Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1954 - TV-mottagare, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954-
181
Fig. 15. Differentiering av linjesynkpulser (a) och
integrering av delbildssynkpulser (b); integrerade successiva
del-bildssynkpulser i frånvaro av utjämningspulser (c).
Liksom vid rundradiomottagning är det i
television önskvärt att ha något slag av automatisk
förstärkningsreglering (AFR), som
kompenserar för tidsvariationer dels i insignalens
spänning, dels i mottagarens förstärkning. Särskilt
besvärliga störande ändringar i bilden orsakas
av reflektioner mot passerande flygplan. I USA
har detta fenomen lett till utvecklandet av
snabba AFR-kretsar, vilka också gör mottagaren
mindre känslig för transienta störningar.
Vid system med negativ modulering styrs den
automatiska förstärkningsregleringen av
synk-pulstopparna i den demodulerade, sammansatta
videosignalen. En likspänning, beroende av
nivån hos dessa toppar, tillföres HF-steget och ett
par MF-steg på sådant sätt (fig. 14), att
videosignalen vid bildröret hålls någorlunda konstant
för variationer i antennspänning på två till tre
tiopotenser. Snabba AFR-kretsar använder ett
av linjepulser nycklat rör för
synkpulslikrikt-ningen, och belastningskretsen har kort
tidskonstant, ca 1 ms. Eftersom likriktarröret är
oledande under ca 90 % av mottagningstiden, blir
AFR-spänningen relativt opåverkad av
störpulser och den återhämtar sig snabbt, om en
störning skulle komma, just då röret leder.
Man har emellertid också behov att efter
personlig smak kunna reglera videosignalens
amplitud, dvs. bildens kontrast. Denna inställning bör
då ske utanför den egentliga AFR-kedjan, t.ex.
i videoförstärkaren.
Synkseparation, avböjning
och strömförsörjning
När de från videosignalen separerade
synkpul-serna skall styra bild- och
linjeavböjningskret-sarna, är det viktigt att hålla nere deras
ömsesidiga inverkan. Linjepulser får sålunda inte
släppas in på bildavböjningsgeneratorn eller
vice versa, annars blir följden olika slags
raster-fel. Därför skiljs linje- och delbildssynkpulser
genom synkseparation innan de förs till
avböj-ningsgeneratorerna. Medan videoseparationen
var en amplituddiskriminering är
synksepara-tionen en vågforms- eller
frekvensdiskriminering.
Linjeavböjningskretsarna får korrekt styrning
av linjesynkpulsernas främre kanter, som ofta
renodlas genom differentiering av den
sammansatta synksignalen. Den differentierande kretsen
(fig. 15 a) har en så kort tidskonstant, ca 1 n s
att utgångsamplituden är oberoende av
pulslängden. Därigenom inträder inga
amplitudänd-ringar för delbildssynkpulsen. Linjepulsernas
bakre kanter ger pulser av motsatt polaritet mot
de önskade och har ingen inverkan på
linje-avböjningen.
För att synkronisera bildavböj ningen måste
man dra nytta av den egentliga
delbildssynkpul-sens relativt långa varaktighet. Ofta använder
man en integrerande krets som starkt dämpar
linjepulser och utjämningspulser.
Utgångsspänningen är en approximativt triangelformad puls,
fig. 15 b. Vid en bestämd punkt på dess
uppåtgående del initieras avböjningsoscillatorn. Det
är därför viktigt att successiva
delbildssynkpulser har samma form, i annat fall inträder
raster-förskjutning genom att
bildavböjningsoscilla-torn synkroniseras något före eller efter det
rätta ögonblicket, fig. 15 c. Utjämningspulser
och en* jämn nivå hos de inmatade
delbildspul-serna är nödvändiga villkor för att de integrerade
laddningarna skall bli lika vid udda och jämna
delbilder. Typisk tidskonstant för en
RC-halv-länk i integrationsnätet är 15—40jas.
De integrerade delbildspulserna brukar direkt
tillföras bildavböjningsoscillatorn, utan
mellanliggande förstärkning eller stabilisering.
Relaxa-tionsoscillatorn är den typ som lättast kan
bringas i synkronism med de tillgängliga pulserna och
därför användes antingen en multivibrator eller
en blockeringsoscillator. Efter denna följer ett
korrektionsnät som ger inspänningen på
slutsteget lämplig kurvform, vilken kan beräknas
med utgångspunkt från den önskade linjära
Fig. 16. Relationer mellan ström- och spänningsförlopp i
avböjningsslutstegen; upptill önskat strömförlopp genom
avböjningsspolen, i mitten motsvarande pålagd spänning
vid resistiv, induktiv eller kombinerat resistiv och
induktiv belastning, nedtill inmatad gallerspänning till slutstegen
för bildavböjning och linjeavböjning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
