m diameter och är 58 m lång. Från densamma utgår
tre 2,3 m grentuber till turbinerna samt i förlängningen
fem 1,8 m avloppstuber. Tuberna, som är helt ingjutna i
betong, har beräknats för 100 m statiskt vattentryck jämte
29 m tryck av vattenslag. När tubsystemet först
provtrycktes, uppstod en 15 m longitudinell spricka. Efter byte
av de förstörda plåtarna utfördes ett nytt prov med
trycket 19,5 kp/cm2, som hölls i tre timmar utan att något
tecken på skador visade sig. Varje grenrör har en 2,54 m
trottelventil 1,5 m uppströms turbinsnäckan. Även de fem
avloppstuberna är utrustade med ventiler i en
ventilkammare. Tillsammans avbördar de 283 m3/s och utmynnar i
den energidämpande bassängen för flodutskoven.
Maskinstationen innehåller två vertikala 13,5 MW
aggregat med plats för ett tredje. Generatorerna har
omloppstalet 227 och levererar trefas växelström, 60 p/s, 6,9 kV;
spänningen upptransformeras i enfasaggregat till 115 kV.
Turbinerna är av Francistyp; fallhöjden varierar mellan
54 och 102 m. Spiralerna är konstruerade för 12,7 kp/cm2
och har provats i verkstaden för 17,7 kp/cm2 (D L
Goodman i Water Power nov. 1953 s. 411). G Lbg
275 kV ledningsnät för Storbritannien. Den 15 juni
1952 invigdes en 275 kV ledning mellan Staythorpe intill
Newark och West Melton intill Sheffield. Den ingår som
en liten del i det stora 275 kV nät som planeras i
Storbritannien (Tekn. T. 1951 s. 371). Som underlag härför
ligger en undersökning av de olika distriktens nuvarande
och blivande förbrukning av elektricitet samt
kolfyndig-heternas geografiska förekomst och en jämförelse mellan
transportkostnaderna för kol och elektricitet.
Beräkningarna visade att eltransporten är billigare vid
överföringsavstånd överstigande ca 35 km vid 132 kV överföring och
ca 70 km vid 275 kV överföring. Planen fram till 1960
omfattar ca 1 800 km kraftledningar och 22
transformator-och fördelningsstationer, fig. 1. En del ledningar byggs
för en framtida spänningshöjning till 380 kV.
Två masttyper skall användas. Den större av dessa, fig. 2,
skall kunna användas även för 380 kV. Masterna placeras
med ca 360 m avstånd från varandra. Varje mast väger
11 t, varav 6,6 t är högvärdigt stål. Varje fasledare består
av två stålaluminiumlinor med 30 cm avstånd i horisontell
led. Ekvivalenta koppararean är 257 mm2 per lina och
överföringsförmågan blir ca 570 MVA. Linorna uppbäres av
18 glasisolatorer och kan belastas med ca 14 t. Den mindre
masten är ca 34,6 m hög men har i övrigt samma
konstruktion som den större. Den ekvivalenta koppararean är
2 X 113 mm2 och överföringsförmågan blir ca 375 MVA.
Kablar kommer endast att användas vid flygfält och
ledningsanslutningar, t.ex. vid anslutning till
transformatorstation. Enledare med area 260 och 450 mm2 torde bli
Fig. 1. Planerat 275 kV nät i Storbritannien;
utbyggnadsstadium 1960.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
