Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1954 - Andras erfarenheter - Ökning av gjutjärns utmattningshållfasthet genom ytvalsning, av SHl - Organiska silikat som värmeöverföringsmedium, av SHl - Risker vid drift av atomreaktorer, av SHl - Härdning av polyeten genom elektronbestrålning, av SHl - Böcker - Hallstahammars Bruks historia, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954- 243
ningsgräns inte överskrids. I sådana fall har ytvalsning
mycket gynnsam verkan då den ger materialet förmåga
att tåla betydligt större spänningar än i obehandlat
tillstånd. En valsad maskindel som utsätts för böjutmattning
håller också betydligt bättre än en obehandlad mot
tillfälliga stora överbelastningar.
Förbättringen av gjutjärns utmattningsegenskaper genom
ytvalsning kan bero på uppkomst av tryckspänningar i
ytskiktet, bearbetningshärdning av materialet eller att
gra-fitflagorna blir gynnsammare fördelade i ytskiktet
varigenom dettas draghållfasthet ökas (Engineers’ Digest dec.
1953 s. 452). SHl
Organiska silikat som värmeöverföringsmedium. Inom
kemisk industri har man nu börjat använda tetraarylsilikat
som flytande värmeöverföringsmedel för höga
temperaturer. Alla dessa vätskor har låg viskositet, är stabila
inom ett stort temperaturintervall och kan därför
användas såväl för kylning som upphettning. De är inte
eldfarliga, inte giftiga och avger inte skadliga eller obehagliga
ångor vid hög temperatur.
Vid användning ger tetraarylsilikat inga avsättningar i
apparaturen, fördelar värmet jämnt över
värmeöverförings-ytorna och möjliggör noggrann temperaturreglering både
vid upphettning och kylning. Vätskorna kan användas
utan annat tryck än det som fordras för övervinnande av
friktionsmotstånd. De har stor livslängd och kan
användas i vanlig stålapparatur utan risk för korrosion. För två
tetraarylsilikat, betecknade TAS 160 och TAS 180 anges
följande data:
Tem- Specifik vikt Viskositet Specifikt värme Ångtryck
pera- TAS TAS TAS TAS TAS TAS TAS TAS
tur 160 180 160 180 160 180 160 180
°C g/cm3 g/cm3 cSt cSt cal/’g°C cal/g°C nib mb
10 1,158 1,194 45 450 0,37 0,39
40 1,135 1,172 12,5 49 0,39 0,40
95 1,089 1,128 3,3 7,7 0,42 0,43
150 1,041 1,035 1,5 3,1 0,48 0,48
205 0,994 1,041 0,93 1,8 0,55 0,55
260 0,946 0,997 0,64 1,2 0,64 0,64 5,53 5,07
315 0,900 0,953 0,48 0,82 0,74 0,74 50,0 40,0
370 0,853 0,909 0,38 0,62 0,86 0,88 267 183
425 0,807 0,865 0,31 0,49 0,98 1,0 1 013 567
I Storbritannien har man 1953 satt i gång en
destillationsapparat för petroleum, som värms till 300°C med
TAS 180. Hela anläggningen står utomhus och inga
svårigheter uppstod vid igångkörningen trots att den skedde
vid en lufttemperatur på 0°C. Systemet innehåller över
4,5 m3 tetraarylsilikat; detta värms till 325—340°C under
cirkulation genom tuber i en oljeeldad
förbränningskammare. Som bränsle används återstoden från destillationen.
Då man måste undvika överhettning av tetraarylsilikatet
har man konstruerat eldstaden så att lågor inte kan
komma i kontakt med tuberna (H D Mills i Industrial Chemist
nov. 1953 s. 529). SHl
Risker vid drift av atomreaktorer. Vattenkylda,
grafit-modererade uranreaktorer har olägenheten att under
ogynnsamma betingelser kunna explodera. Denna
nackdel delar de med alla reaktorer i vilka kylmediets
neu-tronabsorption överstiger dess modererande verkan.
Därför har man i Storbritannien föredragit att använda luft
i stället för vatten som kylmedel. Luftkylda reaktorer har
emellertid många nackdelar i jämförelse med vattenkylda.
De är sålunda dyrare i anläggning och drift därför att
man i dem måste använda mera grafit i moderatorn och
mer elenergi går åt för kylmediets cirkulation.
Det anses emellertid att reaktorer egentligen är riskfria
maskiner, därför att deras beteende är väl känt
åtminstone i huvudsak och därför kan förutses. Vidare är
reaktorer mycket tröga, stabila system. Det finns ingen reak-
tor som — om den går ur kontroll — skulle explodera
med större kraft än dess vikt trinitrotoluol. Risker av
denna storleksordning löper man ibland inom industrin.
Den stora faran vid en reaktorexplosion är emellertid den
åtföljande utspridningen av radioaktivt material som kan
döda ett stort antal människor. En reaktorexplosion kan
därför göra mycket större skada än en atombomb.
Ett sätt att hindra explosion anser man i USA vara att
förse reaktorn med alla tänkbara säkerhetsanordningar.
I så fall bör den emellertid konstrueras så att dessa kan
besiktigas när reaktorn varit i drift några år. Ett sätt att
begränsa följderna av en explosion är att konstruera
reaktorn så att radioaktivt material inte kan spridas. Denna
metod har man tillämpat i Schenectady där reaktorn
inneslutits i ett gastätt hölje, men man tror att reaktorer kan
göras säkra med betydligt mindre komplicerade
anordningar.
För att nå största möjliga säkerhet måste man vidare
välja konstruktionsmaterial med stor omsorg. Många
ämnen kan nämligen uppföra sig på ett oväntat och farligt
sätt när de utsätts för radioaktiv strålning. Denna kan
nämligen sänka aktiveringsenergin för två element, som
normalt inte inverkar på varandra, så att de reagerar på
ett farligt sätt. Alla experiment med reaktorer måste
beräknas noga och utföras omsorgsfullt. Man får t.ex. inte
utan att beräkna följderna ta ut i reaktorn införda prov
som genom neutronabsorption hållit reaktorns effekt nere.
Slutligen bör man bygga in ett instrument som reagerar
för jordbävning och vid en sådan stoppar reaktorn, en
tillräckligt stark skakning kan nämligen sätta de normala
regleringsanordningarna ur funktion (E Teller i
Nucleo-nics nov. 1953 s. 80; Chemical & Engineering News 7 dec.
1953 s. 5120). SHl
Härdning av polyeten genom elektronbestrålning.
Man har funnit att polyeten kan härdas genom kortvarig
elektronbestrålning (jfr Tekn. T. 1953 s. 567) så mycket
att den tål sterilisering med ånga. Härigenom blir
materialet användbart till behållare för sterila farmaceutiska
preparat, såsom blodplasma. Härdningen uppstår
sannolikt genom att tvärbindningar mellan de trådformade
polyetenmolekylerna uppstår. Samtidigt med att
materialets mjukningspunkt höjs ökas dess resistens mot
kemikalier (Engineers’ Digest nov. 1953 s. 414). SHl
Böcker
Hallstahammar Bruks historia, av E Alfred Jansson.
Hallstahammar AB, Stockholm 1953. 257 s., ill.
Gamle kung Gösta ansåg fuller väl, som den skicklige
affärsman han var, att om man vill göra en god
kommers, måste varan tillfredsställa kunden. När sålunda
ly-beckarna, som då var de förnämsta avnämarna av det
svenska järnet, ideligen klagade på det levererade
osmund-järnets kvalitet, befallde kungen slutligen bergsmännen att
utgöra sin skatt i tackjärn, vilket ban sedan lät
införskrivna tyska smeder färska i öppen härd och utsträcka
i stänger under vattendriven hammare. Han var även
angelägen att bergsmännen skulle lära sig den tyska
metoden.
För en större produktion saknade bergsmännen dock
viktiga förutsättningar; ej minst yrkesskicklighet och
kapital; deras kolning räckte inte heller till för både
tack-järnsblåsning och stångjärnssmide. Det blev i stället
uppstädernas köpmän som började anlägga
stångjärnshammare, och detta utanför Bergslagen i trakter med god
vattenkraft och stora skogar för kolning. Här ligger den
egentliga upprinnelsen till den bruksrörelse som under
1600-talets första hälft nådde en sådan omfattning vid de många
fallen i Kolbäcksån och närliggande vattendrag.
Bland de hamrar, som anlades i Kolbäcksåns nedre lopp
var Trångfors stångjärnshammare (1628) och Hallsta knipp-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
