Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Nya metoder - Elektrolytisk framställning av titansvamp, av E R—s - Cesium 137, en ny strålningskälla för gammaradiografi, av Lars G Erwall - Elektrolytisk metallbeläggning av titan, av SHl - Enkelt kombinationslås, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Elektrolytisk framställning av titan: t.v.
elektrolyt-cell, t.h. kärl för utlösning av elektrolyt med kallt vatten.
av en enda cell med en årlig produktionskapacitet av
1 500—2 500 kg titanmetall. En anläggning i kommersiell
skala kommer att utgöras av ett stort antal celler, lika stora
som i försöksanläggningen och parallellkopplade i flera
grupper. Varje grupp, bestående av 12 celler, beräknas ge
ca 25 t/år titansvamp.
Enligt vad man hittills publicerat om metoden löses
titan-dioxid i en saltsmälta vid 700°C. Cellen är sluten och
över smältan befinner sig en inert gas, såsom argon eller
neon, blandad med ringa mängd ånga från elektrolyten
(fig. 1 t.v.). När elektrolysen är avslutad, avtappas
elektrolyten till övre ytan av titanet. Den återstående blandningen
av titansvamp och elektrolyt, som nu stelnat till en sörjig
massa öses ut. Elektrolyten löses sedan i kallt vatten och
återgår i processen (fig. 1 t.h.). Processen är alltså
periodisk. Elektrolyten är enligt uppgift lättfluten i smält
tillstånd vid 700°C, är en god ledare och flyktig endast i
ringa grad.
Produktionen i laboratorieskala har skett i satser om 50 g
titansvamp. Energiförbrukningen har varit ca 25 kWh/kg.
Man räknar med att elenergiförbrukningen skall sjunka
till 20 kWh/kg i den halvstora anläggningen. Vid en total
produktionskostnad av något över 13 kr/kg är kostnaden
för elenergin av liten betydelse.
Man har hittills framställt titanmetall hållande i
genomsnitt 99,5 "/o Ti, högst 0,1 %> N och 0,1 °/o C, små mängder
järn och kisel samt spår av några andra grundämnen.
Halten syre och kväve måste kontrolleras noga. Vid för
hög halt av dessa ämnen blir metallen spröd. De andra
föroreningarna spelar liten roll. Råmaterialet består av
torr, raffinerad titandioxid med en renhet av 99,5 %>. Den
fås ur rå titandioxid av 95—98 °/o renhet. Bästa
laboratorieprodukterna har hållit 99,8 %> Ti, då ingående godset
höll 99,9 % TiOo. Enda möjligheten att erhålla högre
titan-halter i svampen är att raffinera titandioxiden längre
(R L Hatschek i Iron Age 9 juli 1953 s. 73). E R—s
Cesium 137, en ny strålningskälla för
gammaradio-grafi. Av de konstgjort radioaktiva isotoperna har Co80
och Ir192 hittills funnit största användning som
strålningskällor för gammaradiografi, men vid en amerikansk
flygplansfabrik har nu även Cs137 tagits i bruk för
icke-för-störande materialprovning. Enligt Thompson & Glenn
används den där som strålningskälla vid undersökning och
kontroll av bl.a. fogar, skadade partier och elektriska
anslutningar i svåråtkomliga delar av flygplanskroppar.
Cs137 har en halveringstid av 33 år och sönderfaller till
bariumisotopen med masstalet 137 (halveringstid 2,6 min),
som utsänder gammastrålning med energin 0,66 MeV.
Det av det amerikanska företaget använda preparatet var
specialbeställt från AEC, Oak Ridge, och har styrkan 500
inC. Det föreligger som cesiumsulfat med mindre än 1 mm
storlek och är inneslutet i en aluminiumkapsel med lock
av rostfritt stål, som möjliggör användande av magnetiska
manipulatorer; det förvaras i en portabel behållare av
aluminium och blv.
Då inget publicerats om exponeringskurvor och
exponeringsteknik för Cs137, bestämdes exponeringskurvor för
järn, aluminium och magnesium med stegkilar. Thompson
& Glenn har angivit några sådana kurvor, upptagna med
olika avstånd mellan strålningskällan och filmen. De har
emellertid vissa fel, som enligt uppgift kommer alt
korrigeras. Vid upptagandet av exponeringskurvorna användes
två olika typer av röntgenfilm och även olika
förstärkningsskärmar. Speciellt vid järn visade sig resultatet bero
av valet av förstärkningsskärm och de bästa resultaten
erhölls med blyskärmar (den främre 0,125 mm och den bakre
0,25 mm).
Exponeringstiderna kunde nedbringas genom att
strålningen riktades med en blykon; samtidigt minskade
emellertid känsligheten.-
Fördelar med Cs137 som strålningskälla är dess långa
halveringstid, vidare att dess strålningsenergi ligger i ett
tidigare ej täckt mellanområde samt att det är en
klyvnings-px-odukt och därför kan förväntas bli mer lättillgängligt
och billigare än de genom neutronbestrålning erhållna
isotoperna.
Helt nyligen har Dutli och Taylor publicerat
exponerings- och känslighetsdata för Cs137 och även en jämförelse
med Co80 och Iria2. Enligt dessa uppgifter är
exponeringskurvorna för Cs137 snarlika dem för Co60 och även i fråga
om felskönjbarhet visar de två isotoperna stora likheter.
Enligt den senaste katalogen från AERE i Storbritannien
kan Cs137 fås med preparatstyrkan 250 mC (2X2 mm) till
en kostnad av 115 £ (J M Thompson & P A Glenn i Iron
Age 10 sept. 1953 s. 174; J W Dutli & G M Taylor i
AECU-2719 8 okt. 1953). Lars G Erwall
Elektrolytisk me tallbeläggning av titan. Vanliga
elektrolytiska metallutfällningsmetoder kan inte användas för
titan. Man kan emellertid fälla ut ett upp till 0,125 mm
tjockt kopparskikt med god vidhäftning på titan, om
denna först etsas anodiskt i en elektrolyt innehållande
fluorväte och etylenglykol. Badets temperatur och
ström-tätheten måste härvid regleras noga. Under felaktiga
betingelser elektropoleras nämligen titanet varigenom
kopparskiktet får dålig vidhäftning.
Metallografisk undersökning visar att bindningen mellan
grundmetall och koppar är mekanisk i det att denna fästs
i den etsade ytans fördjupningar, en effekt som uppnås
tack vare kopparbadets goda spridningsförmåga (Metal
Industry 12 mars 1954 s. 210). SHl
Enkelt koinbinationslås. En dansk vetenskapsman och
tekniker har under arbete med- vissa
atomforskningsproblem funnit en fundamentalt ny princip för
kombinationslås. Principen har utvecklats i en serie experimentlås och
det har visat sig att man, med tillämpning av vanliga
tillverkningsmetoder och iakttagande av rimliga toleranser,
kan inrymma ej mindre än en miljard kombinationer i ett
lås som ej är större än en halv tändsticksask.
Låsets kärna består av endast två skivor som lätt kan
framställas genom pressgjutning, varmpressning eller
precisionsgjutning eller med andra metoder. Den blir mycket
billig i tillverkning. De båda kärnelementens utformning är
oberoende av de kombinationer som låset skall kunna
inställas för, varför elementen kan tillverkas i stora serier.
Låset är mycket enkelt att handha. Den rörelse, som
fordras för att öppna låset består av en vridning av ett
visarförsett handtag inom en 90° vinkel med mindre
återgående rörelser över små, på indexskivan klart angivna,
efter kombinationen varierande, vinklar. Öppningsrörelsen
kan sålunda utföras i ett enda grepp.
Låset kan lätt omställas från en kombination till vilken
som helst annan. Det kan användas för kassaskåp,
för-varingsfack, klädskåp, postfack, tjuvalarm, bilar och
cyklar.
Uppfinnaren, som tidigare ej haft någon erfarenhet av
låskonstruktioner, har grundat sin konstruktion på en
begreppsmässig definition på ett lås och på en
matematisk analys av definitionen. Patent är sökt eller uttaget i
ett antal länder. GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
