Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Långhålsbrytning i Malmberget, av Nils Tollhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
TEKNISK TIDSKRIFT
verke 88,0 kg. Bergproduktionen per dagsverke
(oräknat hantlangning) blev 180,0 t.
Hålradernas försättning är 2,5 m, och
avstånden mellan håluddarna varierar mellan 4 och
5 m. Man får anmärkningsvärt jämna tak (fig. 3
t.v.).
Fotografiet är taget från borrstigen vid liggen i
188—189-rummen, stegarna, som syns i
bakgrunden, hänger ner från stig 187 häng. Det
måste tilläggas, att just rummen 188—189 under
magasineringsperioden var särskilt besvärliga på
grund av att storslag gärna utbildade sig.
Tappningseffekten har, delvis på grund av att
lång-hålsberget är grövre än magasinsberget, varit
lägre på detta område än på fältet i övrigt, 103,2 t
mot 141,9 t per tappardagsverke 1952. Under
bokföringsåret 1953 var medeleffekterna 121,2 t
för ifrågavarande område och 142,4 t för hela
Fig. 4. Långhålsbrytning med vertikala solfjädersplan;
upptill plan på ca 160 m avvägning, nedtill t.v. profil 203H
och t.h. profil 202H med öppnings stigar.
Fig. 3. Resultat av
långhålsbrytning enligt
Ho-Ra-Diam-meto-den; t.v. tak, t.h. berghögen efter
skjutning.
fältet. Styckefallet kan vara rätt hyggligt (fig. 3
t.h.). Tappningen sker här i 2,5 t vagnar
genom tappar med munstyckena 1,2 X 0.8 m. Det
bör påpekas, att skillnaden i tappningseffekt
inte helt kan skyllas på långhålsbrytningen.
Noranda-metoden
Noranda-metoden, som fått sitt namn efter
No-randa i Quebec, där den först användes,
tillämpades ursprungligen i tvärgående rum med
mellanliggande pelare. Fronten i ett sådant rum,
vars bredd var av storleksordningen 30 in,
förflyttades bakåt från en öppning vid hängen mot
liggen. I de fall Noranda-metodens princip med
vertikala solfjädrar har tillämpats i Malmberget,
har det skett med längsgående rum (fig. 4). Ett
typiskt sådant område är Hens-malmens breda
del närmast fältliggen, öppningsspalten utfördes
här med långhål omkring stigorter (fig. 4 nedtill
t.h.), två mellan 200 och 160 m avvägning och
en ovan 160 m avvägning.
Att öppna för brytningen med långhål visade
sig besvärligt och dyrbart, åtminstone när detta
experiment gjordes. Då användes inte
kortinter-vallsprängkapslar, och man skulle följaktligen
ha god tur för att undvika ryckare från
näraliggande hål med olika intervall. Det tog lång tid,
innan en klar front att skjuta från kunde
åstadkommas. Sedan dess har emellertid brytningen
här gått bra, svårigheterna har bestått i dels att
få liggen ren, dels att de nedåtgående hålen rivit
med sig litet extra av bottenstrossens tak och
därigenom lämnat stora skut.
Resultat från långhålsbrytningen på Hens har
blivit:
Berglossning .................... t 103 000
Total borrhålslängd ............ m 6 968
Sprängämnesåtgång............kg 5 545
Dagsverken
Borrning ................................................485
Laddning ................................................49
övrigt ....................................................101
Hantlangning (18—19-åringar) ________331
Borrkojor för kompletteringar .... 13
Stig- och borrort (beräknat) ............76
Långhålsbrytning (oräknat
hantlangning) ....................................................724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
