Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1954 - Nybyggen - 275 kV ledningsnät för Storbritannien, av N G Håkansson - Nya metoder - Anrikning av mineralämnen på animalisk och biologisk väg, av U T—h - Transistorer av aluminium-antimonlegering, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 februari 1954-
167
Fig. 2. Ledningsstolpe för 275 kV,
användbar även för 380 kV.
standard och samma kabelbox kommer att användas för
båda dimensionerna.
275 kV nätet kommer att förbindas med 132 kV systemet
med sparkopplade transformatorer som är Y-kopplade med
direktjordad nollpunkt. Transformatorerna har en
D-kopplad utjämningslindning för 11 kV. Ursprungligen
planerades att använda transformatorenheter på 120, 180 och
240 MVA. Maximala lastförmågan på de engelska
järnvägarna är dock endast ca 150 t, vilket i de flesta fall
begränsar storleken till 120 MVA, fig. 3. Genom speciella
konstruktioner hoppas man dock kunna få ned vikten på
180 MVA enheten så att den hålls inom viktklausulen.
För att vid användning av 120 MVA transformatorer
nedbringa kortslutningseffekten på 132 kV nätet till 1 200 MVA
har man beräknat transformatorerna med 15 °/o
kortslutningsimpedans. För att kompensera för spänningsfallet
utrustar man transformatorerna med lindningskopplare för
reglering av spänningen ± 15 % under belastning. Både
början, slutet och 132 kV uttaget på varje faslindning
ansluts till genomföringar för att möjliggöra inkoppling av
strömtransformatorer för differentialskydd.
Ledningsbrytarna för 275 kV får 7 500 MVA brytförmåga
och en belastningsförmåga på 800 A. Man hoppas senare
få fram konstruktioner för 10 000 MVA brytförmåga och
1 200 A belastningsförmåga. Återvändande spänningen vid
brytning beräknas bli högst 700 kV. Isolationsnivån är
1 050 kV vid stöt- och 485 kV vid enminutsprov vid
driftfrekvens. Till att börja med användes en typ
oljetank-brytare och två typer tryckluftbrytare. Oljetankbrytaren
har fyra brytställen per fas och linjära resistanser över
brytställena för jämn spänningsfördelning vid brytning.
Tryckluftbrytarna har sex brytställen per fas. En typ har
olinjära spänningsdelare över brytställena; den andra typen
har kapacitiv spänningsdelare (Engineering juli 1953 s. 122;
Proceedings Institution of Electrical Engineers 99:2 (1952)
s. 582. N G Håkansson
Nya metoder
Fig. 3. Kärna och lindning för 275/132 kV transformator
på 120 MVA.
Anrikning av mineralämnen på animalisk och
biologisk väg. Havsvattnet är rikt på mineralämnen men dessa
föreligger i mycket stor utspädning. Vissa djur och växter
kan emellertid koncentrera dem så att de i några fall
blivit goda råvarutillgångar. Ostron anrikar i sina skal
koppar och zink och andra skaldjur strontiumkarbonat.
Kiselalger tar hand om kiseldioxid, medan kräftdjur och
musslor koncentrerar kobolt. Havstången är sedan gammalt en
råvara för jod och kaliumsalter.
Också markens mineralämnen kan anrikas selektivt av
många växter. Askan av hickoryasken kan innehålla upp
till 37 "/o aluminiumoxid och dess blad 4 °/o mangan. I
Maryland har man funnit att hickoryasken innehåller
0,2 °/o sällsynta jordartsmetaller. Skal från paranötter
innehåller 0,4 °/o barium och melonblad lika mycket bor.
Vissa Equisetumarter (fräken) kan anrika guld. I deras
aska har man funnit ca 125 g/ton guld, motsvarande en
anrikningsfaktor av över 600.
I vissa stenkol har man påvisat avsevärd mängd
germanium (Tekn. T. 1950 s. 1025), vilket visar att de växter,
varav kolet bildats, varit utmärkta anrikare härav. Detta
har stimulerat försöken att få nu levande växter att göra
detsamma. I aska från löv och bark av vissa träd växande
på germaniumhaltig mark har man funnit relativt hög
halt av germanium.
Astragalus racemosus, släkt med vår backsöta, kan
innehålla ca 1,5 % metalliskt selen när markens selenhalt är
0,005 o/o. Då selen är ett gift för nötboskap, som får det
i sig med fodret och dessutom stor brist på selen för
närvarande råder i USA, anser man där att planerna på en
biologisk anrikning ej är mer omöjlig än odlingen av
Chlorella för näringsändamål (B Gonser i Battelle
Tech-nical Review sept. 1953). U T—h
Transistorer av aluminium-antimonlegering.
Forskningsarbete vid Battelle Memorial Institute, Columbus,
Ohio, har visat att en aluminium-antimonlegering och
legeringar av gallium och indium med arsenik och antimon
kan ersätta germanium och kisel som material för
transistorer och kristalldioder.
Aluminium-antimon har i stort sett samma
kristallstruktur som diamant, kisel och germanium, med undantag av
att gittret innehåller två olika atomer. Med germanium
och kisel som utgångsmaterial kan man framställa både
positiva (underskott av elektroner) och negativa (överskott
av elektroner) kristalltyper (Tekn. T. 1951 s. 657 och 1953
s. 935). Detta är i samma utsträckning även möjligt med
en aluminium-antimonlegering som utgångsmaterial.
Specifika motståndet hos aluminium-antimonlegeringar
vid rumstemperatur har kunnat varieras med en faktor
större än 500 000 genom kontrollerad framställning av
materialet. Variationen hos motståndet med temperaturen för
aluminium-antimonlegeringar med 0,01—500 ohm/cm
specifikt motstånd vid rumstemperatur liknar motsvarande
förhållanden hos kisel med olika halter av borföroreningar.
Emellertid är det inre energisprånget hos
aluminium-anti-monlegeringen större än hos kisel. Detta ger anledning att
förmoda att aluminium-antimonlegeringen medför vissa
fördelar framför germanium och kanske också kisel vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
