Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1954 - Nya metoder - Mikrospektrografi av metaller, av SHl - Böcker - Anvisningar för upprättande av handlingar för utförande av yttre vatten- och avloppsarbeten, av C-G Herthelius - Industries of Norway, av WS - Masugnen som blev storindustri, Högfors Bruk, bd 1 & 2, av Gunnar Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954-
273
specialapparaturen. Det uppges emellertid att man vid ett
nytt förfarande kan använda gängse spektrografisk
utrustning för gnist- eller ljusbågsspektrum. Man borrar
nämligen ut den lilla del av metallprovet som skall
undersökas, tar upp spånet i flytande kolodium och för in den
stelnade kolodiumhinnan med spånet i en ren kolelektrod.
Då 0,1 (xg metall vanligen ger ett spektrum, räcker spån
från ett 0,025 mm hål med lika stort djup vanligen för
bestämning av huvudkomponenterna. Borrar man 0,05 eller
0,075 mm hål får man ofta mer fullständigt spektrum
och kan identifiera legeringsämnen som ingår i tämligen
stor mängd. Flera borrmaskiner, i vilka ned till 0,025 mm
borr kan användas, finns i handeln (Engineers’ Digest jan.
1954 s. 2). SHl
Böcker
Anvisningar för upprättande av handlingar för
utförande av yttre vatten- och avloppsarbeten. Svenska
Teknologföreningen Handbok nr 67. Stockholm 1953.
84 s., ill. 13,25 kr.
Syftet med denna handbok är enligt förordet att
åstadkomma enhetliga grunder för utarbetandet av
entreprenad-handlingar samt att klargöra gången av
upphandlingsförfarandet.
Första avdelningen behandlar definitioner och
beteckningar. Därefter följer "allmänna anvisningar" som i
koncentrerad form klarlägger under vilka former som en
utbyggnad kan bedrivas, vilka handlingar som bör ligga till
grund för en entreprenadupphandling samt hur en
upphandling bör ske och hur anbuden bör bedömas.
Efter dessa redogörande kapitel följer formulär till
programhandlingar. I handboken anges ej, att dessa ej är
avsedda för arbeten till vilka statsbidrag sökts. Denna
upplysning får man emellertid, om man köper formuläret
i A4-format, där den återfinnes på omslagets första sida.
STF:s formulär skiljer sig på flera punkter från det
formulär som K. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgav
1953. Det hade enligt min uppfattning varit lämpligt om
alternativ text hade angivits i handboken.
Programmet, särskilda ersättningsbestämmelser och
förteckning över reglerbara massor utgör de handlingar som
tillsammans med kontrakt och anbud reglerar de
ekonomiska mellanhavandena mellan byggherre och
entreprenör.
Byggnadshandlingarna lämnar föreskrifter om arbetenas
tekniska utförande. Beträffande dessa lämnas i handboken
endast uppgift om vilka handlingar, som bör bifogas. Det
hade varit värdefullt om handboken även innehållit en
material- och arbetsbeskrivning då enhetliga
kvalitetsfordringar är grundläggande för enhetliga
entreprenadhandlingar.
Formuläret till å-prislista har gjorts mycket detaljerat.
Vissa förenklingar kunde här ha företagits utan att kraven
på rättvis ersättning skulle ha åsidosatts. T.ex.
överensstämmer mätningsregeln för handschakt ej med den
av-talsenliga ackordprislistans, utan att därför ha förenklats.
Beträffande typritningarna föreligger ej några större
avsteg från gängse praxis. Ett undantag är emellertid
normalsektionen för bergsprängning, där sidlutningen anges till
5 : 1 i stället för 3 : 1, vilken nu är den mest vanliga. Med
hänsyn till att rörgravssprängningen i allmänhet ej utförs
med kortintervalltändning torde det ha varit lämpligast
att ha bibehållit en mätningsregel som överensstämmer
med ackordsprislistans.
Bitningsbeteckningarna är i huvudsak desamma soin
flertalet konsulterande firmor nu tillämpar. Några
förenklingar torde dock kunna göras utan risk för otydlighet.
Framtida byggnad ritas lämpligare med heldragen kontur (jfr
Byggnadsstyrelsens anvisningar för beteckningar på
plankartor), jordytans kontur skuggas i stället för att förses
med den beteckning som är föreslagen (och som vanligen
användes vid husritningar) samt för framtida ledning
anges med text att ledningen är framtida i stället för att
förse den med ett otal små cirklar.
Anvisningarna är säkerligen välkomna för såväl
byggherrar som entreprenörer. Byggherren har här en utmärkt
handbok som koncentrerat klarlägger alla begrepp som
sammanhänger med en entreprenad och den visar honom
vilka åtgärder han bör vidta för att på lämpligaste sätt
genomföra en utbyggnad. Entreprenören vinner den
fördelen att han från olika byggherrar får ensartade
programhandlingar med klar disposition och med enhetliga
regleringsbestämmelser. C-G Herthelius
Industries of Norway. Technical and commercial
achieve-ments, redigerad av Olge J Adamson. Dreyer, Oslo 1952.
392 s., ill. 75 nkr.
Det engelska ordet "industries" kan närmast översättas
med "näringar". Det är det som boken handlar om: den
ger översikt över alla viktigare grenar av industri, handel,
sjöfart och kreditväsen i Norge. Boken är naturligtvis
avsedd att vara en ambassadör i utlandet för norskt
näringsliv, men här skall genast sägas ifrån att den fyller mycket
högre anspråk än dem man brukar ställa på dylika
presentverk, i fråga oin överskådlighet, saklighet och
sakrikedom.
Boken inleds med en allmän uppsats av J Bache-Wiig
varpå följer en översikt över den norska industrins
struktur och lokalisering av A Lyle. I trettiofem kapitel skildras
sedan de olika industri- och näringsgrenarna för sig, av
toppmän inom respektive branscher. Skildringarna är rikt
illustrerade, inte endast med fotografier utan framför allt
med fyndiga — och vackra — diagram och kartor, som ger
en utomordentligt god överblick och spar många ord och
tråkiga tabeller, överhuvudtaget är den rikliga statistik
som boken ger, och det sätt på vilken den ges, värda ett
särskilt omnämnande.
Denna bok om norskt näringsliv på 1950-talet, bakom
vilken står Studieselskapet for Norsk Industri, har blivit inte
bara ett praktverk, utan även en vederhäftig källskrift, en
bok som inte bara pryder bord utan säkert kommer att
användas att slå i, på kontor världen över. WS
Masugnen som blev storindustri, Högfors Bruk, bd 1
och 2. Högfors 1952. 432 + 314 s., ill.
I Karkkila köping i Finland ligger ett järnbruk, som
grundades 1820. Då bruket 1945 fyllde 125 år beslöt dess
ledning att låta utarbeta en minnesskrift, som skulle
behandla brukets historia under de gångna åren. Meningen
var ursprungligen att åstadkomma en kortfattad skildring
av de öden Högfors genomgått under sin utveckling från
masugn till storgjuteri. Förf., fil. dr K Ekman, önskade
dock hellre skildra brukets historia mot den samtida
bakgrunden av järnindustrins utveckling i Finland. Tack vare
bruksledningens tillmötesgående och förståelse för förf:s
synpunkter har boken blivit en strålande skildring från
den finländska järnhanteringen, en skildring som i mångt
och mycket likaväl kunde vara hämtad från 1800-talets
Sverige. Freden i Fredrikshamn låg inte så långt borta i
tiden.
Högfors bruks historia är samtidigt historien om ett
företag och ett brukssamhälle, vars öden återspeglar ägarnas
öden i med- och motgång. Särpräglade personligheter,
sådana som Joseph Bremer och Wolter Ramsay, stora namn
i den finländska brukshanteringens historia, har härskat
och verkat på denna plats. Då man läser om dessa
kraftfulla män, förnimmer man en fläkt av samma anda, som
svävar över Fänrik Ståls Sägner, denna trotsiga, sega
envishet, som övervinner allt motstånd.
Ofta förefaller industrihistoriska verk att vara stöpta i
samma stereotypa form, där endast namnen växlar.
Föreliggande skildring ger däremot genom sin friskhet och
spänning något nytt, vilket gör, att man studerar den med
ovanligt stort intresse. Högfors för drygt ett sekel sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
